Jag älskar mitt jobb. Det är verkligen en arbetplats jag än så länge, efter 1 års tid inte känt att jag inte orkar gå till. Fastän jag har tusen saker att göra efter jobb med Adam eller annat så känner jag ändå för att ge 200% och i så fall skita i det som sker efter skiftet. Men så har jag alltid fungerat, lite av en workoholic. Men ibland så kan man bli så matt på mitt jobb. Inte jobbet i sig men vad som kan ske under ett pass.
Speciellt hatar jag när vi har kampanjer som innehåller valmöjligheter i Happy Meal-boxarna.
Just nu har vi Barbie eller Hot Wheels. Ni börjar kanske förstå vart jag kommer att komma?
Jag gillar starkt att man inte tillåter på vår arbetsplats, det som sades förr och fortfarande sägs på andra McDonalds: "pojk- eller flickleksak?"
Vadå pojk- eller flickleksak?!
Ah ja, åter till dagens besvikelse. Flera gånger frågar man "vill Ni har Barbie eller Bil-leksak till Ert Happy Meal?" Och får t.ex svaret "till en pojke.." Då är jag faktiskt så "fräck" att jag åter igen "Jaha, men vill Ni ha Barbie eller Bil i?" Då kan föraren blir lite sur och börja bokstavera "till en P O J K E!" Åter igen "Ja, men jag vet inte om Er son gillar Barbie eller Bil" Så kan det se ut. Jag blir så besviken på de föräldrar som inte ens frågar sina barn, de barn som faktiskt ska leka med det de får i Happy Mealet. Vad vill de leka helst med?
Nu finns det många, många fler än de som kör med "till en pojke/flicka" som frågar sina barn där och då vad de vill ha och nästan alla vill ha bil, då det oftas bara är pennor och annat crap där det står Barbie på.
Men vad är det för fel på folk egentligen?! Såna dagar tappar jag hopp om en viss del av mänskligheten, dvs föräldrarna. Jag blir helt modfälld över hur min son kommer att ha det i skolan och börja söka sig till kompisar som har såna där "till en pojke/flicka" som föräldrar.. Usch!

En annan sak på McDonalds är myten om vad det är för arbete. Uj uj, där finns det mycket att beta av men så pass bitter ska jag inte vara utan jag tänkte rikta min besvikelse åt de som faktiskt jobba där. Det är också bara en bråkdel, låt säga en procent, som faktiskt uttrycker sig riktigt illa om sin egen arbetsplats, min arbetsplats, som jag faktiskt gillar..
Det var för några veckor sedan en yngre tjej frågade varför vår ventilation till köket är så dålig. Jag förklarade snabbt att den vi hade förr räcker inte in i köket då där är en nybyggd vägg ivägen men ett för litet och felplacerat "dörrhål" som gör att luften istället gör en virvel tillbaka och aldrig kommer in i köket. Hon spärrar upp ögonen och bara "Amagad, måste man kunna sånt, vi jobbar ju faktiskt bara på McDonalds!"
Ursäkta?!
Kallade du mig just för dum? För att jag jobbar på McDonalds?
Vem är du? Vad gör du här? Varför har du fått jobbet!
Nä, någon måtta får det väl ändå vara?

Tack och hej för mig. Återkommer med Veckans poster!