Frida och Adam ska handla, inte så mycket.

- Mamma, kan jag få sån?

Nej.

- Mamma, kan vi köpa det?

Nej.

- Mamma, jag ska bara gå och kolla en sak...

Nej, spring inte iväg i affären.. Adam.. Spring inte ivä..

(Lokalisering av barn bland hyllorna)

- Mamma, ska du ha sånt här?

Nej, vart hittade du denna?

- Vet inte!

(Lägga tillbaka okänd vara på rätt plats, eller någorlunda rätt..)

- Mamma, får jag en glass?

Ja, det är okej för vi missade glassbilen igår. Vilken vill du ha?

- Den!

Den?

- Mmm.. NEJ! Den istället!

Denna?

- Nej, den däääääääär!!

Den här?

- Ja den! Tack.

(Får hjälp av Adam att lägga upp varorna på bandet i snigelfart..)

- Jag vill betala!

Okej, här, ge dessa till tjejen..

 

Okej, vi köpte bara glassen, mjölk, kycklingfiléer, en tomatplanta och buljong och det blev faktiskt inte så dyrt.

Men detta blev!

 

 

 

 

 

 

Nu har jag också klivit in i denna lilla kris att vad är det som komma skall?

Vad tänker jag faktiskt göra? Är allt detta värt det? Vad är det jag vill uppnå? Är mina intentioner ärliga?

 

Jag tänker operera bort ett friskt organ säger djävulen på ena axeln.

Men ängeln på andra sidan säger: det är bara friskt till funktionen att bearbeta, lagra och skicka vidare maten ut i din kropp. Du känner ingen mättnad, din hjärna och ditt sk. "friska organ" komminucerar inte. Du är sjukligt fet, enligt vetenskapliga mått mätta. Du riskerar följdsjukdomar och du har redan börjat få fysiska besvär.

Vart går gränsen?

 

För mig är allt detta så nytt, jag har aldrig varit smal. Jag tror ingen kan säga de sett mig som smal. Men absolut inte fet heller, tillbaka i tiden det vill säga. Jag har varit medel, lite över medel och sedan gått därifrån.

För många andra jag mött så är det som att vrida tillbaka klockan, till något som varit, till något de saknat. Till något de ansett bra och tryggt. Men jag har inte det. Det är också en sak jag finner läskigt. Kommer jag förändras, psykiskt? Är det möjligt?

 

Så många frågor jag inte kan få svar på nu. De vet jag sen efteråt.

 

 

 

Ni vet att regn = plusgrader = våren är på väg!
Eller ja, i alla fall till oss i Skåne. Här har det småregnat i dagarna två nu.

Jag har åkt på världens förkylning vilket i min mening ska bero på våren = allergitider. Och då startar jag alltid med en rejäl lastbils-överkördhets-förkylning. För två år sedan trodde jag att jag var förkyld i 1,5 månad vilket visade sig vara en allvarlig allergi mot gräs, alla sorter! Detta är en allergi som gärna sätter sig på luftvägarna och ögon och ger besvär fr o m mars till september (give and take). Jag måste därmed gå på allergimedicin hela året för att vara redo.
Jag har dock ingen pollenallergi, vilket sätter sig ofta på näsan, så jag slipper nästäppthet.

Jag har fram till igår sparat undan lite pengar för att köpa en liten vårpresent till Adam.

 

 

Jag har haft en bra knepig dag.

Jag vaknade utvilad och pigg, under arbetsdagen började jag mår riktigt dåligt men nu mår jag fint igen!

Hörde jag någon säga allergi?!

Så jag pallrade mig illa kvickt till närmsta apotek och köpte antihistamin och nässpray. Let's kick this mofos ass!

 

Igår var en vägningsdag för mig. Två veckor av pulver (plus fusket) ledde till endast 0,5 minus på vågen. Men jag ligger ändå på 3,5 kg minus totalt. Har 2 kg kvar och tre veckor till att ta av.

Just nu väntar jag som en hök på brev från Simrishamn för datum för besök nr. 2 (vilket blir i slutet av april, början av maj). Därefter kan jag kanske planera in ett operationsdatum och ge klara besked till förskola och jobb. Alla är otroligt tålmodiga i min lilla förvirring. Vill helst ha så stor framförhållning som det bara går.

 

Det blev en tripp till stadens köpcentrum idag. 

När vi skulle ta bilen hem fick Adam en energikick och då kan det se ut såhär:

 

 

 

Nu är jag på det igen!

Jag hade min svacka där mitt hetsätande tog överhanden. Jag syndade dock inte med något onyttigt men "en liten bit gurka" blev till en avokado, salladsblad, paprika och tomat.. 

Så jag gick ur min ketos. 

Jag ska nu finna den igen. Detta är nog första gången jag VILL hamna i ketos.. Haha!

 

Jag har dock världens PMS känningar. Jag mår konstant illa, för Er som varit gravida kan detta likställas med morgonillamåendet. Och så har jag ont i nedre magen och rygg. Fy!

Jag försöker dock sysselsätta mig själv med annat så att jag inte tänker på det. Vill inte ta för mycket Ipren eller liknande. Visst, jag är rädd att jag är på väg att bli sjuk. Mina föräldrar ligger sjuka i influensan just nu..

 

Så för att överväga detta tråkiga så har jag just fått ett otroligt spännande mail i inboxen som fått mig fokuserad på att söka in till högskolan i höst för att starta mitt företag jag drömt om sedan 1 år tillbaka.

Jag kan inte säga mycket mer just nu men det handlar om framtida jobb som egen företagare. Yay!

 

 

Jag blir ärligt talat bara så trött på mig själv.

Här går jag runt med en gyllene biljett, likt den i Charlie och Chokladfabriken och mys-ler.

Med ett mål i sikte, fokuserade vänner och upplagda dagar.

Ändå skiter det sig.

 

Jag har fuskat med mina pulver.
Varför kan jag inte få vara som alla andra? Varför kan jag inte hålla motivationen uppe?

Varför kan jag inte slippa ha en massa hjärnspöken som i stundens hetta tar över.
Vad är det för virus i min hjärna som inte får mig att inse saker förrän det är för sent?

 

Jag är så arg och så ledsen.

Jag trodde jag kunde ändra mig själv denna gången.

Jag började nästan få dåligt samvete över operationen när folk påpekade mina pulver och tankar började dyka upp så som "om jag bara fortsätter själv nu så kanske jag slipper operera mig, det verkar ju så mycket lättare denna gången?!"

Så fel man kan ha. Nu känner jag mig mer säker på min sak. Jag måste ha hjälp och den hjälpen är på väg.
Nödbromsen är dragen..

 

 

Dumma, dumma mig.

 

 

 

Så skulle väl inte en tant säga?

Men ändå känner jag mig som en.. Av två olika anledningar.

Den första är att jag har något så förbaskat ont i min vänstra höft att jag haltar! Jag var ute med två favoriter från min vänskara och vi hade det bra till kl. 5.30 på söndagen. Det var så värt det.. men aj.

 

Den andra är att jag just nu sitter och söker efter dosetter på nätet. Ni vet, de där förvaringsaskarna för piller? Min mormor och morfar hade varsin. Nu ska jag ha en.
Efter min operation kommer min kropp behöva vitaminer jag inte själv kan ge den, i den mån som behövs.

 

Jag fastnade för en underbaring. Producerad inte så långt bort, nämligen på Gotland.

Låt mig få presentera..