Jag älskar min arbetsplats. Jag skiter fullständigt i att Du har din egen kontorsstol, flextider eller tjänar stora stålar. Jag bara hoppas att du, precis som jag, kommer hem med världens leende och efter kvällskaffet taggar och ser framemot nästa arbetsdag! Att du känner dig rastlös på helgerna och när du faktiskt är ledig (för mig barnledig) och har saker på agendan att göra faktiskt tackar ja, till att jobba extra. För att det inte betyder mer arbete utan endast roligt arbete. För så känner jag. Jag är stolt. Jag är glad. Jag är tacksam. För mitt jobb på McDonalds.
Denna arbetsplats som för många är värd så lite. Denna misstrodda och bortglömda skatt. Denna sk. språngbrädan som faktiskt också är en trygg arbetsplats.

Idag har varit en bra dag, trots kaos. Jag blev hela tiden påmind om varför jag orkar jobba på en arbetsplats där daglig stress spelar roll och vi ska levera på sekunder.
Igår fick jag en äldre och burdus herre att bli stum för enligt honom hade jag fantastiska ögon när jag log (=bra service). Samma dag så kommer min handledare, tillika restaurangchefs assistent, fram och hälsar ifrån en gäst som frågade efter mig när jag inte stod i kassan (utan i köket). Han har endast ätit hos oss 2 ggr. Åh, lilla "tjockisen"! (som han bad Helén att hälsa ifrån). Sedan för att avsluta lunchrushen så får jag en servett av en kille som äter hos oss 3-4 av 5 vardagar efter att jag bjöd på mat, för några månader sedan då hans kort slutat fungera.

 

Det kanske inte ser mycket ut för världen. Men jag uppskattar det verkligen!
Alla kan vara snygga på krogen. Dra på lite tights, din bästa klänning, wonderbra:n och smink så! Men här står jag, lökig efter några timmars arbete, i en slarvig knut, omsmickrande arbetskläder och obefintligt smink och kasserar komplimanger. Någonstans försöker jag i alla fall intala mig att det är något i mitt sätt som attraherar. Det är jag, Frida, som attraherar. Inte ölen du drack innan eller min party-stil.

 

Nu ser jag inte mitt jobb som ett raggningsställe eller att jag är ute efter komplimanger om mitt utseende. Jag är bara glad att jag förmedlar en sådan person som folk vill ge sitt nummer till. Som folk ger komplimanger till, bara sådär. Jag skiter också fullständigt i om de är fula eller inte min/din typ. De vill ge mig något tillbaka, för att jag klivit utanför lådan av service. Jag har imponerat och vunnit!
Man ger ju inte något sådant till någon som gör ett dåligt arbete, eller?