Jag var på Närlunda Vårdcentral idag och tog prover. Nu kommer en ny resa att börja. En nystart mitt i allt det andra. För jag måste ändra på mig, jag måste börja ta bättre hand om mig själv. För det första ska jag, som vilken missbrukare erkänna en del saker. Jag ska se sanningen i vitögat och bara berätta.
För vem bryr sig egentligen? Jag har mitt på det torra, det vill säga att jag inte behöver imponera på någon just nu. Det skulle i så fall vara att imponera med det jag kommer (och jag ska klara det!) att uppnå och utföra.
Jag måste ta kontrollen och inte skämmas för den jag är, alla gör vi fel och jag har hamnat i ett matmissbruk. Det låter så knepigt och overkligt. Att jag låtit något än mig själv styra. Att jag har låtit det gå så lång att nu är vården villig att hjälpa mig. Jag är evigt tacksam för idag.
Nu kanske flera av er inte tar mig på allvar och tänker "vem har inte ett matmissbruk? Vem gillar inte lite kakor till kaffet eller chips och godis till fredagsmyset?" och undrar varför jag inte "bara" börjar hos Viktväktarna.
Tro mig, jag har testat Viktväktarna och Extravaganza. Jag har läst på om Atkins, Cambridge coh GI-metoden. Jag har köpt hälsosamma kokböcker, jag har dammat av mina vegetariska kokböcker och skrivit ut Anna Skippers hälsosamma "kokbok" från säsong 1. De som känner mig vet att min favoritmaträtt är inte pizza utan en god sallad. Att min favoritdryck inte är cola/fanta/sprite utan Ramlösa. De vet också att jag under en lång period har varit en 42/44.

Idag på Vårdcentralen fick jag ta prover. Dem skulle ta blodsockervärdet, blodvärdet, väga och mäta mig.
Är ni redo?

Jag väger 116 kg.
Jag är 168 cm lång.
Mitt BMI blir 41,1

Jag har låtit mig själv gå upp så mycket att min vikt numera är tresiffrig!
Jag väger nästan en hel människa mer än normalviktiga i min längd- och ålderskategori.
Jag visste att jag vägde ca. så mycket. Jag har vägt mig innan och för 2 månader sedan stod vågen på 120 kg.

Jag mår så dåligt av att väga så här mycket. Vilket gjorde att jag ringde till Vårdcentralen för 3 veckor sedan. Idag träffade jag ST-läkaren Maja och hon och jag hade ett långt samtal om min syn på mig själv, min vardag och min viktuppgång. På min vårdcentral jobbar Eva Svensson och hon är specialiserad kostrådgivare inom vården. Det var också hon som tog mina prover.
För övrigt är mitt blodsocker och blodvärde väldigt bra. Maja tog också mitt blodtryck och hon konstaterade att jag är kärnfrisk och i bra form förutom min övervikt. Så jag är inte sjuk eller på väg att bli det. Men sådant kan ändras snabbt speciellt om jag fortsätter gå upp i vikt eller inte går ner den övervikten jag bär på nu.
Efter det mötet fick jag gå till Eva och hon tog ytterligare två blodprov, denna gången från armvecket. Det känns faktiskt skönt att lämna in dessa proverna. Att få bli tagen på allvar och bli synad medicinskt.
Jag snackade lite snabbt med Eva och vilken underbar människa hon verkade att vara! Jag är helnöjd. Jag fick ett par papper av henne att fylla i och en tid för återbesök redan denna fredagen!

Min största rädsla inför dagens besök var att inte få bli tagen på allvar. Att dem skulle säga precis det jag tror många av er tänkt och som några av er har sagt till mig. Det är liksom inte 5-10 kg jag ska få bort från lår, midja eller rumpa. Jag vill bli av med 50 kg och visst kan jag börja på Viktväktarna eller någon annan diet men 50kg med dieter eller liknande som endast kan lova en si sådär 2-3 kg i månaden i genomsnitt. Det skulle ta alldeles för lång tid för att jag skulle orka med det. Jag vet att det inte finns någon metod som är jättemycket snabbare men jag vill inte gå på en frivillig diet då jag själv har gått alla kilo själv.
Såhär tänker jag, hur ska det fungera? Det är ju jag ätit mig upp till 116 kg och sedan är det jag som med hjälp av ingen annan överbevaka och kontrollera det jag äter för att gå ner 50 kg?! Det är för mig motsägande. Jag behöver hjälp! De på Viktväktarna finns där för att hjälpa, javisst. Men inte på det sättet jag behöver. Det är så många som går på Viktväktarna samtidigt att dem har inte tid att individuellt hjälpa var och en, det är det jag behöver! Det är också det jag kommer att få, via vården. Privata samtal med en hälsocoach.
Det är dessutom gratis.

