Jag är redo att hoppa i säng.

Men dagen har varit trevlig.
Det kändes som en evighet att ta sig till intervjun idag. Fick gå upp tidigare, lämna Adam tidigare och sedan tar det ju trots allt nästa en timme till Malmö plus bussresan till Huvudkontoret. Men vi var ett glatt gäng som gick in och ett glatt gäng hem tillbaka. Det var bra information men gruppintervjuupplägget (vilket ord!) var lite knepigt. Man hade svårt för att visa vad man tyckte och tänkte exakt då man gärna inte ville upprepa vad den andra sa, man vågade inte direkt avbryta eller säga sitt efter någon annan. Utan vi satt där som ett par ljushuvuden och räckte upp handen.
Men jobbet i sig lockar något otroligt! Hade ju varit superkul!

Ett av mina starkaste minnen med min pappa. Som jag tror att jag t o m skrev i hans farsdagspresent som bestod utav tre handskrivna "brev" med minnen från mig, min bror och Adam.
Det var det heliga morgonkaffet. Min pappa ska alltid ha kaffe, direkt. Med sin tidning.
Och så detta med sockerbitarna. Han ska ha 1,5 sockerbit i. Så man/han måste alltid knäcka en sockerbit för att få exakt. Sedan rörde han runt det snabbt så att bubblorna samlades i mitten och det kallade han "myntet" och det åt han alltid först innan han tog första klunken. Ibland fick vi barn ta den. Ibland bad vi om att få den. Det var så speciellt på något sätt.

Förresten, min pappa blev jääätteglad när han upptäckte för något år sedan att de sålde "halva" sockerbitar, nu slipper han knäcka!