Jag blev modfälld åter igen. På den där lilla delen av livet som kallas föräldrarskap. Som jag skrivit tidigare som är min största rädsla som förälder, mötet med andra barn och deras uppfostran. Hur kommer det att påverka Adam? Hur många strider kommer det att bli för mig? Hur stark och självsäker hinner jag förbereda Adam inför livet? Hur stark behöver jag vara för Adam, vad ska jag ge för råd och hur ska jag trösta honom?

Dessa söta tröjor fick jag nerstucket i min hand av min mamma igår. Det var ifrån hennes kollega som Adam ärver jättefina kläder av (jag är så otroligt tacksam för det). Men anledningen till varför jag fick dessa var nästan för sorglig.
Hennes son blir mobbad för att han bär flickkläder när han har dessa på sig.
Jag får rysningar bara när jag skriver det.

Andra barn.
Mobbar hennes pojke.
För att det är flickkläder.

Vad är det som händer?! Vilka är föräldrarna som hjärntvättat sina barn så pass att de omedvetet, medvetet får ett annat barn att inte vilja ha sina egna kläder som deras föräldrar köpt och gett dem?! Vilka är dessa föräldrar som ger sina barn rätten att säga vad som är rätt och fel på andra barn? Lever vi i någon slags barn-diktatur där alla ska ha samma slags kläder för att kunna passa in? Jag blir så trött.
Jag kan gå med på att rosa kan sticka vissa föräldrar i ögonen men när stjärnor och sköldpaddor börjar få en flickstämpel blir jag mörkrädd. Vad kommer sen? Cyklar och träd? Nej! Nej, säger jag! Detta är vansinne!

1. Vad var det värsta som hände under förlossningen?

Att Adams hjärtljud gick ner. Läkaren kallades in och sugklocka fick användas.

 

2. Och det bästa (förutom att bebin kom ut)?

Att det gick fort och smärtfritt. 45 min krystvärkar och EDAn tog så in i helvete.

 

3. Hur startade din förlossning?

Att jag åkte in på fredagen den 20 mars pga blödningar. De foglossningar jag trodde jag hade var tydligen sammandragningar och förvärkar. Så mycket för låg smärttröskel jag trodde jag hade. Lördagen den 21 mars kl. 21:00 - vid skiftbytet började allvaret.

Jag på lördagen, bara några timmar innan värkarna började tillta ordentligt!

 

4. Vad hade du aldrig klarat er utan under spädbarnstiden?

Mina föräldrar! De fanns där för Adam ofta och länge. De passade honom flera gånger då han fortfarande var spädbarn. På grund av att jag inte ammade kunde de själva mata honom och jag kunde ta tag i mitt eget skadade psyke efter en för tidig förlossning, förlossningsdepression och ett dåligt förhållande.

 

5. Saknade du magen efter att den försvunnit?

Jag saknade tanken av mystiken i en graviditet men inte magen då jag gått upp mycket innan graviditeten och under graviditeten. Jag såg mer ut som en val än vackert rund.

Snälla, kan någon putta tillbaka mig till havet? Lördagen den 21 mars 2009, v. 36+3

6. Tyckte du att din bebis var fin/söt första gången du såg henom?

Nej. Jag var så trött och förlossningdepressionen slog till direkt. Dessvärre. Jag har fortfarande ångest och dåligt samvete över det. Jag ville mest bara ge Adam till sjuksköterskorna och gå därifrån. Jag tyckte han såg ut som ett ufo och den där oövervinnliga kärleken infann sig aldrig, då. Den kom senare istället.

Adam ca. 2 min gammal.

 

7. Vart sover ert barn?

Just nu övar vi på att sova själv igen. Vi hade en bra 7 månaders period då Adam sov i sitt eget rum men han har en klängig mamma som gärna vill ha han som sällskap i sin 180 säng. Så vem det är som behöver mest övning på att sova själv är inte självklart.

 

8. Hur har ni delat/gjort med föräldraledigheten hos er?

Jag har tagit ut 9 månader men har varit hemma med honom tills han blev 1,5. Levde ett tag på mitt avgångsvederlag och semesterersättning plus Mickes inkomst tills vi separerade. När jag började på försörjningstödet var det dagiskrav. Har 5 månader kvar. Vet inte hur många dagar Micke vill ha.

