när det är svårt..

Eftersom Adam har världens energiöverskott så tog vi en promenad.

Jag trotsade min huvudvärk efter en hård kväll och gick ut för att hämta ett paket, som ni får se senare vad det var och för lite lek ute på lekplatsen. Adam hade jätteroligt och fick springa av sig lite..

På denna satt vi i ca. 10 sekunder.


Jag försökte leka butik men Adam bara sprang iväg, dålig service!


Vi testade den megabautalånga rutschkanan som fanns på den lilla kullen bredvid "butiken".


Lite läskigt var det, han var tvungen att hålla min hand, medan jag sprang vid sidan av.
Jag bör tillägga att både rutschkanan och kullen den var monterad på var hal och brant!


Sedan åt vi en god lövmiddag innan vi gick hem.

Dagen fick en bra start, en god mellan och ett trött slut.

Idag har det varit över förväntan med Adams sjukdom. Han har inte kräkt och han har inte varit gnällig. Tvärtom! Hans energi är tillbaka och han är så rastlös och vill hela tiden slå mig, jag förstår honom - som tvingar honom vara inomhus. Men imorgon ska vi ut lite..
Hans aptit är tillbaka också och fastän han inte vill äta ordentlig mat än så åt han en hel risifrutti och en hel miniyoggi under dagens gång.

Adam tittar lite på tv från datorstolen.
Han har en (ursäkta mig) skitig I <3 TV t-shirt från Sammy Rose på sig.

Och min energi ökade också under dagen så jag bakade lite muffins, till att ha när folk kan börja besöka oss igen, efter denna hemska magsjukdom. Det blev de där kladdkakemuffinsens jag testade förra vinkvällen. Mäktiga saker! Jag åt två, fy skäms, men nu kommer jag sprängas.. av all choklad.

De söta muffinsformarna fick jag av Lina & Dan i inflyttningspresent.
Brickan/underlägget är köpt i Torekov hos Pika Pika.

Igår blev ett bakslag..

Jaha, när man trodde det värsta var över så fick vi gå tillbaka till ruta ett igen! Så himla tråkigt!
Jag tycker så synd om Adams stackars mage. Igårkväll vaknade han med panik som avslutades i badkaret.
Men nu är det en ny dag och nya tag!
Min pappa var så snäll och körde inom MAXI imorse och jag fick en påse med Provivas filmjölk, Nestlés Majsvälling, Kiviks Morotsjuice och Gyllen Must (havrevälling som man också kan göra gröt på). Här ska vi kurera en dålig mage! Jag har också läst på att osötat te (med eller utan druvsocker) är bra för äldre barn så nu har Adam en egen liten kopp med te bredvid min, urgulligt.

Har ni några husmorstips till kräkiga och "diarréiga" barnmagar? Ursäkta infon men det är alltid bra att nätverka!

Såhär såg det ut för någon dag sedan då jag gjorde lite varm choklad.

Vi är och kommer aldrig att vara normala, jag och Adam.

Här sitter jag och njuter av att vi börjar tillfriskna framför ett uppiggande avsnitt av Family guy och så vänder jag mig om och får se den här figuren!!

Vem är detta?! Vad gör du i mitt hem?



Jahaa.. det är bara du Adam. Men vad har du på huvudet?



Är det en mössa?



Är det en scarfs?



Neej, det är ju bara dockans byxor!



Hihi.. du är så rolig Adam! Tror du inte h*n vill ha tillbaka dem? Det är ganska kallt på golvet.



Ja, men det var ju snällt av dig. Sedär, på huvudet h*n med.. snällt. Jättesnällt.

Jag har ju glömt bort att visa er!

Innan sjukstugan började skulle vi måla om Adams rum. Han hade något rosa, grått och vittaktigt innan. Hans tapet var också en sådan bubblig variant, så egentligen skulle vi dra ner den och/eller bredspackla men vi har inte pengarna, kunskapen eller tiden till det så vi körde ett litet fegspel och målade rakt på. Oavsett så blev resultatet bättre än hur det såg ut innan och om min plan om att få skapa oss ett ordentligt liv, en fast tillvaro i denna lägenheten kan vi alltid fixa det senare!

Detta är första gången jag får måla ett rum! Jag var helt exhalterad! Här har vi målat alla kanter.


