Klump i magen
Jag lämnade precis Adam till sin pappa. Det känns jättebra och jättekul för grabbarna som ska få umgås i dagarna nio. Han ska få träffa sin farmor, farfar och faster. Adam ville direkt upp i Mickes famn, det var ju bara en vecka sedan de sågs nu och jag hoppas det blir mer åt det hållet snart. Så mysigt att se.
Men när farvälet var ett faktum så började ju givetvis tårarna sprutar. Det är så löjligt men samtidigt så tufft.
Jag ska försöka att inte räkna dagarna utan njuta och umgås med vänner och ha en bra julafton!
Händerna i taket
Ja, mina händer är nere, så långt nere att jag rör vid golvet. Hahaha.. Jag älskar min lilla skrutt. Han är verkligen en udda liten stjärna i min trista vardag med jobbsök, dagisbasilusker och annat.
Men ibland undrar jag vad jag omedvetet måste råka få i hans välling på morgonen.
Han kan stå i en hörna och snurra runt, runt, runt medan han kiknar av skratt och man ser hur ögonen far runt i huvudet på honom. Han också en grej att springa fram och tillbaka i soffan, när vi sitter där båda två, och skriker och morrar lite som ett monster och vill att man ska hänga på - men han blir lika rädd varje gång man morrar till.
Jag har en hel lista, som jag faktiskt har skrivit för han ska minsann få höra alla galenskaper han gjorde när han var liten! Det är personlighetsstärkande och roligt att få höra, tror jag(?).
Jaa.. det som är det knepigaste är att han har en egenhet att vilja stå i lådor. Hänger ni med? Alltså allt från kartonger till små plastbyttor som man lägger resterna i - i dem ska han trycka ner sina små fötter och stå där! Gärna försöka sitta också. Vi har en låda med lock med hans DVDfilmer i, när jag tar fram lådan blir han alldeles exhalterad, men det är inte filmerna han blir glad över utan att han ääääntligen ska få sitta i hans favoritlock! Så han sliter av locket, breder ut det på golvet och slår sig ner, likt Ferdinand under sin korkek. Där kan han sitta.. och fundera samtidigt som han vickar lite på tårna.
Det är underbart att vara mamma, när det kommer till ens barns egendomliga egenskaper! Jag skrattar varje dag och det är så härligt att se när han lyser upp som en sol när han hör mig skratta. I detta hemmet uppmuntrar vi till kreativitet "utan för boxen".
Låt mig berätta en liten saga, som utspelade sig igår.. i ett kallt Helsingborg.
En glad liten kille har precis fått en skål med torkade vindruvor också mer känt under namnet russin.
Han var noga med att visa att det var HANS russin och inte mina. Jag fick alltså inte smaka en enda!
Nom nom, supersmarrigt. Och som en snäll pojke vet han att man ska sitta ner och äta.
Och så leker vi lite, övningskör. Bra att börja tidigt tycker hans morfar, som är körskolelärare!
Dagen lunkar på i sedvanlig takt. Vi är lite virussjuka och hostar lite.
Vi myser i soffan och klockan tickar.
När det är dags för pyjamas och välling hänger Adam med på noterna och uppför sig förträffligt. Sedan.. när pyjamasen är på och vällingen uppslörpad så.. 
WHAM !! Dyker denna galna figur upp!! Vad är detta?
En förrymd mentalpatient? En man med turban?
Neeeej, var lugna. Detta är min son.
Han har sedan han föddes haft en stor förälskelse i tygflärpar (tvättråden på saker) och klistermärken. Allt han kan gnida mellan sina fingrar. För ett tag sedan kom han på att blöjorna i Up & Go har en flärp därbak! UNDERBARA UPPFINNING! Men nu börjar det bli tungt att bära runt på en blöja tycker Adam och som den ingenjör han är kommer han på att man kan ju sätta den på huvudet! Briljant! Han borde få ett pris.
Eller vad säger ni?
Godnatt! (igår alltså, inte nu)
Lugnet före stormen
Havet var stilla innan stormen kom..
