2013-04-15 20:40:01
Fucked up
Jag krisar lite lätt..
Nu har jag också klivit in i denna lilla kris att vad är det som komma skall?
Vad tänker jag faktiskt göra? Är allt detta värt det? Vad är det jag vill uppnå? Är mina intentioner ärliga?
Jag tänker operera bort ett friskt organ säger djävulen på ena axeln.
Men ängeln på andra sidan säger: det är bara friskt till funktionen att bearbeta, lagra och skicka vidare maten ut i din kropp. Du känner ingen mättnad, din hjärna och ditt sk. "friska organ" komminucerar inte. Du är sjukligt fet, enligt vetenskapliga mått mätta. Du riskerar följdsjukdomar och du har redan börjat få fysiska besvär.
Vart går gränsen?
För mig är allt detta så nytt, jag har aldrig varit smal. Jag tror ingen kan säga de sett mig som smal. Men absolut inte fet heller, tillbaka i tiden det vill säga. Jag har varit medel, lite över medel och sedan gått därifrån.
För många andra jag mött så är det som att vrida tillbaka klockan, till något som varit, till något de saknat. Till något de ansett bra och tryggt. Men jag har inte det. Det är också en sak jag finner läskigt. Kommer jag förändras, psykiskt? Är det möjligt?
Så många frågor jag inte kan få svar på nu. De vet jag sen efteråt.
Kommentarer
Postat av: Jonaz
Jag var i samma kris, veckan innan operationen!
Det är bra med denna fas, du år reflektera mer inåt och djupare över vad du står inför. Det är alltid bra! All kärlek till dig <3
Svar:
Frida Hansson
Postat av: Caroline
Jag hade också massor av funderingar och har fortfarande. Tänker ungefär 40 gånger per dag på om jag kommer lyckas gå ner och hålla mig där. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi gör det och hittills har (förutom första veckan) det bara känts rätt att jag gjorde operationen. Det kommer gå så bra!
Svar:
Frida Hansson
Postat av: Ida
Känner igen mig i det du skriver.
Alla dessa tankar & funderingar!
Men du, jag försöker tänka såhär "vi förlänger våra liv och förbättrar vår livskvalitet"
:) kram ida
Svar:
Frida Hansson
Trackback
