Jag är stolt över min knäppa lilla son.
Han slickar på väggarna som ingen annan. Han dreglar på en som få. Han vet precis hur han ska sagla ner ens glasögon. Det är en fröjd att se honom gnugga sina tunga mot sina jeans. Han är verkligen min lilla groda.

Hahah.. Vi har precis haft en mysig liten stund inne i sovrummet, hela lilla familjen Almkvist-Hansson. Jag kommer ut därifrån med fläckiga glasögon och blöta jeans men nöjd! Adam sover nu. Det gör Micke med för den delen.

Adam stod upp idag. Precis nu. I sängen. Jag låg på sidan och han klättrade upp med hjälp av mig. Så stod han sådär, med båda händerna mot min höft. Så släppte han ena handen och vände sig mot mig sedan släppte han plötsligt andra handen och bara stod där, med sitt lilla leende med tungan utanför. Så stod han säkert så i 5-6 sekunder (visst det låter lite, men räkna själv i huvudet och tänk dig att Adam ALDRIG har stått själv..).

Allt händer i sängen.
Han satte sig första gången där. Han kröp sina första steg där och nu stod han där för första gången. Vi tillbringar mycket tid i sängarna visserligen. Kan bero på att vi spänt ihop en 120+90 säng och där får vi alla plats utan att sitta på det kalla golvet. Det är mjukt också.

Jag är en stolt mamma!