Resan igår till Södertälje var full av dramatik, skratt och tårar.
Jag försökte blogga via mobilen men fattade inte hur. Tänkte lägga upp en bild men åter igen förstod jag inte. Hur gör man? Sedan filmade jag Adam och tänkte länka den på facebook men mitt nät försvann då 70% av videon var färdig. Så allt kommer in till bloggen ikväll! Om jag lyckas med det.

Jag tog tåget till Hässleholm för att byta mot Stockholm.
Hållplats nr. 2 - Ramlösa så hoppar där på en trevlig gubbe som via konduktören hör att jag är på väg mot Stockholm. Han började snacka glatt och det var en trevlig stund. Han skulle av i Norrköping och hade svårt att förstå allt jag sa, men jag tror han hörde dåligt men inte erkände det då han ville kalla Adam för David hela tiden fastän jag sa det högt och tydligt.
Lite senare hoppar en ung tjej med sin cykel på tåget och står vid oss med barnvagnar. När konduktören kommer till henne frågan han om biljetten för cykeln. Det kostar också förklarade han. Tjejen trodde han skämtade men när han sedan förklarade att det kostar en barnbiljett och krävde 32kr av henne. Inte mycket men den lilla tjejen, 16 år max, hade bara småskrammel kvar. Hon ringde sin mamma och fick veta av henne också att tydligen kostar det (mamman surfade in på skanetrafikens hemsida). Då blev hon arg och konduktören var klumpig och blev också arg. De stod där och munhöggs ett tag till slut stannade tåget och konduktören säger hårt: "Jaha, men du har ingen biljett för din cykel så du måste hoppa av här!" Varför? Det är ju i så fall bara cykeln om ska "hoppa av" och det kan man väl göra? Så får man hämta den en annan dag tänkte jag. Men tjejen blev bara ännu argare och ledsnare och snyftade "men jag känner ju ingen här och mina föräldrar har ingen bil.. detta är ju mina sista pengar och visar upp 17kr." Konduktören nöjde sig inte med dem och tänkte kasta av henne. Alla runt om satt som fågelholkar och då brast det för mig. Man kan inte kasta av en lilltjej som förklarade att hon inte har fler pengar och inte kan bli hämtad. Det är kallt och ruggigt och det är faktiskt konduktörens kollegor som gjort misstaget att låtit henne åka med cykeln innan, då hon förklarade att hon alltid tar tåget hem från skolan. De får i så fall ha bättre riktlinjer och inte låta några få åka och några inte. Denna konduktör var också ny, det märktes.
Så jag gick fram till tjejen och sa "hur mycket behöver du?". Konduktören fyllde i att 32kr för cykeln och 100kr som straffavgift. "Det tar jag.." sa jag och letade fram min plånbok. Man såg på konduktören att hans samvete hann fatt honom då en främling betalar för detta. Så han vände sig om till tjejen och sa "jag tar dina 17kr som en varning.." och gick.

Den lilla gubben som jag satt bredvid tyckte det var väldigt vänligt men jag tyckte att jag agerade långsamt. Det är så konstigt det där med goda gärningar. Det ska väl vara just det, goda gärningar, inte egoistiska gärningar? Jaja, resan gick vidare och jag snackade mer med min lilla stockholmska gubbe som var så kär. När vi väl skulle av i Hässleholm tog han mina väskor och hjälpte mig av. Ni vet det där sista trappsteget de brukar fälla ut gör ju inte det längre pga dem kan frysa fast. Så det är ett rejält gap mellan perrong och tågvagn. Addera två stora resväskor på det..
Men min lilla gubbe släppte inte väskorna utan gick med sin egen väska bredvid mig och tyckte att han kunde hjälpa till, vi skulle ju ändå åt samma håll. Så där stod vi på perrongen och inväntade x2000. Vi kommer fram till att vi faktiskt ska sitta i samam vagn bara 2 säten ifrån varandra så han är så vänlig och hjälper mig och Adam på och stannar vid Adams vagn medan jag går fram med väskor och jackor. Sedan under resans gång tittar han förbi, jag glömde ta hans namn, och snackar lite, gosar med Adam och bara står där i gången. Jättetrevligt!
Sedan var man framme!

DET ÄR MASSOR AV SNÖ HÄR UPPE! Fy.