2012-09-27 18:01:45
Long frikkin' time. no f'*cking see!
Hej,
Det är nu ca. 4 månader sedan jag ordbajsade ut mitt senaste inlägg.
Vad hände där egentligen?
Jo, livet tog över lite.
På gott och ont.
Jag slutade successivt följa bloggar till att inte läsa alls.
Jag slutade använda min dator till att njuta av sommaren som kom och semester med sonen.
Men nu är det höst. Då började det klia i mina fingrar.
Jag har också under en lång period (3 veckor) varit utan dator och endast kunna surfa via mobilen och som Android-användare finns det ju ingen "härlig" app att skriva av sig genom. Att surfa ut på en mini-skärm och skriva längre inlägg lockade dessvärre inte.
Men nu jäklar! Nu ska ni få höra och se massa roligt igen!
Förresten, jag loggade in på bloglovin' för sådär första gången på 3,5 månad och möttes av detta.
Minus wtf?!
Hur är det möjligt? Jag tror jag har för många (typ 30.000 inlägg) att läsa att sidan ballade ur på mig.
2012-05-22 21:32:54
Sorrow
MY HEART BREAKS
...för er som jobbar på McDonalds. Jag lider med er. Med oss.
Att jobba i 30 grader då ens uniform består av tjocka jeans, tjock skjorta, förkläde och keps är inte speciellt kul. Att sedan ha många gäster också. Ja, jag har då aldrig hatat att svettas så mycket i hela mitt liv.
Absolut Torr nästa?!
2012-05-13 15:59:29
i'm burned!
NO EXTRA JOB
Om man jobbar på McDonalds så kan man i alla fall inte hoppas på en modellkarriär efteråt.
I alla fall inte handmodell. Eller kanske en för Aloe Vera salva?
Aj?
Jag försöker möblera om här hemma. Men jag stör mig på allt jag äger. Jag vill bara kasta ut skiten från balkongen. Jag har inte den stilen jag vill ha för att jag inte har pengar och måste leva med saker jag hittar billigt eller haft innan. Jag avskyr mina tavlor, jag avskyr mina färger på möberna, jag avskyr att allt är fult matchat! Jag vill bara flytta till en vit och jävligt tom lägenhet just nu. Och jag hatar vita lägenheter. Så trött är jag på mina grejer just nu. Inget blir bra, allt ser bara halvdant ut, på väg att bli något men det kommer dröja länge innan det blivit något bra.
2012-05-12 16:48:47
Lighting up!
PARTY ROCKIN'
Snacka om att kunna roa sig kungligt. Inget avancerat men som barnledig och vinupptagen lyckas man. Igår slog jag mig ihop med Emelie från jobb. Vi lagade en snabb middag ihop och sjönk ner i soffan. Shit vad mina kinder ömmade och sminket rann emellanåt. Underbart sällskap när skrattet bara infinner sig.
Jag fick reda på att Helsingborg åter igen visar sig vara en liten stad. Ha ha..
Efter en omgång av magisk Tequila Rose (den där flaskan tog ju aldrig slut?!) så drog vi på ytterkläderna och vandrade i fruktansvärd motvind mot jobbet för lite mat. Kl 3 på natten ramlar vi in fnittriga och vimsiga och ska ha McWrap med "Ameed love" - stackars kollegor! Stackars oss som kommer att få höra detta efteråt!
Lyckad kväll må jag säga!
Idag ska jag försöka möblera om! Att bära möbler samtidigt som allt snurrar när man tittar neråt är inte en vinnande kombination, men nödvändig!
Adam har det bra.
2012-05-09 18:24:42
i'm lovin' it !
WORKING SPACE
Jag älskar min arbetsplats. Jag skiter fullständigt i att Du har din egen kontorsstol, flextider eller tjänar stora stålar. Jag bara hoppas att du, precis som jag, kommer hem med världens leende och efter kvällskaffet taggar och ser framemot nästa arbetsdag! Att du känner dig rastlös på helgerna och när du faktiskt är ledig (för mig barnledig) och har saker på agendan att göra faktiskt tackar ja, till att jobba extra. För att det inte betyder mer arbete utan endast roligt arbete. För så känner jag. Jag är stolt. Jag är glad. Jag är tacksam. För mitt jobb på McDonalds.