 

9. Vad är det bästa med att vara förälder?

Att en dag inte är den andra lik. Att man ser saker på annorlunda sätt, på både gott och ont. Saker som att handla mat har helt plötsligt blivit en plåga. Sovmorgnar existerar inte och att bajsa ifred är att glömma. Sedan har man fått ett otroligt tålamod, en oändlig kärlek som som är ömsesidig och man uppskattar dagen för vad den har att ge. Varje natt har jag en liten filur som säger "älskar dig mamma.." och då känner man att man klarar allt! Att få följa ett litet liv från dag ett ger en sådant perspektiv och vishet.

Jag har ju totalt glömt bort att skriva om Adams födelsedagskalas! Eller jag trodde jag redan skrivit om det men det hann endast hamna i Utkast här i bloggen för förmodligen kom något emellan.. kanske ett telefonsamtal eller en busig Adam.

Imorgon fyller Adam år (läs: 22/3) och det firade vi förra helgen med ett litet kalas.
Nu är det ju så att Adam är det enda barnet i min umgängeskrets, men det kommer en pojke och en flicka i maj resp. juni! Men än så länge är det endast vuxna som kommer på hans kalas men det är nog inte fy skam.
Där sitter Adam i mitten med 10 vuxna runt omkring som som stojar, gör miner, skrattar åt minsta lilla vink och han fullständigt njuter av all uppmärksamhet!

Tack för bilden Veronica!

 

Jag valde ett Karneval/Cirkus-tema. Totalt amerikanskt! Och vilken pärs det var att få ihop allt. På grund av sjukdom helgen innan kalaset så kunde jag inte förbereda något och att komma hem kl. 17.30 varje dag och hinna med vardagsbestyren plus att baka saker man aldrig ens försökt sig på.. det var annorlunda.
Jag serverade (sett från övre vänstra hörnan) vaniljcupcakes med frosting, tuggummikulor i vackra färger, kanderade äpplen med kokos eller mandel, corn dogs, popcorn, marshmellows och salta kringlor!

 

Tack alla Ni som kom!

 

De vackra röda sugrören och popcornlådorna, Partyland.
Servetter och muggar med cirkusmotiv, TGR.

Godmorgon!
Jag gick inte upp ur sängen förrän nu. Detta är för mig en megasovmorgon! Adam har varit pigg och vaken sedan kl 6:30 men han aktiverar sig så bra själv med alla ritböcker, bilar och köksredskap att jag kan få blunda lite till.
Vi får se vad dagen har att erbjuda. En promenad i Pålsjö med varm choklad och lek lockar.

Förresten, Adam snodde min mobil medan jag blundade. Hur jag vet detta?

 

Hmm..

Idag fick jag ett samtal.
Ett samtal som gjorde mig så in i norden glad till en början men sedan väldigt, väldigt ledsen.
Det var Adams pappa som ringde och berättade att han matat sin 13 dagar gamla son två gånger i natt! Ja, först så tillade han att han jobbade för första gången efter förlossningen och var trött och detta var anledningen.
Jag blev helt tyst.
Och då säger han, ej citat då min hjärna är lite luddig av alla intryck idag.


Jag kan inte klandra Micke. Jag är stark och jag är uppfostrad att vara stark. Kanske till den ringa mån att jag inte märker när jag borde vara svag och be om hjälp. Jag ignorerar och går vidare.
Jag stänger av och stänger ute.
Jag förklarade för Micke hur stolt jag är över hans insikt och att hans ursäkt gjorde mig så himla glad. Jag vill att han ska vara där för sin son som han har nu, till den mån han inte fanns där för Adam. För tänk om hans fru inte är lika stark? Men inte på Adams bekostnad. Han är nu tvåbarnspappa medan hans fru endast är enbarnsmamma. De måste parera de rollerna väl. Annars kommer de inte få det lätt med Adam.

Micke har många gånger sagt att han är glad att jag är jag, för vad jag gör för honom och hans relation till Adam. Men visst, vissa dagar är han inte så glad på mig men det är ömsesidigt.
Jag är inte hämndlysten. Jag är inte aggressiv. Jag är inte lat (när det kommer till Adam).
Adam är hans son lika mycket som min.
Hur ska jag kunna sova om nätterna om jag berövar min son sin rättighet att ha en närvarande pappa för att jag inte älskar den mannen längre? Vad är jag för en person som inte kan se förbi gamla problem och istället skapa nya som inte behöver existera?