På fredag ska det bli intressant. För jag är öppen för förslag. Innan så var jag helt beredd på att "det är piller jag vill ha!" Men efter ha träffat Maja och Eva kan jag tänka mig att med hjälp av dem gå på viktkontroller ett tag framöver. Men är det så att det inte fungerar måste jag nog lägga mig på rygg och ta hjälp av mediciner.
Det känns svagt och mesigt men jag måste förlika mig med tanken att vi är inte alla lika, vissa har det svårare och vissa har det lättare.

Så är det bara. Så ligger det till och nu vet ni.
Nu kommer jag försöka uppdatera min blogg med lite viktfakta för att ha det som en öppen dagbok.
Det betyder inte att jag kommer skriva vad jag äter (om det kanske inte är ett recpet som jag vill dela med mig) utan mer uppgång och nergång. Framsteg och tankar.

Kram

http://piraten.bilddagboken.se

Jag tittar på lördagens specialprogram av Miljolotteriets Lyckohjul med Hannah och Hans. Det är väldigt intressant och se på nylanserade program med annorlunda programledarpar. både Hannah och Hans är vana vid tvkameror eller liknande. Dem är inte tonåringar och dem har säkert "lugna" familjeliv. Så på den biten är dem nog inte så olika. Dem borde passa bra tycker jag men på något sätt lyckas dem vara stela.
Men jag kan bara relatera till då jag gick teaterprogrammet på gymnasiet. När man spelade mot/med vissa i klassen blev framförandet riktigt dåligt men sedan kunde man göra samma show men bytte ut någon så blev den perfekt! Det handlar om det här med ja-sägare och nej-sägare. En nej-sägare är en sådan att hur dem än gör det så avslutar dem samtalet. Vare sig dem vill eller inte. Det är svårt att ha ett flöde i dialogerna med en sådan person. Så känns det som hos Hans och Hannah. Och jag misstänker det är Hans. Han poängterar allt så hårt att det är svårt att plocka upp något efter det. När dem ska bolla repliker mellan varandra blir det en knepig paus då Hannah ska ta över från Hans och när det ska bli tvärtom låter Hans inte Hannah pratar riktigt färdigt så att det låter naturligt. Han hugger sig fram liksom..
Men sånt måste man ju lära sig.. Efter ett tag kommer dem säkert tänka lika och varit med om liknande personer i programmet. Dem kommer hitta sin nitch, sitt programledarparsnack.

Men det finns dessa paren i Morgontv också. Ganska intressant att se någon framfusig kan bli passiv beroende på vem som leder programmet med dem. En sådan kvalité är bra i teamwork eller liknande men i tv? njaaa..


Nu ska jag kolla på hur man ansöker till förskola.
Då det är bestämt att jag och Adam ska stanna kvar i Helsingborg till sommaren behöver jag ha Adam på dagis, annars kan jag inte ta något extrajobb. I värsta fall får jag gå hemma med vårdansbidraget. Men det är synd om mina föräldrar som jag ska bo hos en liten stund.
Det var ju en sådan bra plan vi gjort upp! Och så kom det där dumma brevet!!!!

Köpt på KICKS för ca. 125 kr

Godmorgon, eller ja, det var för flera timmar sedan men jag har inte hunnit sitta vid datorn än.
Idag väckte jag min kära lilla son kl 8.30 då vi måste vända tillbaka dygnet på honom. Han somnade kl 22 igår men det verkade på honom som om han skulle sova till kl 10-11 igen. Han var riktigt svårväckt! Han vaknade först då jag bytt blöja på honom och trädde på byxorna igen.

