2009-08-26  10:14:44

God morgon



Här sitter jag i vår tomma, stora lägenhet och dricker mitt morgonkaffe och ska snart bita i mitt äpple. Jag har suttit och bläddrat igenom min muffinsbok efter smarriga recept jag vill pröva till namngivningen här i Helsingborg.
Adam sover sedan 30 min tillbaka och det enda som hörs är tvättmaskinen buller inne i badrummet.

För ett tag sedan, när jag satt och läste igenom anonyma som kända mammabloggar, så undrade jag var dem fick all ork ifrån. Ibland kunde man läsa ett inlägg från kl. 9.00 att dem väckt barnen, matat dem, till och med duschat dem ibland, gått ut med sopor, ätit frukost och läst tidningen ungefär. Var fick dem all tid ifrån? Hade dem mer än 60 minuter per timme eller? Hade dem kanske superkrafter?
  Jag kunde verkligen inte förstå hur dem klarade av det. Jag orkade knappt kliva upp ur sängen och jag tyckte Adam grät hela tiden och var bökig. Såhär kände jag ungefär från att Adam kom till han var 2 månader. Lägenheten, som är så fin i övrigt, såg ut som ett mindre inbördeskrig hade skördat sitt offer. Tvättkorgen var full gånger 5 och disken växte.
  Min barnmorska berättade för mig att jag led av en mindre variant av förlossningdepression. Att jag inte visste om det själv var ju skrämmande, men det tröstade hon mig om att det ofta är så. Mammor tror bara att dem är dåliga mammor istället för att erkänna att dem kanske mår psykiskt dåligt. Det är trots allt en stor förändring. Och för vår lilla familj var det mycket som händer på 1 år.
  Micke och jag träffades i April -08, i Juni -08 flyttade vi ihop och i Augusti -08 (080808) fick vi beskedet om att jag var med barn. Adam kom 1 månad för tidigt, en dag innan vår 9 månader dag som ett officiellt par. Så ni kan förstå tempot? Men sedan kan jag lugnt säga att Adam faktiskt var planerad och klart, som förstagångs föräldrar visste vi kanske inte vad vi gav oss in i, men we're still going strong. Det är såhär jag och Micke fungerar. Det ska ske här och nu!
Vi är intensiva och impulsiva.
  Jag fick ingen medicinering, för mitt fall var inte så allvarligt, men jag fick gå på mammasamtal, utan Adam, för att rycka upp mig lite. Det fungerade och efter 1 månad så var jag som en helt ny människa och mamma!
Och jag kan nu med glädje skriva att jag faktiskt har gått upp, matat Adam, gett Micke frukost på sängen, läst dagstidningen, bläddrat i min muffinsbok, handdiskat, satt in i diskmaskinen, plockat undan och satt igång en tvättmaskin innna kl 9.00! I feel great!
  Det tog mig bara 5 månader att komma hit, till denna punkt. Men jag fullkomligt njuter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Jag är en levnadsglad ensamstående mamma med ett brinnande intresse för inredning och stil. Med denna blogg vill jag dela med mig min vardag, intressen och hem i Helsingborg. Min familj består av min son Adam, född 03-2009 och alla mina vänner som står bakom mig i ur och skur! Jag hoppas jag kan inspirera och motivera er när ni läser. Välkommen in i min vardag, deluxe!