2013-05-03  19:46:22

Berg- och dalbana

Mitt liv känns mer eller mindre
konstigt just nu..
 

Nu har jag varit på förundersökning 2 (FUS 2) och fått bra information om vad som kommer att ske. Vad som kommer att förväntas av mig och hur min kropp kommer att reagera. Vi fick matscheman, riktlinjer och pekpinnar.
Vi har inte alls samlad styrka denna gången. Det var iställer fem glada och förväntasfulla tjejer som satt och väntade spänt på sina operationsdatum. Stämningen i konferensrummet var öppen, rolig och nervös.
 
Jag hade dock inte gått ner mina kilon som var uppsatt som mål. På grund av för mycket ledighet och för lite vardag så hade jag istället gått upp sedan senast invägningen.
Men det bästa var när dietisten skulle mäta mig. Då bad hon om ursäkt och ville mäta igen..
Jag har förlorat 11 cm i midjan (!) och 4 cm runt höfterna. På endast 4 kilo. Det är jag supernöjd med! Träning lönar sig..
 
Operationstid fick jag det med, den 23/5 kl. 8.00 ska jag vara ombytt i kasslertrosor.
 
 
Nedräkningen har börjat!

20 DAGAR KVAR!
 
 

Men vardagliga saker slår en hela tiden om vad man ska göra och om man ska göra det. Det är fortfarande en känsla i luften av seriös nervositet, som skräckblandad förtjusning lik då man frivilligt tittar på operationer på TV.
Idag var jag och beställde kläder för då jag kommer att återgå till jobbet. Jag har redan nu gått ner en storlek. Kändes skitkonstigt att stå där och försöka estimera hur stor/liten jag kommer vara efter 7 veckor bortfall.
Sedan kan jag se på mat och känna någon slags seperationsångest: "tänk om jag aldrig kan äta det där igen.." "tänk om detta kommer att smaka riktigt illa efter operationen.."
Bättre blir det inte våra frukostmenyer på jobb (McDonalds) har fått en rejäl uppdatering och blivit nyttigare och så mycket smakfullare.

Det blir säkert bra det här!

     2013-04-15  20:40:01

Fucked up

Jag krisar lite lätt..
 
Nu har jag också klivit in i denna lilla kris att vad är det som komma skall?
Vad tänker jag faktiskt göra? Är allt detta värt det? Vad är det jag vill uppnå? Är mina intentioner ärliga?
 
Jag tänker operera bort ett friskt organ säger djävulen på ena axeln.
Men ängeln på andra sidan säger: det är bara friskt till funktionen att bearbeta, lagra och skicka vidare maten ut i din kropp. Du känner ingen mättnad, din hjärna och ditt sk. "friska organ" komminucerar inte. Du är sjukligt fet, enligt vetenskapliga mått mätta. Du riskerar följdsjukdomar och du har redan börjat få fysiska besvär.
Vart går gränsen?
 
För mig är allt detta så nytt, jag har aldrig varit smal. Jag tror ingen kan säga de sett mig som smal. Men absolut inte fet heller, tillbaka i tiden det vill säga. Jag har varit medel, lite över medel och sedan gått därifrån.
För många andra jag mött så är det som att vrida tillbaka klockan, till något som varit, till något de saknat. Till något de ansett bra och tryggt. Men jag har inte det. Det är också en sak jag finner läskigt. Kommer jag förändras, psykiskt? Är det möjligt?
 
Så många frågor jag inte kan få svar på nu. De vet jag sen efteråt.
 
 

     2013-04-10  22:06:06

God kväller..

Godkväll alla godingar!
 
 
Jag har haft en bra knepig dag.
Jag vaknade utvilad och pigg, under arbetsdagen började jag mår riktigt dåligt men nu mår jag fint igen!
Hörde jag någon säga allergi?!
Så jag pallrade mig illa kvickt till närmsta apotek och köpte antihistamin och nässpray. Let's kick this mofos ass!
 
Igår var en vägningsdag för mig. Två veckor av pulver (plus fusket) ledde till endast 0,5 minus på vågen. Men jag ligger ändå på 3,5 kg minus totalt. Har 2 kg kvar och tre veckor till att ta av.
Just nu väntar jag som en hök på brev från Simrishamn för datum för besök nr. 2 (vilket blir i slutet av april, början av maj). Därefter kan jag kanske planera in ett operationsdatum och ge klara besked till förskola och jobb. Alla är otroligt tålmodiga i min lilla förvirring. Vill helst ha så stor framförhållning som det bara går.
 
Det blev en tripp till stadens köpcentrum idag. 
När vi skulle ta bilen hem fick Adam en energikick och då kan det se ut såhär:
 
"Mamma, titta här är en bild på mig!" Och så la han sig ovanpå markeringen.
 
 
Vi måste ju provligga barnvagnen också.

     2013-04-01  19:40:42

Som vilken kärring som helst..

Waddap bitches?
 