Vi har nu hunnit äta frukost, båda två, leka lite och sett Bert - Sista oskulden. HERREGUD VILKEN BRA FILM DET ÄR! Ni borde se den igen. Regissören gör ju egentligen ett mindre mästerverk och det är ju såna här udda och fåniga filmer som vinner priser i Amerika. Den har små roliga inslag och detaljer plus perfekta vinklar som man inte sett innan. Då Bert och åke går ner för en backe så går där en t.ex en gothtjej med sitt hängbuksvin till vänster och så precis innan scenen ska bytas så springer en kvinna och man i morgonrockar förbi.
Eller alla grannar i huset där Bert och nyinflyttade Viktoria bor. Där vimlar ju av kändisar. Felix Herngren, Per Morberg och Jakob Eklund är några av bifigurerna i denna film.

Den skönaste scenen är då Åke beställt en video från en porrtidning (RumpNytt) med en snubbe som heter Benny Frisk, spelad av just Jakob Eklund som många känner som Johan Falk - en riktigt actionsnubbe.
Jag hittade klippet på youtube! Titta riktigt noga på tjejen till höger bakom honom. Det är inte mindre än LAILA BAGGE! Underbart, fast här är hon Laila Cahling, innan hon träffat Bagge dvs.

Nu har det blivit fel igen med min gamla, gamla, gamla adress. Ja, den är 3 år gammal plus att jag varit skriven på två adressen efter exkl. den adressen vi bor på nu. Det hade inte varit någon fara om jag varit reggan under dem andra, för dem är inom Helsingborg men denna som alltid ställer till det är min adress i KALMAR!!

Jag beställde ju en iPhone i butik, på Väla i slutet av förra veckan. Den skulle komma idag sa hon och det gjorde den! Men när jag läste mitt sms jag fick från DHL kunde jag inte placera adressen den kommit till, men ser senare att adressen avslutas med Kalmar. Vad ska jag göra nu???
Jag var iaf snabb med att ringa kundtjänst och förklarade att jag köpt den i butik, jag fick höra muntligt min befintliga adress, min sambo är vittne till det (för jag kaaan vara lite förvirrad ibland med vad jag hört och inte hört) och att telefonen skulle komma på måndag. Nu har den ju t o m landat på detta utelämningsställe. Så nu måste ju någon komma och hämta den därifrån, när nu det sker, ta den till poststationen, sätta på en eftersändelse som 3 nu startade FASTÄN JAG REDAN HAFT DET 2 GGR EFTER DENNA ADRESSEN, plus jag har upplyst 3 om min "nya" adress som jag haft i 1 år och vi har fått andra varor från 3 korrekt hemskickade efter det. Jag litar INTE på att det blir rätt denna gången heller och jag ska personligen ringa alla företag som jag är involverade i när vi flyttar till Södertälje!

Jag kommer ju inte få min nya leksak förrän slutet av denna veckan säkert och min mobil är så omöjlig nu att den vägrar att ladda sig (som tur är hade Micke en likadan innan sin iPhone så jag fick använda det batteriet..).
FY!!

Om några timmar ska jag på hörselprov.

Nu börjar det vända här hemma.
Vi har nu bytt plats på skrivbordet och matsalsbordet och skärmat av, bokstavligt talat, vår matsal. Där inne ska nu bara möbler och kartonger stå, som hör till flytten. Plus allmänt skräp och loppissakerna.
Jag har också börjat slänga lite kläder. Vi började med Mickes då han ska flytta upp först. Så alla hans saker ska vara 100% igenomgångna och nerpackade då han ska med sig det upp. Ganska skönt faktiskt, att vi ska flytta i intervaller. Jag får lite längre tid på mig att säga adjö till Helsingborg och Micke får som sagt möjligheten att ge järnet och jobba ordentligt utan att tänka på att Adam och jag väntar där hemma. Vi är båda supernöjda.

