Nu är vi där igen. I slutet av veckan. Jag som skulle ha en plocka-iordning-helg istället så plockade jag skräp på stranden igår (som jag visserligen gillade!) och sedan var dagen redan nästan över. Jag tog en panikstädning och öppnade alla fönster. Frisk luft strömmade in i lägenheten och jag fick någon slags vårfeeling över mig. Energin bara kickade igång! Samtidigt tog Adam sin napp och nalle och gick och la sig.. ha ha!

Vad som skule passa till sommaren är dessa otroligt vackra armband! Jag har ju funderingar av att tatuera i ett ankare på min underarm eller vad. Jag har alltid gillat symbolen.
Triton Collection från Kiel James Patrick finns i flera olika färger. På bilden nedan syns också Turk's Head Knot.

Visst är det supersnyggt att man stänger armbandet med själva ankaret?!
Foto: lånat från Kiel James Patrick Facebook-sida.

Här sitter jag och äter ostbricka och dricker en drink. Helt själv, i mörkret. Det känns förbaskat bra ska jag säga er! Dagens todo, att städa Helsingborgs strand gick faktiskt bra. Vi var ett glatt McDonalds-gäng på 8 pers som drog igång med varsin gul plastsäck. Visst hittade vi lite skräp. Sedan började det regna.. Ah ja!

Väl hemma så var det ett varmt bad och lite te som väntade på oss!
Vad sägs om denna kannan?

Etsy: LennyMud

Jag hade en sådant hemsk dröm inatt. Jag drömde att jag omedvetet jagades av en mördare som försökte få mig att bli kär i honom. Allt utspelades strandsatta i ett träskliknande vattenläge, tänk Amazonas. Han dödade alla som vi mötte på vägen i smyg och fick det att se ut som olyckor. Det värsta var att jag fick se allt uppifrån, alltså som om jag såg en film med mig själv. Det var mörkt, instängt och blött. Känslan av maktlöshet. När jag vaknade första gången så hade jag gåshud över hela kroppen.

Vad jag hellre skulle vilja drömma om är det här fina skåpet till Adams rum. Jag ska snart möblera om i lägenheten igen då jag fått några snilleblixtar och behöver verkligen göra plats för allt skräp jag äget. Hi hi..

Foto: Spearmint Baby, Atelier Charivari

Foto: © UNICEF/Asselin

 

 

=

 

SANT

 

Nu på lördag hade jag tänkt hitta på något alldeles speciellt! Jag och Adam tänkte göra vårt för lilla Helsingborg. Nämligen samla skräp längst stranden via Kusträddarna. Superkul ju! Men väl på jobb idag fick jag höra att McDonalds (i alla fall vår restaurang) kommer att närvara och hjälpa till! Givetvis ville jag vara med på ett hörn och snälla som de på min arbetsplats är så godkändes det att Adam följa med! Så jobb på lördag innebär att plocka skräp med chefen, Adam och två andra arbetskollegor (ja, då kanske jag får en chans att lära känna Er, mellanskiftare.. Eller vad säger Ni, Julia & Linnea höhö).

 

Vem vill följa med?! Gå in på kustraddarna.se och anmäl Er! Nu, bums, jalla!

 

(bild: lånad från kustraddarna.se, kollage; McDonalds.se från mitt arkiv)

Jag tycks inte alltid komma överrens med Adams pappa och han tycks allt återkomma till ursprungsproblemet. Vårt uppbrott. Varför jag valde att lämna honom och hur. Det är nog det mest enerverande för honom och det vi är mest oense om. Man kan ju tycka att efter strax 2 år så ska man ju kunna förbise detta och lägga energi på annat? Eller? Men som en arbetskamrat så klokt skrev det, eller citerade - vet ej, tänk om uppbrottet egentligen är det enda rätta i sammanhanget?!
När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet så ville jag satsa på inredningsdetaljer i form av små blickfång. Tavlor, prydnadssasker, vaser eller böcker. You name it!
Då blev jag blixtförälskad i en print/illustration från Inspirera Mera. Jag klickade hem den direkt!
Den sa vad jag kände, vad jag gått igenom och vad jag ville göra.. Att jag tänker fr o m nu sätta mig själv i första rummet och inte leva i någon fantasivärld och sikta mot en påhittad bild av kärnfamiljen.