Så skulle väl inte en tant säga?
Men ändå känner jag mig som en.. Av två olika anledningar.
Den första är att jag har något så förbaskat ont i min vänstra höft att jag haltar! Jag var ute med två favoriter från min vänskara och vi hade det bra till kl. 5.30 på söndagen. Det var så värt det.. men aj.
 
Den andra är att jag just nu sitter och söker efter dosetter på nätet. Ni vet, de där förvaringsaskarna för piller? Min mormor och morfar hade varsin. Nu ska jag ha en.
Efter min operation kommer min kropp behöva vitaminer jag inte själv kan ge den, i den mån som behövs.
 
Jag fastnade för en underbaring. Producerad inte så långt bort, nämligen på Gotland.
Låt mig få presentera..

Jag tycker denna är ascool. Den är snygg att ha framme i köket och faktiskt inte dyr. Jag har dock inte bestämt mig om det kommer att bli denna. Jag ska nämligen kika runt lite på ebay och se om man inte kan köpa något sött från Kina eller liknande. Men vad säger ni?

     2013-03-30  11:05:01

Ingen påsk.

No easter, mister!

 
Denna påsken blev tom.
Vi bestämde att Adam skulle åka upp till sin pappa över påsk då han blivit otroligt mammig och jag är rädd för att hans relation till hans pappa börjar bli lidande. Så fastän jag älskar att klä ut oss, leta påskägg, pyssla och mysa under långledighet får jag backa ibland.
Mina föräldrar bestämde då att de skulle åka till min bror i Salzburg då barnbarnet inte var hemma.
Så här sitter jag, själv.

Jag har nu endast ätit VLCD (Very Low Calorie Diet) sedan i måndags och det går mycket bättre än vad jag trodde! Gå från att äta 2500+ kcal om dagen till att endast leva på 800-900 kcal gör sitt. Jag är otroligt trött och apatisk.
Jag klarar mig utan sug och hunger, men det är nog för att jag lägger upp mina dagar i förväg, räknar in rasterna på jobb, hur och när jag ska dricka vatten ect.
Men detta med att hinna dricka 5-7 pulvershakes plus 2,5 liter vatten är inte så lätt som man tror. Häromdagen klev jag in i den där dimman som jag så väl känner igen. När jag ger för mycket och går in för starkt. Jag åt endast 500 kcal och drack 3 glas vatten. Jag kunde knappt prata. Jag blev som en zombie.
Det blir alltid så. För att sedan ger jag upp och börjar äta. Men jag har mött så många peppande människor på nätet som håller ens huvud ovanför vattenytan. Tack Tjockisfamiljen <3 !

På tisdag ska jag rapportera till dietisten i Simrishamn.
Jag har redan ställt mig på vågen ett par gånger..

För att kontra min bild när jag var som tyngst vill jag dela med de två bilder jag har på mig själv när jag gick ner (pga dåliga anledningar) till vad jag vägt som minst under vuxen ålder. Jag är strax 20 år här och väger ca. 78kg.

 

(min lillebror, jag & Veronica)
 
 

(I Stadsparken i Helsingborg och jag minns att Karin är fotografen)

 
 
 
 






     2013-03-26  20:49:00

Nervös

HEJ ALLA SÖTA!
 
Jag har nu försökt skriva detta inlägget om och om igen. Men det slutar med att jag raderar och sätter mig och stirrar ut genom fönstret. Hur ska man få ner ens innersta, innerliga drömmar om att inte bli dömd. Att bli läst som en öppen bok och förstådd i ett ämne, i en sak som inte är så självklar för många..
Här snackar jag i skägget men jag måste klargöra det innan jag gör min bekännelse.

Jag har vid tidigare tillfälle undvikit bloggen och kommit tillbaka med lite omotiverade försök till att förklara hur jag mår och känner. Jag har mått rent ut sagt skit. Jag har varit genom så mycket emotionellt de senaste 3 åren att jag inte riktigt vet ut eller in.. Det har öppnat många fönster och dörrar men också satt sina spår.
Jag har en underbar son och familj. Jag har fint kontakt med mina vänner. Jag har ett jobb som jag uppskattar och uppskattar mig tillbaka. Jag har en härlig lägenhet med stor potential att bli bättre..
Jag känt att jag har en sak att räta ut för att känna mig komplett. Det är min vikt.

Så jag tog tag i det.
Januari månad skickade jag in min egenremiss för en Gastric Bypass operation.
Nu i mars vad jag på en förundersökning (en gruppträff och individuell undersökning av kirurg) och blev godkänd.
Om 8-10 veckor kommer jag genom gå denna lilla operation men stora förändring.
 

Allt jag önskar nu är att jag har stöd i folk runt omkring.
Jag svarar gärna på frågor om ni har några.. Jag vet mycket, men inte allt, om detta ingrepp.


Puss

RSS 2.0

Jag är en levnadsglad ensamstående mamma med ett brinnande intresse för inredning och stil. Med denna blogg vill jag dela med mig min vardag, intressen och hem i Helsingborg. Min familj består av min son Adam, född 03-2009 och alla mina vänner som står bakom mig i ur och skur! Jag hoppas jag kan inspirera och motivera er när ni läser. Välkommen in i min vardag, deluxe!