Som ni ser blev resultatet en mer jämn yta, till synes sätt, av den nya färger till höger.
Jag valde en varm gräddvit färg till att börja med då jag har svårt för kritvita sovrum.


Och medan jag och mamma slet i Adams nya rym så gjorde pojkarna det här!
Hahaha.. vi vet INTE varför min pappa dragit upp sin tröja men gulligt var det och det bjuder han på!

Tji fick jag!

Det där med att friskförklara var inte min grej.
Men jag hann dock göra alla ärenden och det var faktiskt väldigt viktiga ärenden.

Nu ligger vi hemma i maginfluensa. Adam slutar inte kräka, jag börjar dock må mycket bättre och orkade duscha idag. Min kära mor och far insjuknande dock igår.
Förra gången Adam hade maginfluensa blev han så pass uttorkad att han blev ej kontaktbar och vi fick spendera 2 nätter på sjukhus. Men det är lite annorlunda denna gången. Han är äldre, han kan fortfarande äta och dricka. Då levde han i en vecka på endast vätskeersättning.

Så nu förstår ni varför jag inte varit så aktiv. Jag har knappt kunnat sitta upp, bara ligga ner. Och nu när jag är bättre går alla mina nya krafter till att få det så bekvämt jag kan för Adam och fixa vardagsrutinen någorlunda.

Detta var förra gången, lite mindre än ett år sedan. Han såg död ut. Så utmattad.

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

Eller hur, det stämmer ju?! 1177, ta er i häcken!

Jag har en sötsur början på denna dagen.

Jag lämnade precis Adam till sin pappa. Det känns jättebra och jättekul för grabbarna som ska få umgås i dagarna nio. Han ska få träffa sin farmor, farfar och faster. Adam ville direkt upp i Mickes famn, det var ju bara en vecka sedan de sågs nu och jag hoppas det blir mer åt det hållet snart. Så mysigt att se.
Men när farvälet var ett faktum så började ju givetvis tårarna sprutar. Det är så löjligt men samtidigt så tufft.

Jag ska försöka att inte räkna dagarna utan njuta och umgås med vänner och ha en bra julafton!

Vem här har ett normalt barn, upp med händerna?!

Ja, mina händer är nere, så långt nere att jag rör vid golvet. Hahaha.. Jag älskar min lilla skrutt. Han är verkligen en udda liten stjärna i min trista vardag med jobbsök, dagisbasilusker och annat.
Men ibland undrar jag vad jag omedvetet måste råka få i hans välling på morgonen.
Han kan stå i en hörna och snurra runt, runt, runt medan han kiknar av skratt och man ser hur ögonen far runt i huvudet på honom. Han också en grej att springa fram och tillbaka i soffan, när vi sitter där båda två, och skriker och morrar lite som ett monster och vill att man ska hänga på - men han blir lika rädd varje gång man morrar till.
Jag har en hel lista, som jag faktiskt har skrivit för han ska minsann få höra alla galenskaper han gjorde när han var liten! Det är personlighetsstärkande och roligt att få höra, tror jag(?). 
Jaa.. det som är det knepigaste är att han har en egenhet att vilja stå i lådor. Hänger ni med? Alltså allt från kartonger till små plastbyttor som man lägger resterna i - i dem ska han trycka ner sina små fötter och stå där! Gärna försöka sitta också. Vi har en låda med lock med hans DVDfilmer i, när jag tar fram lådan blir han alldeles exhalterad, men det är inte filmerna han blir glad över utan att han ääääntligen ska få sitta i hans favoritlock! Så han sliter av locket, breder ut det på golvet och slår sig ner, likt Ferdinand under sin korkek. Där kan han sitta.. och fundera samtidigt som han vickar lite på tårna.

Det är underbart att vara mamma, när det kommer till ens barns egendomliga egenskaper! Jag skrattar varje dag och det är så härligt att se när han lyser upp som en sol när han hör mig skratta. I detta hemmet uppmuntrar vi till kreativitet "utan för boxen".

Låt mig berätta en liten saga, som utspelade sig igår.. i ett kallt Helsingborg.

En glad liten kille har precis fått en skål med torkade vindruvor också mer känt under namnet russin.


Han var noga med att visa att det var HANS russin och inte mina. Jag fick alltså inte smaka en enda!


Nom nom, supersmarrigt. Och som en snäll pojke vet han att man ska sitta ner och äta.


