Okej, nu börjar vi igen. Nu har jag nog tid, ork och intresse samt intressanta saker att skriva om.
Jag orkar faktiskt inte gå in på vad som hänt, så pass som jag ville innan, hoppas ni förstår det. Men är ni supernyfikna så skriv en kommentar så kan jag svara så bäst som möjligt. Jag kan bara säga att relationen mellan mig och Micke är allt annat än jobbig, negativ eller tråkig och det är något som jag värderar högt!

Men just nu ser vardagen ut såhär: Jag, Adam och Karin bor i mina föräldrar gamla lägenhet mitt i stan, de skulle precis lämna den då allt hände och jag fick snabbt överta deras kontrakt. Det är en fin och välplanerad 3a för oss. Det funkar utmärkt och jag känner mig trygg. Jag befinner mig dock just nu i ett No Mans Land scenario där jag inte har några mammadagar kvar, jag har ingen barnomsorg och inget jobb. För att få ett jobb så måste jag ha barnomsorg och jag får inte räknas som aktivt arbetssökande eller egentligen KAN TA några jobb förrän jr. är på förskola. Jag håller tummarna innerligt att det sker någon gång i okt. Men det är 1,5 månad kvar. Tills dess har jag fått krypa till korset och tagit kontakt med försörjningsstödet i stan och snacka om bra grejer! Jag har blivit superduper bra bemött, fått hjälp DIREKT, fått svar på alla mina funderingar, allt är up'n'running och funkar perffa!
Jag måste dock också försöka finna en ny lägenhet innan januari, men det borde väl gå? Håller ni tummarna med mig?

Så jag överlever, vi överlever och vi har det faktiskt bra. Det går inte nöd på oss än!

Och så till vikten, som jag skrivit om innan. Det flyter på..
Jag och Karin började med LCHF för ca. 1 vecka sedan och vilka måltider man "måste" trycka i sig! Man blir dödsmätt, vilket är bra, och så finns det roliga kombos att testa. Jag älskar faktumet att få laga/baka lite annorlunda saker som blomkålsmos (vilket inte alls var så gott till en början men med liiite mer smör och fetaost så var det mumsigare!) och Oopsies. Jag ska testa göra en efterrätt i helgen, vad sägs som LCHF chokladmousse? Jag vet Pannacotta är bättre, men det har jag faktiskt gjort många ggr, då det är min favorit sedan länge!

Min startvikt var 119,6-119,8 kg i mitten av januari, tror det var den 19e faktiskt.
Jag började gymma mycket, sedan gick jag till min VC och fick hjälp samtidigt som jag räknade kcal.
Sedan stoppade jag i juni då mitt gympass gick ut, jag åkte till SRF och sedan lämnade jag Micke. Ork och tid infann sig aldrig, förrän nu, förra veckan. Dock har jag sakta men säkert gått ner under juni-juli också.
Så tillåt mig presentera min nya vikt, vägde mig imorse!

102,8 !!!!!
Det är en viktminskning på -17kg på 7 månader med 2,5 månaders vila från all aktivitet och jag har förlorat 1,5kg på bara 11 dagar nu senast, hur? - det vetti katten!
Snart är jag under 100-strecket, det ska bli så efterlängtat och skönt!

Så, vad ska man göra när man är under 100kg?
Jag vill göra något, en upplevelse, inte för dyr då ekonomi är inte min starka sida.
Har ni några förslag?
Jag tänkte låna en lägenhet i Köpenhamn kanske och bo där en natt? Gärna inte allt för fest- och matförnkippade saker. Något sunt och fräscht! Vad kostar en spa-dag?