Men mitt hjärta brister för Adam.
Hans bebistid är över. Han hade aldrig sin pappa där. Jag hade aldrig hans pappa där.
Men jag är så otroligt glad för att Lucas får ha sin pappa där. För att Joanna får ha sin man där.

Så med tårar i ögonen sprider sig ett leende över min läppar.

Igår var det att slå klackarna (läs: flipflopsen) i taket på Beach Party-festen Ullis och Frida ordnade.
Det var otroligt många som dök upp och de goa tjejerna hade varit grymt duktiga med allt. Det stod strandstolar på golvet tillsammans med handdukar, kuddar och andra strandatteraljer. Det var en stor buffé som presenterades med jag tror fyra olika pajer, potatis, sallad och fetaoströror.
Den öppna baren var inte fy skam heller!
Jag kände nog max 10 pers av 45 som kom men det gjorde ju inget!

Men jag och Karin, som de gamla kärringarna vi nu är, började gäspa vid halv två tiden så vi drog på oss jackorna och vandrade hem.

När jag kom hem så mötes jag av en vaken och hostig pappa i gästsängen och en sömnlös mamma i hallen. Tydligen hade Adam gått från pigg och glad till febrig och ledsen sedan jag gick hemifrån vid två tiden igår. Han var alldeles brännhet, vimsig och rastlös. Idag är han inte mycket bättre.

Hoppas du blir frisk snart, puss!
(bild tagen med mobilen i torsdags)

Är den någon som tycker det är en rättvis deal när jag får uppdraget att läsa två böcker samtidigt, med otroligt pekvänliga vad-är-det-bilder i, och samtidigt ha en armbåge mot bröstkorgen?
Vilken är min sköna del i dealen när man äntligen fått dig att somna och jag skulle bara in i badrummet för att fixa hud, hår och ansikte för att upptäcka att du smygit dig in i min säng, lagt dig på min sida och dreglat ner min kudde?!
Sedan när man nästan OS-medaljörs-vinnande lyfter över dig ljudlöst på andra sidan sängen så är den enda sköna sovställning du kan hitta som inkluderar dina fötter i mitt ansikte?? Och vem bjöd in Buzz Lightyear att skeda mig  med sina kantiga vingar och blinkande fejklaser?!

Nu förstår jag varför alla barn är sååååå söta när dem är små!

Vad jag skulle vilja klicka hem just nu..

Är denna otroligt roliga och påhittiga barnbok som jag fick nys om via ett youtubeklipp.
Den finns som ljudbok där Samuel L. Jackson läser.

Boken utgavs i Sverige förra veckan och finns från 117kr.


Den är så spot on!! Otroligt rolig och vi föräldrar med svensktalande barn skulle ju faktiskt utan problem kunna läsa den högt några gånger och fnissa med utan att barnen förstår. Men jag skulle vilja ha den framme, i mitt sovrum för att sedan ge den till Adam när han blir större - för han är trots allt en halv Hansson och då har man sån här humor.
Gillar era barn att ni läser sagor för dem? Adam börjar bara kvittra eller pipa samt försöker sno boken och ska peka på allt och helt plötsligt är han pigg igen. Den enda gången det funkat var när han låg i sin spjälsäng (inspärrad!) och jag låg på ANDRA sidan av min dubbelsäng och läste. Så egentligen somnade han av mitt mummel än faktumet att jag läste Paddington för honom.

Prima Ballerina?

Ikväll bjöd mina föräldrar (på distans, då de befinner sig i Salzburg just nu) mig och Adam på cirkusen som är i stan. Det var riktigt längeseda jag var på cirkus och Adam har givetvis aldrig varit på någon.
Jag tvekade en aning när jag såg att föreställningen började kl. 19 men sedan kom jag på att han inte somnar förrän 20.00-20.30 numera. Så jag åkte till Citygross och beställde en biljett (Adam fick gå gratis).

