När jag var och handlade frukost innan då mötte jag en man med rullator. Jag släppte givetvis in honom i butiken först med att hålla upp dörren. Vi hamnade i kön efter varandra också och han undrade snällt om jag kanske kunde hålla upp dörren när han skulle ut också, ABSOLUT! Sedan när jag betalt allt mitt och var på väg över gatan så såg jag honom sitta på en bänk bakom busshållplatsen på Faktorsgatan. Han frågade mig om jag ville sitta där en stund med honom och titta på människorna. Så sött. Han var verkligen en liten söt pensionär som tog sin lilla morgonpromenad. Jag avböjde snällt och gick hem. Men under hela tiden som jag satt och åt frukost så tittade jag ut genom fönstret och såg honom sitta där. Jag var verkligen sugen på att tacka ja. Men det kan man ju inte när ens karl och barn sitter hemma och väntar på mig. Men han verkade då glad och så intressant. En sådan människa som ruvade på många berättelser och fakta. Jag älskar de äldre. Jag älskade när min avlidna mormor berättade hennes historia och när hon berättade om vad hon tyckte om saker och ting. Jag delade hennes passion i böcker, det ockulta och att njuta av en vacker solnedgång. Vi var ett radarpar, mormor och jag!
Det är snart ett år sedan hon gick bort men såren river fortfarande i mig. Jag gråter fortfarande. Sorgeperioden är inte över än och jag kan endast drömma om vad min mamma går igenom som förlorade sin syster och pappa samma år, bara 6 månader emellan och sedan sin mamma året efter.

Men till lite roligare, jag var och hämtade ut tre paket på posten nyss.
Ett från Svalan, ett från Tradera och ett från Me&i. JAG ÄLSKAR PAKET!