Och så leker vi lite, övningskör. Bra att börja tidigt tycker hans morfar, som är körskolelärare!

Dagen lunkar på i sedvanlig takt. Vi är lite virussjuka och hostar lite.
Vi myser i soffan och klockan tickar.
När det är dags för pyjamas och välling hänger Adam med på noterna och uppför sig förträffligt. Sedan.. när pyjamasen är på och vällingen uppslörpad så..


WHAM !! Dyker denna galna figur upp!! Vad är detta?
En förrymd mentalpatient? En man med turban?
Neeeej, var lugna. Detta är min son.
Han har sedan han föddes haft en stor förälskelse i tygflärpar (tvättråden på saker) och klistermärken. Allt han kan gnida mellan sina fingrar. För ett tag sedan kom han på att blöjorna i Up & Go har en flärp därbak! UNDERBARA UPPFINNING! Men nu börjar det bli tungt att bära runt på en blöja tycker Adam och som den ingenjör han är kommer han på att man kan ju sätta den på huvudet! Briljant! Han borde få ett pris.

Eller vad säger ni?


Godnatt! (igår alltså, inte nu)

Vilken underbar helg och start av veckan det blev!

I helgen firade jag, mina föräldrar och Adam en Julafton-light så skrutten ska vara hos sin pappa i Stockholm över Julafton. Det blev julbord och julklappar och vi hann t o m få träffa tomten fastän han hade ett fullspäckat schema med julklappsinslagning och skötsel av renarna, väldigt snällt av honom att titta förbi! Adam gillade sina julklappar och mestadels av julmaten slank ner också.
 
Vi hade glöggmingel på söndagen där de som hjälpte till att flytta mina kartonger blev bjudna på lite tilltugg och glögg - supermysigt!

Igår så var det dags för Lucia och jag och mina föräldrar skulle få se vårt första Luciatåg där Adam var med i, på dagis det vill säga, för att förra året så överraskade jag, Karin och Adam mina föräldrar och vänner med ett lussetåg okristligt tidigt med nybakat! Det är ett av de käraste minnena jag kommer att ta med mig.
Men väl på dagis var det lite skrik, gråt och spring i benen. Men tåget blev bara 5 min försenat och så söta alla barnen var! Alla barnen var jätteduktiga och stod stilla och sjöng jättenoggrannt och ordentligt. De sjöng på engelska också!! Vi tog foton med min crapy digitalkamera, filmade och tog foton med pappas bättre kamera. Jag kan bara visa bilder från min digitalkamera.

Just nu är vi hemma och är lite sega. Men trots det har jag hunnit grädda pannkakor till lunch och gjort en sats julkola. Ska testa göra biscotti snart. Överskottsenergi?!

Min lilla tomte som inte vill lämna mormors sida..


Det var bara tomtar och Lucior i detta tåg.


Här kommer Adam glidande. Det var ju roligare att sitta hos mormor.


Adam var egentligen en tomte-tärna. Han hade luva OCH ljus.

Jag blir så glad av människor ibland.

Idag hände en sådan dag då man bara vill skrikar GOD JUL till världen och absolut skicka vidare den goda gärningen. Jag och Adam var på väg hem ifrån besöket hos Karin och Andreas. Vid busshållplatsen står vi några stycken och precis innan vår buss ska komma böjer en tjej sig ner bakom Adams vagn och plockar upp en tjugosedel. Hon frågar mig snällt, då den låg bakom vagnen, om den var min men det var den inte. Hon frågar sedan de andra tre som står där om det är deras. Då svarar en man, "nej, men den är din nu." Nej, säger kvinnan, jag ger den hellre till honom och ger tjugan till Adam som tittar storögt på henne. Så himla snällt!! Jag trodde inte mina ögon. En tjej, i min egen ålder, hittar en sedel och ger den till ett barn hon inte känner. Vilken julkänsla och alla bara stod och myslog åt varandra efter den fina gesten! Så den lilla sedeln åkte ner i Adams spargris när vi kom hem. Underbara, goa människor det finns bland oss! Glöm inte det!

Jag har en liten sjöjunfru till son.

