Osannolikt eller inte?

Adam har varit hängig ett par dagar nu. Riktigt slö som en sengångare. Han har velat ha nappen i och sina flärpar nära till hands och fastän han kan gilla att gosa till det på eftermiddagarna har det varit skillnad nu. Han har verkligen lagt huvudet på kudden och dragit på sig filten i soffan.
Samtidigt har han haft värsta humöret och varit otroligt irriterad och sur. Inga tårar utan bara ren bebisilska.
Jag har bara stått där som en fågelholk och undrat vem som kidnappade min son och bytte ut honom mot Denna Där! Men visst, som den supermorsan jag är, så har jag bara gillat läget och serverat honom mackor, äppeljuice, kliat honom under fötterna, tagit på och av hans kängor cirka tusen gånger och legat bredvid honom när han ska nattas.

Igår dök det upp lite prickar.
Är han på väg in i en tidig pubertet?!
Slö, hängig, irriterad och nu finnar?
Vart tar världen vägen?
Jag har fått höra att barn växer upp tidigare nuförtiden men detta är ju bara löjligt!


Sedan så slog verkligheten till mig, riktigt jäkla hårt också.
VATTKOPPOR INCOMING!

Men men.. vi har ju precis varit sjuka i maginfluensan. Vi har en trip planerad till Sthlm nästa vecka.
Noooooo-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-oooooo ! (läses helst i slow motion)

Men än så länge har bara några prickar dykt upp. Adam har en väldigt känslig hy och han har haft prickar innan. Så jag håller tummarna att det bara är min till hälften hypokondriska sida som lurar min hjärna.
Håll era tummar också!!



(fotnot: jag trodde aldrig han var i puberteten.. men det lät roligare så).