Min son extraknäcker. Som apa.

Adam har flera identiteter. Den ena är galnare än den andra. Jag förstår inte ibland vart han får allt ifrån.
När Adam sover så vill han gärna gosa. Han vill gärna gosa till tredje graden! Helst vill han nog bo, under ens hud! Det är den närheten vi snacka om. Det är på, över, under, vid sidan av.. överallt ska han vara! Med armar och ben!
Speciellt benen. Fötterna.
Åh, dessa söta små tår. De har jag ibland i näsan, ögat och öronen när vi sover bredvid varandra.
Har ni sett en kattunge? Hur de kan söka mammas spenar med tassarna. Sådär att de särar deras små "fingrar" och trycker ifrån.. De liksom knådar en med tassarna.
Så gör Adam, med sina fötter.
I mitt ansikte!
Inte lika gulligt, men minst lika mysigt. Jag älskar hans tår lika mycket som hans söta huvud.

Därför kallar jag han för apan. Han är en katt-apa. Fötterna blir som händer, som knådar en, i ansiktet.

Adam har, som ni som läst några inlägg bakåt eller träffat honom, en stoor förkärlek för flärpar! Det började med flärparna på filtarna jag bäddade ner honom i. Till nallarna han hade runt sig, till speciella flärpar på speciella nallar. Sedan upptäckte han klisterflärpen! The Ultimat Flärp! Den är stickig, len och underbar.
Den finns baktill på Up and Go blöjor. Den ska han gosa med! Han är helt galen i dem!
Men så finns också dessa underbara små ting på näsduksförpackningar.
Så en sådan kom han med i förrgårkväll och ville gosa med. Han ville att jag skulle kila honom under fötterna med den. Så somnade han. Sittandes i min säng medan jag "flärpade" under fötterna på honom.
Det värsta är att detta är inte första gången. Alla flärpar har sin funktion numera.
De på mjukisdjur ska stryckas över pannan.
Flärparna på blöjan ska han fingra på, gärna ha en oanvänd i handen.
Och de på näsdukarna ska han kilas under fötterna med.

Är det bara mitt barn som är underligt?!
Jag älskar det!