Denna arbetsplats som för många är värd så lite. Denna misstrodda och bortglömda skatt. Denna sk. språngbrädan som faktiskt också är en trygg arbetsplats.
Idag har varit en bra dag, trots kaos. Jag blev hela tiden påmind om varför jag orkar jobba på en arbetsplats där daglig stress spelar roll och vi ska levera på sekunder.
Igår fick jag en äldre och burdus herre att bli stum för enligt honom hade jag fantastiska ögon när jag log (=bra service). Samma dag så kommer min handledare, tillika restaurangchefs assistent, fram och hälsar ifrån en gäst som frågade efter mig när jag inte stod i kassan (utan i köket). Han har endast ätit hos oss 2 ggr. Åh, lilla "tjockisen"! (som han bad Helén att hälsa ifrån). Sedan för att avsluta lunchrushen så får jag en servett av en kille som äter hos oss 3-4 av 5 vardagar efter att jag bjöd på mat, för några månader sedan då hans kort slutat fungera.
Det kanske inte ser mycket ut för världen. Men jag uppskattar det verkligen!
Alla kan vara snygga på krogen. Dra på lite tights, din bästa klänning, wonderbra:n och smink så! Men här står jag, lökig efter några timmars arbete, i en slarvig knut, omsmickrande arbetskläder och obefintligt smink och kasserar komplimanger. Någonstans försöker jag i alla fall intala mig att det är något i mitt sätt som attraherar. Det är jag, Frida, som attraherar. Inte ölen du drack innan eller min party-stil.
Nu ser jag inte mitt jobb som ett raggningsställe eller att jag är ute efter komplimanger om mitt utseende. Jag är bara glad att jag förmedlar en sådan person som folk vill ge sitt nummer till. Som folk ger komplimanger till, bara sådär. Jag skiter också fullständigt i om de är fula eller inte min/din typ. De vill ge mig något tillbaka, för att jag klivit utanför lådan av service. Jag har imponerat och vunnit!
Man ger ju inte något sådant till någon som gör ett dåligt arbete, eller?
2012-05-05 10:17:56
Two weeks
GOD MORGON GODINGAR!
I nästan två veckor har det varit tyst här. Jag vet. Det var faktiskt medvetet. Inte att bloggvägra utan att leva livet. Det riktiga livet. Närvarande och aktuellt.
Jag tänkte ge kärleken ett försök.
Jag träffade en kille för ca. 1 år sedan via en kompis. Vi började i helt fel ände. Vi började med att avsky varandra. Han hade sina personliga anledningar och han gav mig mina. Men efter ett par veckor upptäckte vi att vi blivit spelade, av samma tjej. Kompisen vi hade gemensamt.
Han tog kontakt med mig och bad om ursäkt för sitt beteende och vi började snacka.
Vi pratade om föräldrarskap, vardag, arbetslöshet och pengabrist. Vi var så lika på så många plan. Det har inte varit en enkel väg. Han träffade en annan under tiden. Vi hade ett hett möte i decemberkylan som resulterade i att han valde att satsa på den första tjejen, mycket på grund av distansen till mig. Hela tiden har vi pratat om detta. Jag var inte ovetande om något och uppskattat hans uppriktighet. Men det fungerade inte mellan dem och vi hade kontakt under tiden så vi bara tog upp där vi slutade. Som två vuxna människor med kritiska ögon. Skulle detta fungera ändå?
Vi måste ge det ett försök.
Han tog kontakt med mig och bad om ursäkt för sitt beteende och vi började snacka.
Vi pratade om föräldrarskap, vardag, arbetslöshet och pengabrist. Vi var så lika på så många plan. Det har inte varit en enkel väg. Han träffade en annan under tiden. Vi hade ett hett möte i decemberkylan som resulterade i att han valde att satsa på den första tjejen, mycket på grund av distansen till mig. Hela tiden har vi pratat om detta. Jag var inte ovetande om något och uppskattat hans uppriktighet. Men det fungerade inte mellan dem och vi hade kontakt under tiden så vi bara tog upp där vi slutade. Som två vuxna människor med kritiska ögon. Skulle detta fungera ändå?