Adam älskar att bada och jag älskar att titta på när han badar. Han sitter inte lugnt och vickar på tårna utan han rullar runt, skriker, gastar, fläktar med armar och ben samt försöker äta upp allt skum som finns. Ren underhållning! Jag filmade honom så han ska få se vilken vilde han är och givetvis så att hans farmor och farfar kan få se lite också, nu när de träffar honom så sällan.

Jag älskar att packa upp kartonger!

För mig är det en skattjakt. Jag har så mycket prylar och har fått så mycket fina saker att jag varje gång glömmer vad jag äger. Sen är det faktum också att vid varje flytt tar jag en omstart och saker som kanske var lägre prioriterat bland heminredningen kanske är precis det jag söker i den nya lägenheten. Underbart! Det är som en skattjakt.

Bland annat så hittade jag min digitalkamera med laddare, batteri och minneskort intakt och i samma kartong! Jag brukar annars kunna lägga saker i olika kartonger. Jag hittade också min gamla DVDspelare med fjärris (min nuvarandra saknar det så vi har fått se alla Disneyfilmer med engelskt tal, inte mig emot och säkert inte Adam men nu börjar han härma ord så nu känns det viktigare än någonsin!!).
Jag hittade också mitt laptopbatteri och jag har aldrig använt det då senast tycktes det endast ha 1,5 timmes batteritid vilket resulterar i att man ändå får plugga in den så pass ofta eftersom den är påslagen hela dagen att jag slopade det! Nu laddas det i var fall.

Så dagens bild får bli en på Adam när han äter pasta, rostbiff och ketchup (vilken spännande kombo va?!). Plåstret i pannan är fejk, han älskar allt som det finns klister på och så sätter han det i pannan, så idag har han förbrukat en halv hello kitty-plåsterask för han ska ta av och på plåstret dvs limmet försvinner efter ett tag.

Bloopern:

Detta var väl inte en lyckosam början på veckan.

Adam är nu inne på sin femte dag med över 39 grader i feber. Han har sedan två dagar tillbaka blivit väldigt obstinat. Han bara slänger sig på golvet och skriker. Han vill sitta i famnen, sedan vill han inte, sedan vill han ha nappen och sedan vill han inte. Något försöker han berätta, men vad vet vi inte. Lilla skrutten.
Det blev en akuttid hos läkaren, men först måste han återvända ifrån Torekov där han varit i helgen. Jag vet inte om jag ska hoppas på att det är något så man kan få medicin från det eller att det inte är något, för man vill ju inte att han ska vara sjuk.
Vad kan det vara? Han fick torrhosta för några dagar sedan också.

Aja, jag är ingen läkare och ska inte försöka mig på hemmadiagnoser, det är det värsta jag vet! När mammor rusar ut på familjeliv. se eller liknande och försöker diagnosera barnets snor! Eller när man ringer 1177 för att barnet pep när det inte brukar pipa. Hypokondri, hört talas om det?

11.15 sak vi vara hos läkaren, återkommer.


Kram

Modell för en liten stund.

Igår kom Veronica över och sa hej. Med sig hade hon sin nya kamera, som hon fått i födelsedagspresent. Vi skulle försöka ta några testbilder på Adam. Veronica vill lära sig sin kamera och kanske att fånga livliga barn på bild och jag tar gärna emot alla bilder jag kan få av Adam då jag inte äger en bra kamera själv.

Här är några av resultaten. Vissa är redigerade och som sagt, detta var första försöket, så döm inte Veronica för hårt!!

Godmorgon!

Tro det eller ej, men inatt blev allt bättre! Adam hade ingen feber men han hade väldigt svårt för att somna. Mycket på grund av hans halsont. Men han var så söt inatt, då väckte han mig kvart över två och drog i min hand. När jag väl reste mig ur sängen gick han mot köket med mig i släptåg. Där inne pekade han på en nappflaska och gjorde sitt "uuh.. uuh" ljud. Så det var bara att röra ihop lite välling och ner gick den och Adam somnade om direkt. Så det blir nog vällingdiet idag, kombinera lite vätska med värme för halsen och något som landar tungt i magen. Fin, fint!

Jag undrar vad som kommer att hända idag.
Vad ska ni göra idag?


