Godmorgon!

Nu äntligen kan jag sätta mig ner vid datorn en längre stund.
Adams mysbehov har inte varit att leka med. Självklart har mina armar varit till tjänst de flesta timmarna om dygnet. Han hade en hyfsat bra dag igår. Det var ingen feber, inget snor och bara lite heshet kvar. Han äter inte bra än men han är ju fortfarande öm i halsen. Men idag så tog jag valet att lämna honom på förskolan. Han är varken slö eller speciellt förkyld, symptommässigt. Jag berättade hur det varit och så får de ju ringa mig om han blir dålig. Men han är piggare än barn jag fick se under inskolningen, så det blir nog jättebra!
Men usch så jobbigt det var att bli lämnad på förskolan idag, tyckte Adam. Han klängde på mitt ben och backade sådär, som han gör, rakt in bland hans kläder. Han hade både napp i och gosedjuret i famnen. Sedan kom tårarna när förskolefröken Frida (låter så fint när man säger så) fick honom i famnen och mamma Frida skulle gå. Men vad jag såg, när jag gått runt om byggnaden så verkade han inte gråta mer, men han var fortfarande i Fridas famn.

Nu har jag försökt läsa ikapp mig bland bloggarna sedan helgen. Jag kör totalt datorförbud när jag är bortrest, varesig det är till mina föräldrar eller någon annanstans. Jag har heller ingen iPhone som lockar. Men jag hoppas jag får min nya telefon snart! Alla lånemobiler jag har börjar sakta men säkert dö ifrån mig.

Idag ska jag luncha med min kära far. Han fyllde 58 år igår! Snart 60 år, den gamla mannen. Världen finaste människa! Jag har aldrig haft en dålig stund med min pappa. Han är harmonisk, rättvis, lugn och smått galen. Han och jag är lika, jag vill jättegärna bli mer som honom, ju äldre jag blir. Vi har också superkul ihop. Han är inte mesig, när det kommer till oss barn men han drar sig väl kanske gärna undan, dock under balansen att min kära mamma gärna vill styra och ställa. De är som ying och yang. De som träffat mina föräldrar förstår. Det kan vara lite knepigt till en början. Att hänga med i deras förhållande för de är inte alls lika på ett sätt men det finns ingen bättre kombination är de två.

Min pappa tillsammans med Adam, när han var 2 månader gammal.