Vi måste ge det ett försök.
Så han åkte ner för att bo hos mig och Adam i 1,5 vecka.
Men det fungerade inte.
För min del.
Antingen är jag inte redo. Eller gjort mig redo. Eller så är inte mitt liv redo.
Jag tror dock också att våra mindre olikheter krockar för mycket för att jag ska kunna känna mig trygg och säker. Jag behöver väldigt mycket space i ett förhållande. Jag är ingen som ser framemot att bli sambo utan nästan längtar efter att sova ensam, i sin egen säng efter ett par dagar.
Just nu är det väldigt svårt för mig att kombinera mitt heltidsjobb, med Adam och allt vad det innebär och kärlek.
Vart ska man börja bygga?
Jag tjänar inga stora pengar. Så jag kan inte fara och flyga runt halva Sverige.
Jag jobbar heltid, måndag till fredag.
Jag är ensamstående med en barnledig helg i månaden. Där fredagen och söndagen går ut på att köra till och från Gränna, det vill säga endast en lördag i månaden är jag helt barnfri.
Jag försöker att inte bry mig. Att inte sikta efter något som kanske i det stora hela inte betyder lika mycket som Adam och hans vardag. Jag försöker att inte vara för bitter och/eller egoistisk.
Men jag ska vara ärlig. Det sticker lite i ögonen när Adams pappa har hunnit gifta sig och producerat en lillebror till Adam på de snart 2 åren som gått. Visserligen har han haft det lättare då han har ett flexibelt jobb och endast haft sin son en lördag i månaden. Det blir många dejtkvällar.
När är det min tur?
2012-04-20 18:27:02
För varenda unge!
Foto: © UNICEF/Asselin
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag behövs här hemma, för mitt barn, så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
2012-04-18 21:32:56
21 april
+
=
SANT
Nu på lördag hade jag tänkt hitta på något alldeles speciellt! Jag och Adam tänkte göra vårt för lilla Helsingborg. Nämligen samla skräp längst stranden via Kusträddarna. Superkul ju! Men väl på jobb idag fick jag höra att McDonalds (i alla fall vår restaurang) kommer att närvara och hjälpa till! Givetvis ville jag vara med på ett hörn och snälla som de på min arbetsplats är så godkändes det att Adam följa med! Så jobb på lördag innebär att plocka skräp med chefen, Adam och två andra arbetskollegor (ja, då kanske jag får en chans att lära känna Er, mellanskiftare.. Eller vad säger Ni, Julia & Linnea höhö).
Vem vill följa med?! Gå in på kustraddarna.se och anmäl Er! Nu, bums, jalla!
(bild: lånad från kustraddarna.se, kollage; McDonalds.se från mitt arkiv)
2012-04-17 17:22:58
Fast food, slow brains
!VARNING!
Innehållet kan smaka bittert och finnas spår av nötter!
Jag älskar mitt jobb. Det är verkligen en arbetplats jag än så länge, efter 1 års tid inte känt att jag inte orkar gå till. Fastän jag har tusen saker att göra efter jobb med Adam eller annat så känner jag ändå för att ge 200% och i så fall skita i det som sker efter skiftet. Men så har jag alltid fungerat, lite av en workoholic. Men ibland så kan man bli så matt på mitt jobb. Inte jobbet i sig men vad som kan ske under ett pass.
Speciellt hatar jag när vi har kampanjer som innehåller valmöjligheter i Happy Meal-boxarna.
Just nu har vi Barbie eller Hot Wheels. Ni börjar kanske förstå vart jag kommer att komma?
Jag gillar starkt att man inte tillåter på vår arbetsplats, det som sades förr och fortfarande sägs på andra McDonalds: "pojk- eller flickleksak?"
Vadå pojk- eller flickleksak?!
