Vi kör ett avsnitt av Mad Boy här hemma..

Det går ut på att jag försöker lära Adam somna in själv, i sin säng. I vårt sovrum.
Han har ju sovit bredvid mig nästan hela januari. Nu i februari har han fått somna i sin egen säng, men med mig i min säng. Jag har såna där fötter på hans säng, så den blir som en vagga.
Jag har råkat skämma bort honom med att vagga honom till sömns. Det har blivit så illa att min mamma snickrade en specialgjord pinne så jag kunde ligga i min säng och gunga istället för att använda foten och få kramp i benet. Han t o m satte sig upp i sängen och försöker gunga själv om jag slutade. Eller så pep han "uh-uh" så jag skulle fortsätta.
Nu får det vara nog.
Han är duktig och stor nog att somna in själv! Han gjorde också det innan jul. Jag bara la honom och fem min senare sov han.

Just nu är han förbannad.
Riktigt förbannad!
Tänk er en ilsken apa och en ilsken bebis fått barn. Så arg. It's crazy!
Han skriker så hårt att han hostar och här sitter jag och har megadåligt samvete.
Jag försöker köra en egenkomponerad 5-min metod. Jag går in var tredje och lägger ner honom. Varannan gång gungar jag lite. Det funkade för 6 mån sedan, det ska funka nu också. Dock skrek han inte såhär då.
Men ju större de blir, ju större blir allt. Skriken, humöret, begären och egot.

Han börjar redan nu tröttna lite.
Har bara varit inne två gånger (alltså hållt på i ca. 8 min).