2012-02-23  21:46:22

Samtalet

Idag fick jag ett samtal.
Ett samtal som gjorde mig så in i norden glad till en början men sedan väldigt, väldigt ledsen.
Det var Adams pappa som ringde och berättade att han matat sin 13 dagar gamla son två gånger i natt! Ja, först så tillade han att han jobbade för första gången efter förlossningen och var trött och detta var anledningen.
Jag blev helt tyst.
Och då säger han, ej citat då min hjärna är lite luddig av alla intryck idag.

"Frida, du ska veta en sak. Jag vill be så jävla mycket om
ursäkt för vad jag gjorde mot dig och Adam!
Du förtjänade bättre. Jag var inte där. Jag kunde gjort så mycket mer.
Men jag tror jag inte var mogen just då. Men du ska veta hur ledsen jag är
för att jag förlorade den tiden med Adam och inte hjälpte till. Jag ska
överkompensera honom när han är här uppe och jag märker att han
tyr sig mer till mig nu när jag mognat.."

Jag kan inte klandra Micke. Jag är stark och jag är uppfostrad att vara stark. Kanske till den ringa mån att jag inte märker när jag borde vara svag och be om hjälp. Jag ignorerar och går vidare.
Jag stänger av och stänger ute.
Jag förklarade för Micke hur stolt jag är över hans insikt och att hans ursäkt gjorde mig så himla glad. Jag vill att han ska vara där för sin son som han har nu, till den mån han inte fanns där för Adam. För tänk om hans fru inte är lika stark? Men inte på Adams bekostnad. Han är nu tvåbarnspappa medan hans fru endast är enbarnsmamma. De måste parera de rollerna väl. Annars kommer de inte få det lätt med Adam.

Micke har många gånger sagt att han är glad att jag är jag, för vad jag gör för honom och hans relation till Adam. Men visst, vissa dagar är han inte så glad på mig men det är ömsesidigt.
Jag är inte hämndlysten. Jag är inte aggressiv. Jag är inte lat (när det kommer till Adam).
Adam är hans son lika mycket som min.
Hur ska jag kunna sova om nätterna om jag berövar min son sin rättighet att ha en närvarande pappa för att jag inte älskar den mannen längre? Vad är jag för en person som inte kan se förbi gamla problem och istället skapa nya som inte behöver existera?

Men mitt hjärta brister för Adam.
Hans bebistid är över. Han hade aldrig sin pappa där. Jag hade aldrig hans pappa där.
Men jag är så otroligt glad för att Lucas får ha sin pappa där. För att Joanna får ha sin man där.

Så med tårar i ögonen sprider sig ett leende över min läppar.

Kommentarer
Postat av: MAdde

Så fint skrivet och så vettigt sagt!!

2012-03-02 @ 18:38:50
URL: http://madeleneklund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Jag är en levnadsglad ensamstående mamma med ett brinnande intresse för inredning och stil. Med denna blogg vill jag dela med mig min vardag, intressen och hem i Helsingborg. Min familj består av min son Adam, född 03-2009 och alla mina vänner som står bakom mig i ur och skur! Jag hoppas jag kan inspirera och motivera er när ni läser. Välkommen in i min vardag, deluxe!