Ah ja, åter till dagens besvikelse. Flera gånger frågar man "vill Ni har Barbie eller Bil-leksak till Ert Happy Meal?" Och får t.ex svaret "till en pojke.." Då är jag faktiskt så "fräck" att jag åter igen "Jaha, men vill Ni ha Barbie eller Bil i?" Då kan föraren blir lite sur och börja bokstavera "till en P O J K E!" Åter igen "Ja, men jag vet inte om Er son gillar Barbie eller Bil" Så kan det se ut. Jag blir så besviken på de föräldrar som inte ens frågar sina barn, de barn som faktiskt ska leka med det de får i Happy Mealet. Vad vill de leka helst med?
Nu finns det många, många fler än de som kör med "till en pojke/flicka" som frågar sina barn där och då vad de vill ha och nästan alla vill ha bil, då det oftas bara är pennor och annat crap där det står Barbie på.
Men vad är det för fel på folk egentligen?! Såna dagar tappar jag hopp om en viss del av mänskligheten, dvs föräldrarna. Jag blir helt modfälld över hur min son kommer att ha det i skolan och börja söka sig till kompisar som har såna där "till en pojke/flicka" som föräldrar.. Usch!
En annan sak på McDonalds är myten om vad det är för arbete. Uj uj, där finns det mycket att beta av men så pass bitter ska jag inte vara utan jag tänkte rikta min besvikelse åt de som faktiskt jobba där. Det är också bara en bråkdel, låt säga en procent, som faktiskt uttrycker sig riktigt illa om sin egen arbetsplats, min arbetsplats, som jag faktiskt gillar..
Det var för några veckor sedan en yngre tjej frågade varför vår ventilation till köket är så dålig. Jag förklarade snabbt att den vi hade förr räcker inte in i köket då där är en nybyggd vägg ivägen men ett för litet och felplacerat "dörrhål" som gör att luften istället gör en virvel tillbaka och aldrig kommer in i köket. Hon spärrar upp ögonen och bara "Amagad, måste man kunna sånt, vi jobbar ju faktiskt bara på McDonalds!"
Ursäkta?!
Kallade du mig just för dum? För att jag jobbar på McDonalds?
Vem är du? Vad gör du här? Varför har du fått jobbet!
Nä, någon måtta får det väl ändå vara?
Tack och hej för mig. Återkommer med Veckans poster!
2012-04-08 12:58:38
I say Hello!
Såhär började min påskafton i Helsingborg. Snö! Och det snöade på ganska rejält i ca. 2 timmar. Men det var 3-4 grader ute så som tur var landade det aldrig men det fick ju ens påskhumör att sjunka rejält!
Fast jag hade inte så storslagna planer och inget påskäggsletande skulle göras så det kunde snöa bäst det ville! Jag tog en snabbvisit inom "nyupptäckta" Erikshjälpen och sedan fixa det sista innan jag tog mitt pick och pack och körde till Torekov. Där fanns min föräldrar och en utomordentlig påskbuffé. Barnet mitt är hos sin far.
Kvällen avslutades med en lite promenad till bekanta till mina föräldrar och brädspel, Ullared.
Jag vann!
(Erikshjälpsfynden kommer i nästa inlägg.. nu ska jag jobba 14-21!)
2012-04-05 17:21:40
Lite tid över
Hejsan alla små påskkyllingar!
Jag har varit totalt lost i allt som ska göras om vardagarna att jag knappt haft tid att blogga. Efter att jag kom hem från Salzburg förra onsdagen så har det gått i ett. Jag har jobbat till 16:00 varje dag och helgen spenderades att mysa med Adam då jag varit borta från honom. Jag har inte ens hunnit ladda in bilderna från min resa. Dock har jag hunnit dricka upp mina tre vinflaskor jag köpte där.
Ja, man prioriterar väl..
Så jag kör en mini-resumé, för att inte dra igång värsta maraton-inlägget.
#1
Jag fullkomligt älskar folk på flygplatser. Folk är organiserade, extroverta, snabba och noggranna. Ni som läser min blogg vet hur arg jag blev en dag på Netto. Här är det helt tvärtom!
Jag verkligen njöt av att slippa klumpiga egoister.