Jag älskar mitt jobb. Det är verkligen en arbetplats jag än så länge, efter 1 års tid inte känt att jag inte orkar gå till. Fastän jag har tusen saker att göra efter jobb med Adam eller annat så känner jag ändå för att ge 200% och i så fall skita i det som sker efter skiftet. Men så har jag alltid fungerat, lite av en workoholic. Men ibland så kan man bli så matt på mitt jobb. Inte jobbet i sig men vad som kan ske under ett pass.
Speciellt hatar jag när vi har kampanjer som innehåller valmöjligheter i Happy Meal-boxarna.
Just nu har vi Barbie eller Hot Wheels. Ni börjar kanske förstå vart jag kommer att komma?
Jag gillar starkt att man inte tillåter på vår arbetsplats, det som sades förr och fortfarande sägs på andra McDonalds: "pojk- eller flickleksak?"
Vadå pojk- eller flickleksak?!
Ah ja, åter till dagens besvikelse. Flera gånger frågar man "vill Ni har Barbie eller Bil-leksak till Ert Happy Meal?" Och får t.ex svaret "till en pojke.." Då är jag faktiskt så "fräck" att jag åter igen "Jaha, men vill Ni ha Barbie eller Bil i?" Då kan föraren blir lite sur och börja bokstavera "till en P O J K E!" Åter igen "Ja, men jag vet inte om Er son gillar Barbie eller Bil" Så kan det se ut. Jag blir så besviken på de föräldrar som inte ens frågar sina barn, de barn som faktiskt ska leka med det de får i Happy Mealet. Vad vill de leka helst med?
Nu finns det många, många fler än de som kör med "till en pojke/flicka" som frågar sina barn där och då vad de vill ha och nästan alla vill ha bil, då det oftas bara är pennor och annat crap där det står Barbie på.
Men vad är det för fel på folk egentligen?! Såna dagar tappar jag hopp om en viss del av mänskligheten, dvs föräldrarna. Jag blir helt modfälld över hur min son kommer att ha det i skolan och börja söka sig till kompisar som har såna där "till en pojke/flicka" som föräldrar.. Usch!

En annan sak på McDonalds är myten om vad det är för arbete. Uj uj, där finns det mycket att beta av men så pass bitter ska jag inte vara utan jag tänkte rikta min besvikelse åt de som faktiskt jobba där. Det är också bara en bråkdel, låt säga en procent, som faktiskt uttrycker sig riktigt illa om sin egen arbetsplats, min arbetsplats, som jag faktiskt gillar..
Det var för några veckor sedan en yngre tjej frågade varför vår ventilation till köket är så dålig. Jag förklarade snabbt att den vi hade förr räcker inte in i köket då där är en nybyggd vägg ivägen men ett för litet och felplacerat "dörrhål" som gör att luften istället gör en virvel tillbaka och aldrig kommer in i köket. Hon spärrar upp ögonen och bara "Amagad, måste man kunna sånt, vi jobbar ju faktiskt bara på McDonalds!"
Ursäkta?!
Kallade du mig just för dum? För att jag jobbar på McDonalds?
Vem är du? Vad gör du här? Varför har du fått jobbet!
Nä, någon måtta får det väl ändå vara?

Tack och hej för mig. Återkommer med Veckans poster!

För mig har det varit en kort men lång vecka. Dagarna har gått förbi alldeles för snabbt men just dagarna har varit långa då jag försökt utnyttja alla timmarna på dygnet till en större happening imorgon. Exakt vad kan jag inte gå in mer på, men ni kommer ju givetvis få reda på det imorgon! En bild i realtid kommer att läggas upp via Instagram, så följer ni inte mig där då adda/be om att följa liebespuppe.
Veckans poster får stå för hur mycket kaffe jag förgiftat min kropp med för att hinna och orka med jobb, vardagen, barnet mitt och detta uppdrag.

Från Etsy, artist: handz - ReStylesShop

Det här med att jobba 14-21 var något jag var riktigt nervös inför. Jobba mellanskiftet och på en helg. Jag jobbar aldrig helg eller mellanskift. Vilka jobbar då liksom? Ja, jag känner ju till alla men känner dem inte. Fast allas våran Martin tar hand om oss så väl. Tiden rann bara iväg men på rasterna hann jag pusta ut. Det blev en hel del försäljning från vår del och jag fick jobba på en station jag inte står vid väldigt ofta - superkul!

Förresten, fynden ifrån Erikhjälpen igår.

Fem förvaringsburkar och ett spel.