Adam sitter och slafsar i sig sin leverpastejmacka bredvid mig. Jag tycker halva mackan ligger på golvet men han börjar se mätt ut. Han är iaf den mest nöjda bebis efter sin leverpastejmack-stund för då får han kladda hur mycket han vill. Det brukar börja med att jag ger honom lite fruktpuré/dessert/klet och sedan ställer jag fram tallriken med den uppskurna mackan framför honom. Då vill han gärna bara gräva ner händerna i mackan och känna på den. Bli kladdig och komma i rätt stämning. Sedan försöker han köra in så mycket macka det bara går i munnen och tuggar glatt. Till sist får han sin päronjuice, för hans mage. HAPPY BABY!!

Det känns bra att det börjar bli en nystart nu. Vi går igenom precis alla våra lådor, vi slänger massor som vi skulle slängt för länge sedan, från första flytten till och med. Saker vi växt ifrån och saker Adam växt ur. Frågan är bara hur många möbler vi kan behålla. Vi visste vart vi skulle flytta för 1 vecka sedan men nu är vi på ruta ett igen. Vi letar lägenhet och det är lite läskigt då vi ska säga upp vår nuvarande imorgon. Så jag hoppas vi får en inom de 3 månader annars får vi maganisera saker och jag och Adam bor hos mina föräldrar en stund. Vi ska nämligen inte flytta upp förrän det finns en lägenhet till oss. Vi orkar inte mellanlanda i Mickes föräldrars lillstuga, där Micke nu ska bo under tiden han jobbar.
Så kanske fram till maj/juni bor jag och Adam kvar i Helsingborg. Ska bli spännande.
Karin ska nog flytta in fr o m feb då Micke sticker.

Idag har Micke, jag & Adam varit på Väla och fikat/shoppat.
Jag hittade en skjortklänning på Indiska till min kusins examensfest på lördag. Sedan köpte jag en iphone!

Nu lagar Micke mat och jag packar i lådor.

Svärföräldrar är skit.

fast bara mina, inte Mickes.

Puh! Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen, tillsammans med min vapendragare Karin. Det kändes stort med samtidigt väldigt lågt. Jag är arbetslös. Jag har inget jobb för första gången. Jag har alltid gått från jobb till jobb och haft en paus på 3 månader en gång, frivilligt. Och nu är allt väldigt rörigt.
Jag är arbetslös, då jag är uppsagd.
Men jag är inte arbetssökande.
Jag är inte mammaledig då Micke är pappaledig hela januari och efter det vet jag inte om jag ska ta mina sista dagar eller leva på sista lönen ect.

Så jag är i no-mans-land. Då jag kan inte söka jobba aktivt, men jag har ingen egentlig inkomst och jag är inte mammaledig. Men jag har dock pengar, det är det ingen fara med.. bara det att det är en knepig situation.
Jag har ingen rätt till alfa-kassa. Då jag är förhindrad av Adam. Jag får vänta tills han blir året. Då får jag se om jag ska få in han på ett dagis eller endast ha vårdnadsbidraget. Annars blir det han på dagis 15h/v och jobb.

Nog snackat om tråkiga formaliter.

Jag trodde Adams gudmor skulle komma till Sverige/Helsingborg efter jul- och nyårsresa till Indien med hennes familj, men tji fick jag! Jag hade misstolkat henne sms och det är i natt hon kommer dvs hon kan först komma förbi imorgon, men det ska bli så kul att träffa henne!!

Jag har tittat i alla mina lådor från källaren. Det mesta var mitt skit, eller ja.. det är sådär mittimellan samlarobjekt och skit. Det är gamla teckningar/skisser tillsammans med gosedjur och kärleksbrev från gamla pojkvänner. Ska man slänga sånt? Ska man spara det? Ska man sålla ur och spara lite och göra något roligt av det? Min mamma har själv samlat massor av brev och foton som hör denna kategoritill i en fin gammal kapsäck. Som hon tittar ibland.. hon har klätt den med stickers från hela världen och autografer från olika människor. En sån är liksom snygg att ha i garderoben eller under sängen, men nu ska vi ju bo JÄÄÄÄÄTTEMINDRE! Så jag måste isf ha den i Mickes föräldrars garage.

En digital klocka då han avskyr tickandet från vanliga väggur men jag vill ha en klocka i hallen!
Snygg komprimiss vill jag säga.
En badrumsserie som hette ID i valnöt, det fanns en kopp och toalettborste med också.
Allt är ifrån Bolagret.