Ett utmärkt och underbart exempel är när vi skulle boarda från Salzburg till Kastrup och de ska läsa våra boardingkort som har en liten streckkod på ena sidan. Kön bildas, en lång kö. Två boarding-stationer öppnas.. (Hua! Tänker jag först). Kön delas och boardingen börjas. Jag är väl kanske 10e personen i ena kön.
Boardingpassen ska visas och scannas. Folk automatiskt, vi snackar max den fjärde personen i vardera kö fattade galoppen direkt med att snabbast och enklast (för båda parter) möjliga boarding är att vända streckkoden mot maskinen och tydligt ge den till flygplatspersonalen. Kön bara försvann!
Och vad som var ännu bättre var att vi kunde flyga 20 min tidigare pga.. just det(!).. en snabb boarding!
#2
I Salzburg fick jag gå på Zoo, promenera på stan, besöka Europark, drick öl på irländsk krog, besöka ett uråldrigt apotek och umgås med min fantastiska lillebror. Jag har många bilder att visa er och eftersom jag blev barnledig denna långhelg så ska jag försöka ladda in dem! Jag fyndade också lite.
Jag ångrar dock att jag inte slog till och köpte sex stycken färgglada Melitta-kopp-kopior (vilket ord!).
#3
Har ni inte sett den nya tv-serien Alcatraz tycker jag ni ska göra det bums! Skaparna av Lost nya barn. Jag var och är inget fan av Lost men gillar ändå manus-scriptet. Att köra på ganska länge och fortfarande överraska publiken och på något sätt knyta ihop folks förflutna i ett spännande sätt. Såhär är det i den nya serien också.
Det sägs att fångarna från Alcatraz 1963 mystiskt försvann men kommer nu, en och en, tillbaka till vår tid. Varje avsnitt skildrar en fånges öde, fängelsestraff och historia men alla verkar bundna till varandra i en lång rad av mysterier och intriger. Helt klart sevärd och vi återser en medlem från Lost-gänget också.
Jag har varit totalt lost i allt som ska göras om vardagarna att jag knappt haft tid att blogga. Efter att jag kom hem från Salzburg förra onsdagen så har det gått i ett. Jag har jobbat till 16:00 varje dag och helgen spenderades att mysa med Adam då jag varit borta från honom. Jag har inte ens hunnit ladda in bilderna från min resa. Dock har jag hunnit dricka upp mina tre vinflaskor jag köpte där.
Ja, man prioriterar väl..
Så jag kör en mini-resumé, för att inte dra igång värsta maraton-inlägget.
#1
Jag fullkomligt älskar folk på flygplatser. Folk är organiserade, extroverta, snabba och noggranna. Ni som läser min blogg vet hur arg jag blev en dag på Netto. Här är det helt tvärtom!
Jag verkligen njöt av att slippa klumpiga egoister.
Ett utmärkt och underbart exempel är när vi skulle boarda från Salzburg till Kastrup och de ska läsa våra boardingkort som har en liten streckkod på ena sidan. Kön bildas, en lång kö. Två boarding-stationer öppnas.. (Hua! Tänker jag först). Kön delas och boardingen börjas. Jag är väl kanske 10e personen i ena kön.
Boardingpassen ska visas och scannas. Folk automatiskt, vi snackar max den fjärde personen i vardera kö fattade galoppen direkt med att snabbast och enklast (för båda parter) möjliga boarding är att vända streckkoden mot maskinen och tydligt ge den till flygplatspersonalen. Kön bara försvann!
Och vad som var ännu bättre var att vi kunde flyga 20 min tidigare pga.. just det(!).. en snabb boarding!
#2
I Salzburg fick jag gå på Zoo, promenera på stan, besöka Europark, drick öl på irländsk krog, besöka ett uråldrigt apotek och umgås med min fantastiska lillebror. Jag har många bilder att visa er och eftersom jag blev barnledig denna långhelg så ska jag försöka ladda in dem! Jag fyndade också lite.
Jag ångrar dock att jag inte slog till och köpte sex stycken färgglada Melitta-kopp-kopior (vilket ord!).