Igår var Adam jättehänging och ville mest bara sova så vi stannade hemma. Jag fick världens energiutbrott och städade, fixade och började göra julkola samtidigt som jag gräddade pannkakor till lunch. Kolorna blev dessvärre misslyckade då de blev grynade och när jag skulle nollställa det med honung och ättika blev det nog för mycket ättika eller så var det en dålig honung. Surt och jäkligt blev det. Jag försökte rädda det med att göra en chokladbädd ovanpå för att söta ut det men inte, det var dömt att misslyckas. Typiskt! För kolan verkade smaka jättegott innan!
Och all denna energi var nog en signal på att "imorgon kommer du må så dåligt att du kommer att vara glad att du orkade allt och lite till dagen innan..". För idag hostar jag så att jag dör. Jag har svårt att andas och mitt huvud bultar. Jag är minst lika seg som Adam var igår och jag vill mest bara sova, men det går inte med en 20 månaders hemma.
aja.. vi ska vila och dricka kaffe (paradoxallt)?
Bland pannkakor, kola och Lucia
I helgen firade jag, mina föräldrar och Adam en Julafton-light så skrutten ska vara hos sin pappa i Stockholm över Julafton. Det blev julbord och julklappar och vi hann t o m få träffa tomten fastän han hade ett fullspäckat schema med julklappsinslagning och skötsel av renarna, väldigt snällt av honom att titta förbi! Adam gillade sina julklappar och mestadels av julmaten slank ner också.
Vi hade glöggmingel på söndagen där de som hjälpte till att flytta mina kartonger blev bjudna på lite tilltugg och glögg - supermysigt!
Igår så var det dags för Lucia och jag och mina föräldrar skulle få se vårt första Luciatåg där Adam var med i, på dagis det vill säga, för att förra året så överraskade jag, Karin och Adam mina föräldrar och vänner med ett lussetåg okristligt tidigt med nybakat! Det är ett av de käraste minnena jag kommer att ta med mig.
Men väl på dagis var det lite skrik, gråt och spring i benen. Men tåget blev bara 5 min försenat och så söta alla barnen var! Alla barnen var jätteduktiga och stod stilla och sjöng jättenoggrannt och ordentligt. De sjöng på engelska också!! Vi tog foton med min crapy digitalkamera, filmade och tog foton med pappas bättre kamera. Jag kan bara visa bilder från min digitalkamera.
Just nu är vi hemma och är lite sega. Men trots det har jag hunnit grädda pannkakor till lunch och gjort en sats julkola. Ska testa göra biscotti snart. Överskottsenergi?!
Min lilla tomte som inte vill lämna mormors sida.. 
Det var bara tomtar och Lucior i detta tåg.
Här kommer Adam glidande. Det var ju roligare att sitta hos mormor.
Adam var egentligen en tomte-tärna. Han hade luva OCH ljus.
Julmaten doftar
Mina föräldrar kom förbi igår och ska stanna till på måndag. Underbart!
Denna helgen ska vi bära ner alla mina kartonger och skit i källaren så att Adams rum blir fritt så vi kan renovera det i mellandagarna. Men bäst av allt så ska vi göra julmat!!
Adams pappa kommer och hämtar honom nästa helg och så ska han vara där hela julen så vi ska fira vår jul denna helgen med god mat, ljus, musik och julklappar. Visst låter det läckert? Jag kommer att få fira jul tre gånger detta året. Idag/imorgon, på självaste julafton med mina kära föräldrar och så nere hos min bror i Salzburg över nyår.
Vi har gjort rödkål, kokt alla ägg och så är brunkålen i ugnen nu. Det ska stekas köttbullar snart. Jag skulle tagit foto men varken mamma eller jag har hoppat ur våra pyjamas och duschat. Endast min pappa och Adam som är "julfina" men det är ju för att vi står vid spisen och killarna leker (Adam är lite bökig har ha runt benen).
