Vem här har ett normalt barn, upp med händerna?!

Ja, mina händer är nere, så långt nere att jag rör vid golvet. Hahaha.. Jag älskar min lilla skrutt. Han är verkligen en udda liten stjärna i min trista vardag med jobbsök, dagisbasilusker och annat.
Men ibland undrar jag vad jag omedvetet måste råka få i hans välling på morgonen.
Han kan stå i en hörna och snurra runt, runt, runt medan han kiknar av skratt och man ser hur ögonen far runt i huvudet på honom. Han också en grej att springa fram och tillbaka i soffan, när vi sitter där båda två, och skriker och morrar lite som ett monster och vill att man ska hänga på - men han blir lika rädd varje gång man morrar till.
Jag har en hel lista, som jag faktiskt har skrivit för han ska minsann få höra alla galenskaper han gjorde när han var liten! Det är personlighetsstärkande och roligt att få höra, tror jag(?). 
Jaa.. det som är det knepigaste är att han har en egenhet att vilja stå i lådor. Hänger ni med? Alltså allt från kartonger till små plastbyttor som man lägger resterna i - i dem ska han trycka ner sina små fötter och stå där! Gärna försöka sitta också. Vi har en låda med lock med hans DVDfilmer i, när jag tar fram lådan blir han alldeles exhalterad, men det är inte filmerna han blir glad över utan att han ääääntligen ska få sitta i hans favoritlock! Så han sliter av locket, breder ut det på golvet och slår sig ner, likt Ferdinand under sin korkek. Där kan han sitta.. och fundera samtidigt som han vickar lite på tårna.

Det är underbart att vara mamma, när det kommer till ens barns egendomliga egenskaper! Jag skrattar varje dag och det är så härligt att se när han lyser upp som en sol när han hör mig skratta. I detta hemmet uppmuntrar vi till kreativitet "utan för boxen".

Låt mig berätta en liten saga, som utspelade sig igår.. i ett kallt Helsingborg.

En glad liten kille har precis fått en skål med torkade vindruvor också mer känt under namnet russin.


Han var noga med att visa att det var HANS russin och inte mina. Jag fick alltså inte smaka en enda!


Nom nom, supersmarrigt. Och som en snäll pojke vet han att man ska sitta ner och äta.


Och så leker vi lite, övningskör. Bra att börja tidigt tycker hans morfar, som är körskolelärare!

Dagen lunkar på i sedvanlig takt. Vi är lite virussjuka och hostar lite.
Vi myser i soffan och klockan tickar.
När det är dags för pyjamas och välling hänger Adam med på noterna och uppför sig förträffligt. Sedan.. när pyjamasen är på och vällingen uppslörpad så..


WHAM !! Dyker denna galna figur upp!! Vad är detta?
En förrymd mentalpatient? En man med turban?
Neeeej, var lugna. Detta är min son.
Han har sedan han föddes haft en stor förälskelse i tygflärpar (tvättråden på saker) och klistermärken. Allt han kan gnida mellan sina fingrar. För ett tag sedan kom han på att blöjorna i Up & Go har en flärp därbak! UNDERBARA UPPFINNING! Men nu börjar det bli tungt att bära runt på en blöja tycker Adam och som den ingenjör han är kommer han på att man kan ju sätta den på huvudet! Briljant! Han borde få ett pris.

Eller vad säger ni?


Godnatt! (igår alltså, inte nu)