#3
Har ni inte sett den nya tv-serien Alcatraz tycker jag ni ska göra det bums! Skaparna av Lost nya barn. Jag var och är inget fan av Lost men gillar ändå manus-scriptet. Att köra på ganska länge och fortfarande överraska publiken och på något sätt knyta ihop folks förflutna i ett spännande sätt. Såhär är det i den nya serien också.
Det sägs att fångarna från Alcatraz 1963 mystiskt försvann men kommer nu, en och en, tillbaka till vår tid. Varje avsnitt skildrar en fånges öde, fängelsestraff och historia men alla verkar bundna till varandra i en lång rad av mysterier och intriger. Helt klart sevärd och vi återser en medlem från Lost-gänget också.
2012-03-24 13:28:57
Salzburg
Nu sitter jag här. I en alldeles för tyst lägenhet.
Adam är iväg hos mormor och morfar (eller "momo" och "hoffa" som han kallar dem) och har det bra. Idag flyger jag till Salzburg för att umgås med min lillebror och hans sambo i fyra härliga dagar! Jag har "bokat" upp att jag vill gå på Zoo, till ett gammalt apotek och en stor kyrkogård.
Idag ringde också min mamma och gav telefonen till Adam. Där och då, sa min son sitt namn till mig för första gången! "Bara" 3 år gammal. Det har tagit sin tid att få ur honom sitt namn. Jag t o m kallade honom Berit ett tag. Det värmde så mycket i mitt hjärta att faktiskt tårarna brände i ögonen. För han snackar till förbannelse vissa dagar men hans namn har han aldrig velat yppa. Han har bara grinat åt oss vuxna som försökt truga!
Och ja, Karin, förhoppningsvis kommer han säga ditt namn snart också!
Nu ska jag till bussen för att åka ner till stan och få i mig en stor lunch och räkna ner timmarna, minuterna och sekunderna innan jag befinner mig på flyget ner!
Adam är iväg hos mormor och morfar (eller "momo" och "hoffa" som han kallar dem) och har det bra. Idag flyger jag till Salzburg för att umgås med min lillebror och hans sambo i fyra härliga dagar! Jag har "bokat" upp att jag vill gå på Zoo, till ett gammalt apotek och en stor kyrkogård.
Idag ringde också min mamma och gav telefonen till Adam. Där och då, sa min son sitt namn till mig för första gången! "Bara" 3 år gammal. Det har tagit sin tid att få ur honom sitt namn. Jag t o m kallade honom Berit ett tag. Det värmde så mycket i mitt hjärta att faktiskt tårarna brände i ögonen. För han snackar till förbannelse vissa dagar men hans namn har han aldrig velat yppa. Han har bara grinat åt oss vuxna som försökt truga!
Och ja, Karin, förhoppningsvis kommer han säga ditt namn snart också!
Nu ska jag till bussen för att åka ner till stan och få i mig en stor lunch och räkna ner timmarna, minuterna och sekunderna innan jag befinner mig på flyget ner!
2012-03-18 16:20:41
Mina pärlor
Smultronställen i Helsingborg.
Alla har sina egna små guldkorn. Här är mina guldkorn i Helsingborg:
Vilka är era? Lista dem här.
(jag vet att det ser konstigt ut men jag är inget proffs på HTML-koder och förstår verkligen inte varför en färdig embedkod gör sådär..)
Alla har sina egna små guldkorn. Här är mina guldkorn i Helsingborg:
Vilka är era? Lista dem här.
(jag vet att det ser konstigt ut men jag är inget proffs på HTML-koder och förstår verkligen inte varför en färdig embedkod gör sådär..)
2012-03-11 12:23:32
Hej världen
God söndag gott folk!
Idag är det bara att konstatera att jag och Adam har maginfluensa. Eller haft. Eller är på väg ur.
Så mitt "anfall" i torsdag var väl det plus blodsockerfall? Ingen aning egentligen..
Det blev en uppsittarkväll med Adam i fredags. Jag kör någon ofrivillig äta-mindre-men-med-mer-laxerande-effekt. Superdejligt!
Vad gjorde ni i helgen??
2012-03-09 10:59:57
Trötta lekamen
Herre min get.
(varför säger man så? eller det är bara min omgivning som säger så?)
