Om tjugo minuter ska jag springa ner med Adam, som sover just nu till babymassagen. Hoppas jag kan massera honom idag. Jag fick aldrig chansen förra gången för att han ville precis äta då vi skulle börja. Sedan ska vi bli inkallade till läkaren och jag är faktiskt nervös. Jag är nervös att man ska börja undra varför Adam inte gör som alla andra när jag innerst inne inte bryr mig. Min son gör allt i sin egen takt.
Men de andra mammorna skrämde upp en när de berättade om "kraven" barn i 6månaders kontrollen ska klara av. De är ju inte direkt krav, utan mer riktlinjer på att se hur pass framgångsrik barnet är.
Adam uppfyller inte ett enda av det dem sa.. så vi får se. Han uppfyllde aldrig något på 3månaders kontrollen heller.
Det gör mig lite deprimerad faktiskt. Jag blir rädd. Tänk om något är fel med min lille kille?

MEN JAG VET ÄNDÅ BÄTTRE! Jag ser ju min lilla prins försöka varje dag. Han hoppar steg istället för att göra allt i utvecklingsstegen. Han vaggade inte för att sedan rulla runt utan han gick från att ligga blixtstilla till att vända sig från rygg till mage över en natt. Han gick ifrån att inte vilja ha mat till att gråta varje gång jag stoppar något i munnen. Han är den tysta typen. Han iakttar.

Jag har som tur är Micke med mig.