Jaha..

Då har Adam varit hemifrån ett par timmar.
Det känns så konstigt. Bitterljuvt på något sätt. Jag minns att jag alltid undrade varför alla mammor skrev på Facebook att de alltid saknade ihjäl sina barn under sin lediga tid, som i att de bara satt och väntade på att de skulle komma hem igen. Alltså inte gick ut och gjorde något eller så. Jag känner några som gör så men samtidigt de som inte gör det. Jag tänker då aldrig skriva varje gång Adam är hos mina föräldrar eller Micke att jag saknar honom och längtar efter honom på det där klemiga, löjliga och överdrivna viset. Det känns så falskt och som om man försöker få sig själv att skämmas att det ibland är otroligt skönt att vara själv. Få vara bara Frida och inte mamma Frida månadens alla dagar. Jag vet jag älskar min son och han älskar mig tillbaka. Men jag vet också att han älskar och avgudar sina morföräldrar och sin pappa och han förtjänar att få leka och busa utan mamma ett par dagar i månaden. Jag har aldrig en enda gång bett mina föräldrar passa Adam. Varenda gång de passat honom har de själva bett om det. För jag vill respektera deras liv, deras fritid och deras intressen. De valde inte att bli morföräldrar, de älskar det och välkommande det med öppna armar dock, men det ska inte styra över deras liv och de ska aldrig någonsin känna sig pressade att vara mig eller Adam tillags. Tvärtom.. det är vi som ska vara tacksamma för vad de gör och gjort för oss! De har ett liv. De har också ett väldigt aktivt liv ute i Torekov med middagsbjudningar, utekvällar och annat - det var därför de flyttade ut dit!

Dock känner jag såhär att jag har inget behov av att Adam ska bli passad varannan helg eller några dagar i veckan för att jag ska orka. Jag orkar nämligen mer när Adam är hemma. Som nu, jag har inte orkat diska, plockat undan mina kläder från badrumsgolvet eller laga mat. Jag har bara legat i soffan.
Så där förstår jag inte vissa föräldrar heller. Den där mytomspunna ungdomen som vissa känner är berövad. Äsch, den kommer ju tillbaka när man fyller 30, 40 och 50 har jag hört. Sägs inte 40 vara det nya 20?

Såhär tänker jag.
Jag kan njuta av att Adam inte är hemma men det som skulle är ultimat är att få både och. Det vill säga att Adam är hos mig men att jag inte är ensam att ta hand om honom. Jag kan smita iväg och ta ett bad. Jag kan ligga på soffan och få disken diskad eller jag kan leka med Adam och veta att middagen blir lagad.
Därför bjuder jag heller över mina föräldrar. Så de har nu i januari månad sovit över 1-3 dagar i veckan. Ett slags förhållande. Det som egentligen ska vara ett normalt föräldrarskap.
På söndag kommer de igen med Adam och sover alla över. Det är så mysigt. Vårt eget lilla generationsboende.

Huh?! Va?! Kommer du inte sakna mig mamma??
Bilden är tagen när Adam är runt 5 månader.