Igår var en obehaglig dag. En alldeles speciellt knepig dag.
Jag åkte till jobb, som i vanlig följd. Först in med rumpan på förskolan.
Sedan började min kropp uppföra sig konstigt. Jag blev yr, det susade i öronen och ett illamående sköljde över mig. Men sedan andra sekunden mådde jag bra och det verkade bli en fin dag på jobb!
Så höll det på i 2,5 timme ända tills jag skulle ha min rast. Lite mat skulle nog fixa det.
Som lunchsällskap fick jag Helén, vår restaurangassistent med chefansvar tillika vår chefs fru och tur var väl det.
Helt plötsligt, efter maten så bara hände det.
Hela världen började snurra, obehagligt böljande och snabbt! Kallsvetten lackade i pannan och jag bara försvann.
Sedan kom paniken och tårarna. Jag försökte andas..
Sedan kom skammen. Inför en arbetskollega och Helén. Jag måste ha skrämt upp dem rejält. Men jag fick en kram och Helén agerade direkt. In med avslagen cola och glass. Socker och om det nu var magen som spökade.
Det var ingen panikångest då det var illamående som var huvudrollen.
Men ingen huvudvärk, så inte migärnattack heller.
Järnbrist, influensa? Ja, jag har ingen aning.
Men hade jag inte suttit ner vid tillfället hade jag brakat i golvet och förmodligen svimmat. Jag har aldrig svimmat, men jag antar det känns så som jag kände det.
Pappa fick komma och hämta mig. Allt bara snurrade och jag kände mig urholkad.
Mamma hämtade Adam och stannade hemma med oss då jag fick en sådan attack igen.
Idag är Adam jättedålig i magen och jag är fortfarande matt och har världens magknip.
Åter igen, influensa? Utan feber och huvudvärk? Nja. Adam är också pigg som en lärka!
Jag har ingen aning om vad som hände...
(varför säger man så? eller det är bara min omgivning som säger så?)
Igår var en obehaglig dag. En alldeles speciellt knepig dag.
Jag åkte till jobb, som i vanlig följd. Först in med rumpan på förskolan.
Sedan började min kropp uppföra sig konstigt. Jag blev yr, det susade i öronen och ett illamående sköljde över mig. Men sedan andra sekunden mådde jag bra och det verkade bli en fin dag på jobb!
Så höll det på i 2,5 timme ända tills jag skulle ha min rast. Lite mat skulle nog fixa det.
Som lunchsällskap fick jag Helén, vår restaurangassistent med chefansvar tillika vår chefs fru och tur var väl det.
Helt plötsligt, efter maten så bara hände det.
Hela världen började snurra, obehagligt böljande och snabbt! Kallsvetten lackade i pannan och jag bara försvann.
Sedan kom paniken och tårarna. Jag försökte andas..
Sedan kom skammen. Inför en arbetskollega och Helén. Jag måste ha skrämt upp dem rejält. Men jag fick en kram och Helén agerade direkt. In med avslagen cola och glass. Socker och om det nu var magen som spökade.
Det var ingen panikångest då det var illamående som var huvudrollen.
Men ingen huvudvärk, så inte migärnattack heller.
Järnbrist, influensa? Ja, jag har ingen aning.
Men hade jag inte suttit ner vid tillfället hade jag brakat i golvet och förmodligen svimmat. Jag har aldrig svimmat, men jag antar det känns så som jag kände det.
Pappa fick komma och hämta mig. Allt bara snurrade och jag kände mig urholkad.
Mamma hämtade Adam och stannade hemma med oss då jag fick en sådan attack igen.
Idag är Adam jättedålig i magen och jag är fortfarande matt och har världens magknip.
Åter igen, influensa? Utan feber och huvudvärk? Nja. Adam är också pigg som en lärka!
Jag har ingen aning om vad som hände...
2012-02-29 17:45:59
Är det mig du snackar om?
Varför tror folk att saker inte handlar om dem? Eller att det inte gäller dem?
Det är bara så typiskt. Är folk bara väldigt upptagna av vad dem gör eller sig själv att de missar små detaljer?
