Nu sover lilleman igen och denna gången sover jag inte. Jag känner för att göra något mer, mänskligt?
Jag har annars sedan i söndags endast gjort det Adam gjort.

På sjukhuset var vi isolerade, i ett speciellt rum med en sluss till utgång. Personalen tog alltid på sig något plastliknande skynke över sig och var otroligt noggranna med att tvätta sig när det gick ut. Jag fick inte heller gå ut och allt de behövde fanns där inne. Undersökningsbord till Adam, våg, alla olika medel och shit och t o m en egen diskmaskin då min och Adams disk inte fick diskas med det andra. Jag fick trycka på en knapp varje gång jag ville ha kaffe eller en frukt vilket resulterade i att jag inte orkade ta upp personalens tid till sådant onödigt. Så jag har knappt druckit eller ätit något sedan i söndags. Jag är otroligt trött också, så jag orkade inte äta upp min sallad till lunch idag ens. Mina kaffekoppar står som ett berg i diskhon, mer än hälften är kvar.
Mina föräldrar fick iaf komma på besök närsom under dygnet och det gjorde dem med! Dem var där innan de gick till jobb, de var där på lunchen och de var där direkt efter jobb. Mamma erbjöd sig t o m att skicka hem mig om vi legat inne till imorgon och ta nattpasset med Adam. Mina föräldrar ställer verkligen upp, i ur och skur!!
Micke ville också komma ner igår, bara över dagen för att avbelasta mig men vi bestämde till helgen istället. Då ska jag få åtminstone en natt utan att pyssla om Adam, om han inte kräker dvs, för det klarar inte Mickes känsliga mage.

Adam har fått behålla allt jag gett honom sedan jag skrev senast, det är snart 6 timmar sedan.
Jag har ökat dosen från 5 ml/10e minut till 7 ml/10e minut och snart vågar jag nog öka till 10 ml/10e min.
Och han har ätit majskrokar! Fyra stycken, en i timmen och det har hans lilla russin till mage klarat!
Vet ni hur tragiskt detta låter, men man får se det som ett framsteg, imorgon blir det "operation: gröt".

Min ängel Karin var förbi nyss och hälsade på. Så tacksam jag är. Du är bäst, Karin!
Och Danie, förlåt för att jag inte svarat på ditt sms, otroligt snällt av dig att skriva och sådant räknas verkligen. Det är sådant som ger en lite energi, då man känner att man får stödet man behöver. Tack!