Godheten segrar igen
Idag hände en sådan dag då man bara vill skrikar GOD JUL till världen och absolut skicka vidare den goda gärningen. Jag och Adam var på väg hem ifrån besöket hos Karin och Andreas. Vid busshållplatsen står vi några stycken och precis innan vår buss ska komma böjer en tjej sig ner bakom Adams vagn och plockar upp en tjugosedel. Hon frågar mig snällt, då den låg bakom vagnen, om den var min men det var den inte. Hon frågar sedan de andra tre som står där om det är deras. Då svarar en man, "nej, men den är din nu." Nej, säger kvinnan, jag ger den hellre till honom och ger tjugan till Adam som tittar storögt på henne. Så himla snällt!! Jag trodde inte mina ögon. En tjej, i min egen ålder, hittar en sedel och ger den till ett barn hon inte känner. Vilken julkänsla och alla bara stod och myslog åt varandra efter den fina gesten! Så den lilla sedeln åkte ner i Adams spargris när vi kom hem. Underbara, goa människor det finns bland oss! Glöm inte det!
Badtajm
Adam älskar att bada och jag älskar att titta på när han badar. Han sitter inte lugnt och vickar på tårna utan han rullar runt, skriker, gastar, fläktar med armar och ben samt försöker äta upp allt skum som finns. Ren underhållning! Jag filmade honom så han ska få se vilken vilde han är och givetvis så att hans farmor och farfar kan få se lite också, nu när de träffar honom så sällan.
Rea hos Sammy Rose
Sammy Rose är en webshop där ni kan köp min favorittavla, som en dag ska bli min! Man kan också köpa coola barnkläder (det finns givetvis kläder till de större "barnen" också). De har 50% rea på sina kläder fram tills den 13 december så jag klickade hem en t-shirt till Adam igår. Lovely!
Såhär ser den ut.
Och tavlan jag snackade om är en serie av tavlor med en figur i olika skepnader, Carl.
I vintersolen
Vinterlandskap som ute på landet som inne i stan bland betongbyggnader får allt så vackert. Snön ligger helt krispig och glittrar och träden bildar små ljusspektran mellan sina grenar. Visst kan det se lite lortigt och stelt ut ibland men på något sätt tilltalar det mig också.
Såhär såg det ut när vi kom till vår port.
Det är ju annat än alla andras fina villor och köpelägenheter, men det har sin charm!
Skattgömmor
För mig är det en skattjakt. Jag har så mycket prylar och har fått så mycket fina saker att jag varje gång glömmer vad jag äger. Sen är det faktum också att vid varje flytt tar jag en omstart och saker som kanske var lägre prioriterat bland heminredningen kanske är precis det jag söker i den nya lägenheten. Underbart! Det är som en skattjakt.
Bland annat så hittade jag min digitalkamera med laddare, batteri och minneskort intakt och i samma kartong! Jag brukar annars kunna lägga saker i olika kartonger. Jag hittade också min gamla DVDspelare med fjärris (min nuvarandra saknar det så vi har fått se alla Disneyfilmer med engelskt tal, inte mig emot och säkert inte Adam men nu börjar han härma ord så nu känns det viktigare än någonsin!!).
Jag hittade också mitt laptopbatteri och jag har aldrig använt det då senast tycktes det endast ha 1,5 timmes batteritid vilket resulterar i att man ändå får plugga in den så pass ofta eftersom den är påslagen hela dagen att jag slopade det! Nu laddas det i var fall.
Så dagens bild får bli en på Adam när han äter pasta, rostbiff och ketchup (vilken spännande kombo va?!). Plåstret i pannan är fejk, han älskar allt som det finns klister på och så sätter han det i pannan, så idag har han förbrukat en halv hello kitty-plåsterask för han ska ta av och på plåstret dvs limmet försvinner efter ett tag.
Bloopern:
andra advent
Man hör bällrorna från avstånd. Det små tassandet från tomtarna på loftet. Är det en ren som frustar i skyn?
Det är andra advent idag. Helt otroligt! Det är mysigt, det är snö och det är snart julafton. Varje gång jag tänker så blir jag lugn. Fast jag sörjer lite att jag inte har tid att julmysa förrän nästa helg för jag har massor av kartonger att gå igenom. Mitt sovrum är i alla fall en lugn oas nu, där är inte en enda pinal som står fel eller någon kartong. Köket och vardagsrummet är mina krigszoner. Men det är så svårt när man har massa köksprylar respektive inga hyllor i vardagsrummet. Det fixar sig! Efter jul.
