Herregud!
Herregud!
Herregud!

Adam har precis gått in i en fas. Jag hoppas innerligt det är en fas, hoppas, hoppas, hoppas!
Han är sur hela tiden! Inget fungerar för den här lilla grabben.
Maten smakar skit, mamma är skit, tv: är skit, leksakerna är skit.. och så skriker han också! Bara rakt ut, en hög ton, läääänge! Det vibrerar inne i skallen på mig när han drar igång sin show.

Vad är detta egentligen?
Jag vill kalla denna fasen för BITCH-fasen. För det är så han uppför sig, på god väg till att bli en Diva.
Han gick från ängel på tågfärden hem i lördags till lucifer dagen efter.
Han är som mig, när jag ska ha mens. Överkänslig och sur. Han gråter stora, tunga krokodiltårar bara jag tittar på honom efter jag sagt åt honom. Gråt, gråt, gråt..

Så nu får jag bära omkring på honom 80% av tiden, han är tillbaka på sin välling-diet för det är det enda han vill ha, napparna är inga favoriter längre och sömn - vad är det mamma?

Hjälp mig!