Idag åker Micke upp med första flyttlasset, men han kommer hem imorgon. Då ska han lämna släpp och fylla bilen en andra gång, för att åka upp på riktigt. Visserligen kommer han ner igen om 14 dagar då vi ska fira alla hjärtans dag lite sent med att bo barnfritt på hotell. Så än så länge känns det inte så tungt.
Det är givetvis tråkigt! Men vi kommer att få det bra. Micke bor fint och rymligt där uppe. Vi kan besöka honom närsom. Jag kommer få hjälp av Karin och min familj med Adam, vilket jag uppskattar till hundra!
Jag ska börja motionera och studera upp betyg, så jag kommer inte sitta hemma och grubbla.

Det är bara tråkigt för Micke mest. Det är ju han som blir utan Adam, jag har ju mitt solsken varje dag.
Men han kommer nog vara upptagen med det nya jobbet och lära sig allt han kan.

Men sånt här händer varje dag, speciellt nu, då så många blivit varslade/förlorat sina jobb och måste ta jobb på annan ort. Vi ska ju inte direkt bo såhär alltid nu. Jag och Adam ska ju upp till sommaren, kanske tidigare.

Nej, nu måste jag hjälpa till och bära möbler!