Kram

 

{bild gjord av Veronica}

Nils Adam Almkvist heter min lilla parvel. Nils fick han efter att hans farfar heter Nils Bruno. Det klingade så fint tyckte jag och det är alltid kul med lite släktillhörighet. Adam är ett nytt namn från båda våra sidor. Finns inte en enda Adam mellan far- eller morföräldrar, mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner eller nästkusiner. Det var lite meningen också. Adam skulle vara ny, på både det ena och andra viset. Han är första barnbarnet på min sida, av alla mina kusinbarn också (dock kom Axel och Ebba bara 4 månader efter - hans nästkusiner).
Nils betyder seger och i mitt tal jag höll på hans namngivning så sa jag ".. och visst är det en seger att föda ett friskt barn." Jag fyllde också i sedan att Adam som var första människan på jorden så är han också den första av Mickes och mina barn samt första barnbarnet. Kunde inte blir bättre namnval! Eller hur?

I min familj firar vi allt vi kan fira! Så namnsdagar firar vi med kaka/tårta och presenter, i mycket mindre skala än födelsedagar (som är viktiga saker också!). Adam fick en present av mina föräldrar idag, en inlärningsbok och av mig fick han en förstaklassig fika på stan efter förskolan. Lille nisse pisse..

Hej, hej!
Hur är läget?

Vet ni vad? Adam är själv på förskola! Helt själv, ingen mamma. Bara massa snälla, roliga fröknar och leksugna barn i samma ålder. Ni förstår att ekvationen är ganska lätt? Klart det är roligt att vara där än hemma. Men jag var mäktigt nervös inför överlämningen. Kommer han helt plötsligt inte vilja gå in bland barnen? Kommer han börja gråta? Kommer jag börja gråta? Vad ska jag säga? Barn är ju inte dumma! Jag har läst lite om att vi vuxna ofta "skrämmer" våra barn med felformulering som t.ex "hoppas du får kul på förskolan.." som om det inte är det.. i och med man uttrycker en osäkerhet i ordet "hoppas". Ja, massa tankar snurrade i huvudet. Men jag höll det enkelt. Jag tog av han kläderna och jag såg på honom att han ville springa iväg direkt. Sanna, en av fröknarna och en av favoriterna, kom ut och jag kramade om mitt lilla spratteltroll och sa bara "nu går mamma, detta kommer gå jättebra! Spring och lek du, så hämtar jag dig senare.." Och in for han, som en raket! Så det var bara för mig att avlägsna mig.

Nu är en maskin tvätt igång och fyra till väntar. Kaffekokaren är precis färdig och soffan är inbjudande. Idag blir det inte alldeles för mycket aktiviteter men nästa veckan, när Adam ska vara på förskolan hela veckan, då ska dammsugaren och moppen får komma ur skrubben och leka!

Jag vill förresten flytta nu. Om lite mer än 1,5 månad går flyttlassen. Både jag och Karin flyttar. Jag fick precis reda på att jag kan få hämta nycklarna tidigare så jag får flytta helgen innan (inflyttningsdagen är en onsdag). Smidigare för en ensamstående mamma vet ni! Spännnande! Bara så ni vet. Anteckna! haha..

Nu ska jag och min kaffekopp ligga i soffan.

Kram

Godkväll!
Här har mörkret fallit.

Jag börjar bli riktigt nervös inför imorgon. Adam ska vara själv på förskolan i 5 timmar. Jag hoppas verkligen överlämningen går bra. Jag har faktiskt ingen aning om hur han kommer reagera, det är det som gör mig nervös. Jag kommer nog bli chockad över vad han än gör. Om han så börjar storlipa eller bara springer rakt in i leken. Den där ovisheten gnager lite. Fast tanken av att lämna honom skrämmer mig inte. Det känns bra och tryggt.

Så om allt går väger blir det en tvättdag för mig, så jag slipper tänka på det i helgen. Jag ska också hinna göra två små ärenden på stan. Det är lagom och det är inget som blir lidande om jag behöver springa upp till förskolan. Undra hur många gånger det sker. Att ett barn inte alls klarar inskolningen.. Ja, Adam är var fall inte besvärlig och han har inga problem att vara där. Så att han gråter ett par minuter på morgonen kan inte skada. Jag hade nog faktiskt blivit lite ledsen om han inte grät efter mig. Jag grät när jag skulle flytta till Stockholm nu i somras och lämna mina föräldrar. Avsked är alltid sorgligt.

Nu ska jag snabbt se över alla mina bloggar och sedan krypa ner i säng.

Godnatt!
Håll tummarna för oss imorgon!