Taggad som tusen och med fjärilar i magen satte vi oss på cykeln och åkte bort till cirkusen. Adam hade stora ögon när vi svängde förbi alla husvagnar och lastbilar. Det var lite tunt med folk men det är ju trots allt bara onsdag och många börjar ju inte semestern förrän nästa vecka.
Vi väntade.
Sedan var det insläpp!! Vi fick en bänkplats. Men det var ett litet tält så man såg bra ändå.
Adam satt så fint till en början med och dansade med när de spelade Danza Kuduro.
När allt sedan satte igång så tog det fart i sonen också. Han sprang överallt och vägrade sitta still eller ens titta på föreställningen. Inte ens när fyra söta små ponnier gjorde entré brydde han sig. En dam frågade om hon fick bjuda på lite salta pinnar så att jag kunde få sitta still en stund. Adam åt en halv sedan slängde han resten i gräset och satte av igen. Ett flertal gånger försökte han ta sig ut i manegen så jag fick ta honom i nackskinnet.
Svetten lackade på oss båda och till slut så kom Grande Finale. Jag började att nysa!
Sedan började det svida i näsan, det spred sig snabbt till ögonen och så började jag pipa vid varje inandning.
ALLERGICHOCK!
Paniken började sprida men tre sekunder efter att jag började titta efter våra saker så ropar de ut "Nu tar vi en liten paus och fortsätter snart igen.."

Ut fort som fan och andas frisk luft!
Hjälpte inte ett dugg.
Så det var bara att cykla hem igen.
160 kr för att Adam skulle leka djävul i ett stort tält? Aldrig igen.
Eller det blir aldrig igen, för min del, jag klarar tydligen inte den miljön och det är lite tragiskt. Jag kommer aldrig kunna ta mina barn till cirkus. Får man börja gråta nu?

Nej, jag borde skratta.
Vilken cirkus! Bokstavligen.

Adam är en naturbegåvning.

Min lilla pojke på 2 år (och två månader) har börjat kissa på pottan! Och han gör det med stil!
Jag satte fram den på skoj för ca. 3 veckor sedan och bad han sätta sig på den och kissa. Snacka om att jag blev förvånad när jag såg att han gjorde det också! Jag började fundera på om jag kanske skulle dra igång en potträning nu innan sommaren, så slipper han den svettiga blöjan. Sagt och gjort i tisdags drog vi igång! Och det var lättare än jag kunde hoppats på!

Just nu kör vi byx, underklädes- och blöjlös hemma. Men han har redan lärt sig känna efter och går och kissar när han väljer själv. T o m bara när det är några få droppar som vill ut. Han har också hunnit göra nummer två på pottan! Jag är så stolt, så förvånad och så bortskämd med en sådan snäll och lättlärd liten pojke. Jag kan inte begära mer!
Nästa vecka ska vi testa dra på kalsingarna och se om han förstår skillnaden mellan dem och blöjor.

Och apropå hans utveckling så har han också börjat räkna. Han kan nu räkna till tre och gör det ofta.


Så fastän min Mors Dag kommer att gå ut på att städa och tvätta så har jag en underbar son att titta på som gör mig så lycklig att inte behöver en frukost på sängen.

Om ni undrar vad det förra inlägget handlade om.

Det går fort fram här hemma!
Först det första så kissade Adam i pottan idag!! Heja heja!
Sedan försökte han blogga om det också, via min mobil. Det blev bara ett P.
Kan det stå för Potta kanske? Hehe.

Nej, men han råkade bara komma åt min mobil när jag ringde mina närmsta och berättade om Adams kisseri.
Jag är nog en väldigt pinsam mamma. Men det får han tåla. Brås han på min sida av släkten så är mycket av vår humor på ens egen bekostnad och aldrig andras.
Men jag är otroligt glad att Adam gjorde som han blev tillsagd.
Han sprang utan blöja en stund, sedan blev det mycket fokus på familjejuvelerna så jag drog snabbt fram hans nya potta som är formad som en motorcykel, skitsöt! Den har alltså ett litet styre man kan hålla i och påklistrade lampor och blinkers. Så jag bad honom sätta sig där och det gjorde han. Sedan gjorde jag "ksssssss"-ljudet för att förklara vad man skulle göra. Adam hängde på och härmade mig men vad jag inte förstod förrän han reste sig upp och var på väg att hälla ut innehållet på golvet var att han varit duktig och kissat i pottan!
Jag började genast skratta och hurra och Adam blev helt hög av min glädje. Jag tror han sprang runt och gapskrek och skrattade i 45 min efteråt.
Jag hann iaf ringa hans pappa, hans gudmor, min tjejkompis och hans mormor och morfar. Alla mäktigt stolta!
Men jag tänkte inte sätta igång med någon potträning ännu, jag tar det lite som det kommer. Som idag.

Imorgon är det arbetsintervju som gäller. Håll tummarna.
Jag vill jättegärna jobba där. Kl. 10 ska jag infinna mig på huvudkontoret i Malmö. Spännande!
Nu blir det ett varmt bad och att lägga fram allt inför imorgon.

