Why, oh why?
Jag blev modfälld åter igen. På den där lilla delen av livet som kallas föräldrarskap. Som jag skrivit tidigare som är min största rädsla som förälder, mötet med andra barn och deras uppfostran. Hur kommer det att påverka Adam? Hur många strider kommer det att bli för mig? Hur stark och självsäker hinner jag förbereda Adam inför livet? Hur stark behöver jag vara för Adam, vad ska jag ge för råd och hur ska jag trösta honom?
Dessa söta tröjor fick jag nerstucket i min hand av min mamma igår. Det var ifrån hennes kollega som Adam ärver jättefina kläder av (jag är så otroligt tacksam för det). Men anledningen till varför jag fick dessa var nästan för sorglig.
Hennes son blir mobbad för att han bär flickkläder när han har dessa på sig.
Jag får rysningar bara när jag skriver det.
Andra barn.
Mobbar hennes pojke.
För att det är flickkläder.
Vad är det som händer?! Vilka är föräldrarna som hjärntvättat sina barn så pass att de omedvetet, medvetet får ett annat barn att inte vilja ha sina egna kläder som deras föräldrar köpt och gett dem?! Vilka är dessa föräldrar som ger sina barn rätten att säga vad som är rätt och fel på andra barn? Lever vi i någon slags barn-diktatur där alla ska ha samma slags kläder för att kunna passa in? Jag blir så trött.
Jag kan gå med på att rosa kan sticka vissa föräldrar i ögonen men när stjärnor och sköldpaddor börjar få en flickstämpel blir jag mörkrädd. Vad kommer sen? Cyklar och träd? Nej! Nej, säger jag! Detta är vansinne!
Fy får ont i magen och blir samtidigt så jäkla arg, ja fattar inte hur man kan klä dig rätt/fel och att barn inte ska få ha vad dem vill, ja har bara sådana kläder på Ralph och känner samma funderingar som du!
Gaah! Sånt där får det att koka inombords. Det är helt vansinnigt att barn får ett sånt beteende mot andra barn. Även om det hade varit rosa t-shirts med små älvor på!
Hej gumman!!
Först några ord om ditt inlägg här ovan, helt sjukt att barn inte får vara barn bara och är så avfärgade av vuxnas åsikter om vad som är så kallade pojkigt och flickigt. Kläder som kläder och leksaker som leksaker. Vet själv många av mina vänner som höjt på ögonbrynen när jag har köpt dockor till deras söner i 2 och 3 års present. Men sen slutar det ändå med att mamman ringer och tackar efter någon vecka då sonen har lekt mest med dockan i stället för alla sina 3oo bilar som dom fick samtidigt. Ella har fått haft både så kallade grabbiga bagy jeans och monster tröjor med motorcyklar och allt möjligt på sig. Bilar och vad man nu kan tänka sig att leka med. Dock är hennes rum väldigt rosa men inget jag själv har valt att medvetet ta in till henne. Turkost blir det här nest där inne. ;)
Angående din kommentar inne hos mig:
Jag förstår att du inte hänger med i svängarna. ;)
Ja det är martins lägenhet som vi nu ska sälja då krisen är över och vi vill vara med varandra. Det har inte varit en dans på rosor men han har kämpat sedan i februari med att övertyga mig om att det ska bli vi två igen. Så dom senaste månaderna har vi kämpat satan i hop och nu kommit så långt att lägenheten ska säljas. jag är jätte glad för det beslutet och han med. Nu väntar vi bara på att försäljningen ska gå bra. :)
Kram
Min son har också haft dem tröjorna! Och han älskade dem!!
Vadå tjejtröjor?! Suck.
