Hej, hej!
Hur är läget?

Vet ni vad? Adam är själv på förskola! Helt själv, ingen mamma. Bara massa snälla, roliga fröknar och leksugna barn i samma ålder. Ni förstår att ekvationen är ganska lätt? Klart det är roligt att vara där än hemma. Men jag var mäktigt nervös inför överlämningen. Kommer han helt plötsligt inte vilja gå in bland barnen? Kommer han börja gråta? Kommer jag börja gråta? Vad ska jag säga? Barn är ju inte dumma! Jag har läst lite om att vi vuxna ofta "skrämmer" våra barn med felformulering som t.ex "hoppas du får kul på förskolan.." som om det inte är det.. i och med man uttrycker en osäkerhet i ordet "hoppas". Ja, massa tankar snurrade i huvudet. Men jag höll det enkelt. Jag tog av han kläderna och jag såg på honom att han ville springa iväg direkt. Sanna, en av fröknarna och en av favoriterna, kom ut och jag kramade om mitt lilla spratteltroll och sa bara "nu går mamma, detta kommer gå jättebra! Spring och lek du, så hämtar jag dig senare.." Och in for han, som en raket! Så det var bara för mig att avlägsna mig.

Nu är en maskin tvätt igång och fyra till väntar. Kaffekokaren är precis färdig och soffan är inbjudande. Idag blir det inte alldeles för mycket aktiviteter men nästa veckan, när Adam ska vara på förskolan hela veckan, då ska dammsugaren och moppen får komma ur skrubben och leka!

Jag vill förresten flytta nu. Om lite mer än 1,5 månad går flyttlassen. Både jag och Karin flyttar. Jag fick precis reda på att jag kan få hämta nycklarna tidigare så jag får flytta helgen innan (inflyttningsdagen är en onsdag). Smidigare för en ensamstående mamma vet ni! Spännnande! Bara så ni vet. Anteckna! haha..

Nu ska jag och min kaffekopp ligga i soffan.

Kram