Jag ska hinna packa och åka till SRF där emellan också. Ja, packningen är ju inte så stor, då det mest är möbler men det ska göras och ordentligt för på fredagen den 11e juni så åker Micke ner och packar så att bilen är klar den 12e då jag kommer hem och förhoppningsvis får jag sova en natt innan vi sticker den 13e juni. Det är pirrigt, detta.

Jag har nog inte fattat det än..

Att jag inte ska bo i Skåne ens. Ingen mer Helsingborg på ett bra tag, men förhoppningsvis så är det inte adjö till min vackra och underbara stad.

Men mina föräldrar ska ju inte ens bo där inne och många jag känner bor antingen utanför eller långt bort. T o m Emese som jag umgåtts mycket med ska flytta till Ekeby. Så detta är nog bra ändå..

Här uppe har Micke ett bra jobb, vi bor superbilligt och vi har Mickes föräldrar väldigt nära. Jag får tid att studera och eftersom det ska bli på distans kommer jag kunna känna mig mer fri att åka ner till Helsingborg/Torekov/Ekeby på besök.

Javisst. Detta kommer nog blir bra!

Men fy vad jag kommer att gråta då jag lämnar mina föräldrar (och Karin såklart!).

Jag kan inte hålla tårarna borta ens nu. Jag är en sådan mes.

Men dem betyder så otroligt mycket, speciellt nu då Adam finns här. Min mamma och jag har gått ifrån endast mor och dotter till jämlika. Vi är fortfarande mor och dotter men nog mer mor och mormor i så fall. Hon är fantastisk med Adam och jag lär mig jättemycket av henne. Det blir ju inte samma sak med Mickes mamma. För det första så kan hon ju inte säga "kommer du ihåg när vi gjorde såhär med dig och din bror" eller "vi åkte ju dit då och så.." Jag vet ju vad jag anser min mamma gjort rätt och fel. Jag kan ju fråga henne varför.

Medan Mickes mamma och jag är väldigt olika i föräldrarskapet. Min mamma och jag är otroligt lika. Och det är defenitivt ingen given mor och dotter-grej. Jag har bara träffat på en annan som lyssnar lika mycket på sin mamma och umgås lika mycket med sina föräldrar som mig. De flesta tycker deras mammor borde komma in i leken mer, tänka att det faktiskt är 2010 ect. Så jag är lycklig av att ha en sådan underbar mamma. Att Adam har en sådan jordnära, sträng men rättvis, varm och godhjärtad mormor.

Fy bubblan vad jag kommer ha hemlängtan till en början.

Men samtidigt får jag tänka på att jag kan inte vara beroende av mina egna föräldrar när jag ska vara förälder till mitt egen barn. Vi är en egen familj nu, Micke, jag och Adam. Vi har varandra och det ska vi bygga på istället.

Inte sant?

Snart kommer Karin och Micke och då ska vi fixa allt för färden mot Helsingborg.

Puh, jag hoppas Adam är på ett bättre humör i bilen.