 

Detta fyndade jag för 100-lappen. De två fyrkantiga burkarna är exakt samma som min mamma använder till pålägg och annat smått till kylskåpet. Den ena är ifrån Gustavberg och den andra från Hammarplast. Jag vet inte om jag ska använda min till pålägg eller smycken, vi får se.
De tre andra förvaringsburkarna är troligt fina med sitt röda plastlock med skruvfunkting. I de större (3L) ska jag ha mjöl och pasta och den mindre blir nog ris eller annat. Mitt skafferi kommer att bli så fint till sommaren!
Sedan hittade jag ett av mina gamla favoritspel - Labyrinth! Jag har faktiskt försökt hitta ett på nätet ett tag men det var alldeles för dyrt. Jag var liksom inte ute efter värsta välbevarade varan utan bara spelet. Här har vi det! Åh, så jag längtar tills Adam bli stor och kan spela! Just nu ska det få vara lite "pynt" på hans rum.

Såhär började min påskafton i Helsingborg. Snö! Och det snöade på ganska rejält i ca. 2 timmar. Men det var 3-4 grader ute så som tur var landade det aldrig men det fick ju ens påskhumör att sjunka rejält!

Fast jag hade inte så storslagna planer och inget påskäggsletande skulle göras så det kunde snöa bäst det ville! Jag tog en snabbvisit inom "nyupptäckta" Erikshjälpen och sedan fixa det sista innan jag tog mitt pick och pack och körde till Torekov. Där fanns min föräldrar och en utomordentlig påskbuffé. Barnet mitt är hos sin far.

 

 

 

Kvällen avslutades med en lite promenad till bekanta till mina föräldrar och brädspel, Ullared.

Jag vann!

(Erikshjälpsfynden kommer i nästa inlägg.. nu ska jag jobba 14-21!)

Hejsan alla små påskkyllingar!

Jag har varit totalt lost i allt som ska göras om vardagarna att jag knappt haft tid att blogga. Efter att jag kom hem från Salzburg förra onsdagen så har det gått i ett. Jag har jobbat till 16:00 varje dag och helgen spenderades att mysa med Adam då jag varit borta från honom. Jag har inte ens hunnit ladda in bilderna från min resa. Dock har jag hunnit dricka upp mina tre vinflaskor jag köpte där.
Ja, man prioriterar väl..

Så jag kör en mini-resumé, för att inte dra igång värsta maraton-inlägget.

#1
Jag fullkomligt älskar folk på flygplatser. Folk är organiserade, extroverta, snabba och noggranna. Ni som läser min blogg vet hur arg jag blev en dag på Netto.  Här är det helt tvärtom!
Jag verkligen njöt av att slippa klumpiga egoister.
Ett utmärkt och underbart exempel är när vi skulle boarda från Salzburg till Kastrup och de ska läsa våra boardingkort som har en liten streckkod på ena sidan. Kön bildas, en lång kö. Två boarding-stationer öppnas.. (Hua! Tänker jag först). Kön delas och boardingen börjas. Jag är väl kanske 10e personen i ena kön.
Boardingpassen ska visas och scannas. Folk automatiskt, vi snackar max den fjärde personen i vardera kö fattade galoppen direkt med att snabbast och enklast (för båda parter) möjliga boarding är att vända streckkoden mot maskinen och tydligt ge den till flygplatspersonalen. Kön bara försvann!
Och vad som var ännu bättre var att vi kunde flyga 20 min tidigare pga.. just det(!).. en snabb boarding!

#2
I Salzburg fick jag gå på Zoo, promenera på stan, besöka Europark, drick öl på irländsk krog, besöka ett uråldrigt apotek och umgås med min fantastiska lillebror. Jag har många bilder att visa er och eftersom jag blev barnledig denna långhelg så ska jag försöka ladda in dem! Jag fyndade också lite.
Jag ångrar dock att jag inte slog till och köpte sex stycken färgglada Melitta-kopp-kopior (vilket ord!).

#3
Har ni inte sett den nya tv-serien Alcatraz tycker jag ni ska göra det bums! Skaparna av Lost nya barn. Jag var och är inget fan av Lost men gillar ändå manus-scriptet. Att köra på ganska länge och fortfarande överraska publiken och på något sätt knyta ihop folks förflutna i ett spännande sätt. Såhär är det i den nya serien också.
Det sägs att fångarna från Alcatraz 1963 mystiskt försvann men kommer nu, en och en, tillbaka till vår tid. Varje avsnitt skildrar en fånges öde, fängelsestraff och historia men alla verkar bundna till varandra i en lång rad av mysterier och intriger. Helt klart sevärd och vi återser en medlem från Lost-gänget också.