2009-09-30 20:19:14
Mycket vänligt
Tack kära vänner som la söta kommentarer i förra inlägget.
Tro inte att jag fiskade efter kommentarer om att jag är en bra mamma utan jag ville ta upp just det där fenomenet att så satans mycket är tabu inom barn, familjeliv och uppfostran. Klart alla vi vara den perfekta föräldern för just sitt eget barn. Men jag anser mig "good enough". Jag ger mitt barn vad han behöver, mat, tak över huvudet, kärlek och massor av bus. Sedan kommer jag göra mina misstag, det är mitt första barn.
Som Will Smith har sagt:
Tro inte att jag fiskade efter kommentarer om att jag är en bra mamma utan jag ville ta upp just det där fenomenet att så satans mycket är tabu inom barn, familjeliv och uppfostran. Klart alla vi vara den perfekta föräldern för just sitt eget barn. Men jag anser mig "good enough". Jag ger mitt barn vad han behöver, mat, tak över huvudet, kärlek och massor av bus. Sedan kommer jag göra mina misstag, det är mitt första barn.
Som Will Smith har sagt:
"Det är konstigt, jag köpte en stor monster-tv och fick med en manual på 600 sidor,
men ett spädbarn lämnar de över med en klapp på ryggen."
men ett spädbarn lämnar de över med en klapp på ryggen."
Och som Johanna skrev så är ju naturligtvis en spjälsäng ett säkert val för att barn inte ska trilla av sängar. Men jag kan intyga att detta verkligen var en dålig olycka bara. För Adam låg mellan oss, med tre kuddar i vägen för gluggen. Så hur han kom ner där vet bara han själv. Plus att han inte kan hasa sig framåt heller..
Men Adam har en spjälsäng, t o m två OCH ett eget rum. Men just nu så bråkar han med att lägga sig med huvudet rakt ner i kudden så att han får panik och han kan än så länge bara vända sig från rygg till mage.
Så hellre två små blåmärken än andnöd.
Ni får helt enkelt lita på att jag är en bra förälder till mitt barn och gör vad som är bäst för honom. Det gör jag.
Jag är anti "vaddera-hela-lägenheten" synen. Men man ska ju vara steget före och inte ha farliga föremål framme. Hellre att barnet lär sig att det gör faktiskt ont att springa in i saker än att den inte vet att skåp, bord eller hyllor har vassa kanter.
Men Adam har en spjälsäng, t o m två OCH ett eget rum. Men just nu så bråkar han med att lägga sig med huvudet rakt ner i kudden så att han får panik och han kan än så länge bara vända sig från rygg till mage.
Så hellre två små blåmärken än andnöd.
Ni får helt enkelt lita på att jag är en bra förälder till mitt barn och gör vad som är bäst för honom. Det gör jag.
Jag är anti "vaddera-hela-lägenheten" synen. Men man ska ju vara steget före och inte ha farliga föremål framme. Hellre att barnet lär sig att det gör faktiskt ont att springa in i saker än att den inte vet att skåp, bord eller hyllor har vassa kanter.
Kommentarer
Postat av: Danie
Min mamma gjorde likadant. Flyttade upp sånt vi kunde skada oss på i köket o ner med det som inte var "skadligt", låt oss gå i trappan med henne så att vi själva fick en uppfattning om svårigheten i att klättra där själv. Jag klämde mej bara en gång i en låda men leka mycket med tupperwareboxarna som låg i dom. Däremot var det tvärstopp när vi hade besök av familjer med barn som inte fått prova på saker själv. Det var där det kunde gå riktigt illa. Ses på fredag :)
Postat av: Karin
du är en jättebra mamma, det vet jag :****
Trackback