Gud vilken seg morgon!

Adamskrutt fick för sig att börja knorra kl. 4.15 imorse och nöjde sig inte förrän jag pallrat mig upp och fixat välling. Sedan somnade han om tätt, tätt intill mig i min stora säng.
Men jag gjorde inte många knop senare. När Adam vaknade för andra gången och ville ha välling för andra gången så gick vi sedan in i hans rum där han började rafsa fram alla leksaker. Jag parkerade dock mitt arsle i hans säng och slumrade till. Men det var mysigt. Vi öppnade fönsterna och den varma luften ersattes snabbt av friska vindar och man hörde barnlek och fågelkvitter redan kl. 8 på morgonen.

Ja, först nu har vi börjat bli mer aktiva. Jag har glufsat i mig frukost och Adam har dansat med till MTV Breakfast Club.

Det nalkas vardagssysslor men framförallt kolonibesök hos Lena som jag lärt känna de 2 veckor jag gått på den nya "insatsen". Adam ska få mata ankor, springa i gräset och jag ska få lite kaffe och sol. Dejligt!

Jag vet inte vad Adam sysslar med ibland.

Okej, det är inte dem bästa bilderna men dem är så roliga!
Först och främst har Adam en skjorta, vita jeans och en kavaj på sig - vilket är ovanligt att se. Jag gillar hellre klä upp honom med coola kläder än fina/dyra kläder. Men barn är ju så söta, som småvuxna. Det vet Karin om, som gav Adam den fina kavajen och jeansen. Vi borde gå på fest oftare innan han hinner växa ur dem. Hörde du det Karin? Bjuder du?

Adam skålar med sin mormor och mig (morfar fotograferade).
Det är helt otroligt att denna lilla pojke lärt sig att man höjer glaset, tittar på innehållet,
tar en klunk, höjer glaset och tittar omkring. Vi skrattade så tårarna rann
och Adam fortsatte dricka så tills glaset var tomt.

Underbart!

Uj uj uj.. jag hade ju nästan glömt bort!

Jag hade gjort en fin berättelse med Adam igen som jag vet några av er gillar. Enjoy!

Adam fick en fin barnvagn av mig. Dockan är min gamla.

Så, jag ska bara göra det lite bekvämt för dig..

 

Lever du? Måste nog kolla pulsen..

 

Vi måste nog undersöka dig. Jag tror hjärnan sitter här under, precis som på en bil.

 

Du levde! Tillbaka i vagnen med dig. Tillåt mig hjälpa dig, med att bära dig i ditt hår.

 

Så.. sitt ner och njut av färden. Sitter du bekvämt? Bra!

 

I lördags var det kalasdags!

Jag vet inte om ni märkte det men jag skrev fel dag i förra inlägget. Det skulle vara fredagen såklart!

Till lördagen. Då hade vi kalas! Vår lilla Adam fyllde 2 år i tisdags och skulle givetvis firas av vännerna. Nu är det dessvärre så att jag känner ingen som har barn, som jag umgås med ofta (saknar dig Emese) så jag kan inte riktigt ha något riktigt barnkalas. Men Adam lider inte speciellt mycket av det för vi vuxna leker nog mer med honom än vad en jämnårig gjort. Fast till nästa år önskar sig Adam nya lekkamrater!!
Så hem och gör er läxa, alla ni som var på kalaset!

Alle och Adam har hittat på en ny lek!
Alle fyller ikea-påsen med ballonger..

.. Adam väntar spänt.

1.

2.

3.

 

Och så sprätter vi med ben och armar så alla ballonger flyger iväg!!!

Ingen kunde nog hålla sig från skratt när Adam satte igång med sitt kiknande.
Jag hoppas han behåller lite av det skrattet.

Micke kom ner för att fira sin lille grabb som blivit två!

Runt lunch landade Micke i Helsingborg efter en körning som startade kl. 6 på morgonen från Södertälje.
Mycket ovetande så vaknade Adam efter sin middagssömn (efter att en viss pappa pussat honom på pannan tusen gånger - MINST - fastän den ytterst kloka mamman bett honom att inte göra det då Adam behöver sin sömn men men..) med en övertrött/överpigg pappa över sig.
Det blev genast fart på Adam!

Här är det mutning på gång.
Pappa Micke hade med sig paket, som egentligen är en födelsedagspresent från farmor och farfar!

 

 

Adam försöker förklara för mamma hur gammal han blir.