Puh! Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen, tillsammans med min vapendragare Karin. Det kändes stort med samtidigt väldigt lågt. Jag är arbetslös. Jag har inget jobb för första gången. Jag har alltid gått från jobb till jobb och haft en paus på 3 månader en gång, frivilligt. Och nu är allt väldigt rörigt.
Jag är arbetslös, då jag är uppsagd.
Men jag är inte arbetssökande.
Jag är inte mammaledig då Micke är pappaledig hela januari och efter det vet jag inte om jag ska ta mina sista dagar eller leva på sista lönen ect.

Så jag är i no-mans-land. Då jag kan inte söka jobba aktivt, men jag har ingen egentlig inkomst och jag är inte mammaledig. Men jag har dock pengar, det är det ingen fara med.. bara det att det är en knepig situation.
Jag har ingen rätt till alfa-kassa. Då jag är förhindrad av Adam. Jag får vänta tills han blir året. Då får jag se om jag ska få in han på ett dagis eller endast ha vårdnadsbidraget. Annars blir det han på dagis 15h/v och jobb.

Nog snackat om tråkiga formaliter.

Jag trodde Adams gudmor skulle komma till Sverige/Helsingborg efter jul- och nyårsresa till Indien med hennes familj, men tji fick jag! Jag hade misstolkat henne sms och det är i natt hon kommer dvs hon kan först komma förbi imorgon, men det ska bli så kul att träffa henne!!

Jag har tittat i alla mina lådor från källaren. Det mesta var mitt skit, eller ja.. det är sådär mittimellan samlarobjekt och skit. Det är gamla teckningar/skisser tillsammans med gosedjur och kärleksbrev från gamla pojkvänner. Ska man slänga sånt? Ska man spara det? Ska man sålla ur och spara lite och göra något roligt av det? Min mamma har själv samlat massor av brev och foton som hör denna kategoritill i en fin gammal kapsäck. Som hon tittar ibland.. hon har klätt den med stickers från hela världen och autografer från olika människor. En sån är liksom snygg att ha i garderoben eller under sängen, men nu ska vi ju bo JÄÄÄÄÄTTEMINDRE! Så jag måste isf ha den i Mickes föräldrars garage.