2010-02-21  22:42:30

Världens snällaste!

Nu ska ni får veta hur snäll jag är. Jag borde ibland gå en kurs på hur man inte uppför sig perfekt. Det ska läsas med ironi det sista. Men dock var jag vänlig idag.

Jag och Karin gick ju och såg Shutter Island nu kl. 18 och när vi väl satt oss ner, fått av oss jackorna och jag skulle räta ut mina ben så halkar jag och välter ut min Cola Zero (reklam, reklam!) rakt ner på golvet under sätena framför. Som tur var, var klockan bara fem minuter i och jag fick jättedåligt samvete för dem som skulle sitta framför oss. Sätena var fortfarande tomma men jag hade sett på bokningen att platserna före oss var bokade. Jag hade då inte velat sitta i klibbig cola och luktar socker om fötterna. Så jag sprang ut, fick ursäkta mig för alla som satt på vår rad och frågade vad man kunde göra åt läsk på golvet? Han som klippte biljetter var han som också städade men han hade händerna fulla med att släppa in folk i biosalarna bredvid där Avatar 3D skulle visas kl. 18 också. Jag kläcker ur mig "ge mig moppen, jag fixar det själv.. jag välte ju ut den själv!" Han tittar på mig och skiner upp, "vill du det?". Javisst, ge mig moppen bara så jag hinner in innan dem framför ska sätta sig ner. Så jag fick mopp och balja och sprang in igen.. Då står dem som ska sitta där.. men Karin hade hindrat dem från att sätta sig ner. Så jag fick ursäkta mig för hela raden framför och försökte inte smälla någon med hinken i ansiktet. Sedan var det bara att svabba, snabbt som ögat! Dem tre som skulle sitta där tackade så jättemycket och tyckte det var väldigt snällt av mig och dem undrade om jag kunde komma hem och moppa hos dem sen. Se, så duktig och omtänksam jag är om mina medmänniskor. Men herregud, jag ville verkligen inte sitta och se dem undra vad fan det var som luktade och klibbade så under hela biobesöket.
Nu fick vi alla njuta av filmen som vi borde!

Adam hade skött sig exemplariskt hos I (Karins mamma).
Han har nu börjat stå mer och mer själv och kommit underfund på en ny krypstil. Han kryp-går just nu. Ni vet, som Mowgli. Så han vill gå.. men än saknar han förmågan att resa sig upp ifrån golvet och våga ta första stegen, men vi är där snart!! Heja Adam!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Jag är en levnadsglad ensamstående mamma med ett brinnande intresse för inredning och stil. Med denna blogg vill jag dela med mig min vardag, intressen och hem i Helsingborg. Min familj består av min son Adam, född 03-2009 och alla mina vänner som står bakom mig i ur och skur! Jag hoppas jag kan inspirera och motivera er när ni läser. Välkommen in i min vardag, deluxe!