Adam och jag har innan kl. 9.00 hunnit vakna, städa lite, bråka, bada och äta frukost. Så intensivt har det varit att Adam nu sover. Han slocknade på golvet så jag bar in honom i min säng och bäddade ner honom än väcka honom. Jag tänkte ta den lilla tiden och sitta här, framför datorn - för det är omöjligt med Adam små fingrar som ska peta över allt i vanliga fall. Så när han vaknar får han en frukt och jag får sätta igång med uppackandet!
Grattis på andra advent som mina kompisar säger!
I love Skype
Jag och Adam satt precis och snackade med mina föräldrar som är i Tyskland, via Skype. Adam älskar när vi snackas vid via datorn. Vi brukar ha på vår cam men jag hittade inte den nu men mamma och pappa har sin inbyggd i datorn så han fick se sina morföräldrar iaf. Nu har jag tusen små fingeravtryck på min skärm. "tittah.. tittah" säger han (ja, jag överdrev lite igår, han kan säga mer än mamma men inget som hade med själva inlägget igår..)
Jag skypar ofta med mina föräldrar, det är så skoj, vi snackas vid flera gånger om dagen och Adam som inte kan prata kan få vinka och peka när kameran är igång. Det betyder mycket för oss alla.
Jag har ju min lillebror i Österrike, men det känns inte som det, på grund av Skype. Vi kan snacka många gånger, gratis och kolla på varandra. Visa frisyerer, nya kläder, husdjur och Adam.
Jaha, vart tar all heminredningssnack vägen nu som jag lovade när jag flyttat till nytt?
Ja, finns det någon hemlig stil på hur man ska placera kartonger och omaka möbler så har jag nog den, men det kan inte vara kul att se. Jag sitter varje dag och kollar i min inspirationsmapp och de jag känns som, rent möblemangsmässigt passar bäst är dessa två.
Ungefär såhär stort är mitt vardagsrum, minus fönsterväggen på långsidan. Jag gillar den maximalt använda ytan och att allt finns där: mediatek/bibliotek bakom soffan, loungekänsla med fåtöljerna och datorbordet snyggt inkluderat.
När Adam kan sova i sitt nya rum och jag kan flytta sängen lite kommer jag ha liknande space som på bilden. Jag gillar färgerna men jag vill nog ha mer grått och kanske någon accentfärg som passar till trätoner. Men nu ska jag inte ha två skrivbord utan jag hade tänkt ha ett sminkbord kanske eller en byrå. Fast skulle det störa mig med datorn i vardagsrummet så åker den ju självklart in i sovrummet.
Problem kommer sällan ensamma
Jag har haft två riktigt sketna dagar men jag är så glad att jag är på Jobbtorget mellan 9-12 och får träffa mitt lilla gäng. Där får jag dricka billigt kaffe, titta på snygga karlar och skratta! Idag fick jag skämmas för mitt "blåmärke" på halsen men det kunde jag bjuda på!
Men hemma är det tufft. Jag har många kartonger att gå igenom samtidigt som Adam antingen är en fas eller bara agerar utåt pga flytten. Men det är skrik i högan sky, många många krokodiltårar och viljan att bli buren överallt. Det är tufft när han inte pratar än heller, för han är lika målmedveten, viljestark och nyfiken som en annan 20 månaders men allt han kan säga är "mamma.." och givetvis peka. Jag förstår vissa saker, de självklara och när det endast är en enda sak han kan peka på men annars blir jag gråhårig med att försöka förstå.
Jag behöver felanmäla lite saker i lägenheten men de har bara 1 timmes öppentid, via telefon = omöjligt! Jag har ingen förrådsnyckel så vissa kartonger står bara och stressar mig med inget nödvändigt i.
Puh! Jag har svårt för att sova med allt som snurrar i min skalle.
Jag har förresten inte hunnit julpynta heller men blir så förbannad för Adam vill bara springa runt med alla arvegods och porslin/keramik figurerna så jag skiter nog hellre i det. Det får bli en julgran - KANSKE - om Adam kan hålla sina ettriga fingrar ifrån den.
Hör ni bitterheten? Jag vantrivs som bitter och stressad. Jag är ju en mañana mañana-person! Skjut mig..