Eller är jag överintresserad och omöjligt nyfiken?
Jag var och handlade på Netto igår och väl i kassan gick det lite långsamt, visserligen var det bara en kassa öppen men man reagerade lite. Då börjar man ju kolla runt för att se vad som står på.
Då ser jag att kassörskan håller i kundens kort - som är nerstucket i maskinen.
Jaha, kortproblem! Tänkte jag.
Men sedan lägger jag märket att hon gör det på damen efter och killen före mig. Okej, detta måste ju betyda att det är något fel på kortläsaren, eller hur?? Så när det är min tur och jag ser på henne att "oh nej, ska hon också betala med kort?!" (okej, hon gjorde ingen otrevlig min eller så mer lite panik då kön var lång..) så tänkte jag vara snäll och hjälpa. Jag själv hanterar kort och kortläsare dagligen. Så när jag stoppar i mitt kort så gör jag exakt som hon gjort och då funkar det och mitt köp är färdigt på de 10 sekunder det brukar.
Men när jag håller på att packa ner mina varor så hinner det passera tre kunder till. Varenda en bara "öh.. alltså den säger att kortet är ogiltigt men jag vet där är pengar på!" eller "det är något fel på maskinen..".
Alltså jag blir galen på den vardagsegoism och trångsynthet som existerar.
Kom igen, dra bort gardinerna för ögonen och var lite mer uppmärksam och hjälpsam?!
Vad trodde ni liksom och kassörskan pillar på varenda kort?! Vad? Ge mig en bra anledning till varför kassörskan ska hålla i varje kort? Försök!
Näh, trodde inte det heller! Puckon.
Det är bara så typiskt. Är folk bara väldigt upptagna av vad dem gör eller sig själv att de missar små detaljer?
Eller är jag överintresserad och omöjligt nyfiken?
Jag var och handlade på Netto igår och väl i kassan gick det lite långsamt, visserligen var det bara en kassa öppen men man reagerade lite. Då börjar man ju kolla runt för att se vad som står på.
Då ser jag att kassörskan håller i kundens kort - som är nerstucket i maskinen.
Jaha, kortproblem! Tänkte jag.
Men sedan lägger jag märket att hon gör det på damen efter och killen före mig. Okej, detta måste ju betyda att det är något fel på kortläsaren, eller hur?? Så när det är min tur och jag ser på henne att "oh nej, ska hon också betala med kort?!" (okej, hon gjorde ingen otrevlig min eller så mer lite panik då kön var lång..) så tänkte jag vara snäll och hjälpa. Jag själv hanterar kort och kortläsare dagligen. Så när jag stoppar i mitt kort så gör jag exakt som hon gjort och då funkar det och mitt köp är färdigt på de 10 sekunder det brukar.
Men när jag håller på att packa ner mina varor så hinner det passera tre kunder till. Varenda en bara "öh.. alltså den säger att kortet är ogiltigt men jag vet där är pengar på!" eller "det är något fel på maskinen..".
Alltså jag blir galen på den vardagsegoism och trångsynthet som existerar.
Kom igen, dra bort gardinerna för ögonen och var lite mer uppmärksam och hjälpsam?!
Vad trodde ni liksom och kassörskan pillar på varenda kort?! Vad? Ge mig en bra anledning till varför kassörskan ska hålla i varje kort? Försök!
Näh, trodde inte det heller! Puckon.
2012-02-28 17:23:32
All the stranges thing
Hej, vad gör ni en vanlig måndagskväll?
Jo, igår kom jag hem med en snarkande son som tydligen inte alls är speciellt frisk efter sin förkylning. Det har nu gått mer än en vecka sedan första feberattacken. Stackars liten. Samma sak skedde idag.
Men det ännu mer tråkigare var att jag börjar fundera på min lilla "spirre" som tjoffades upp i Heliga Grottan förr-förra veckan. Det har gjort väldigt ont och känts konstigt. Vid vidare "hemmainspektion" så fastslog jag att det verkligen inte stod rätt till. Ringde Gynakuten här i Helsingborg och frågade om det verkligen skulle vara såhär?
Nej, var svaret jag fick.
Så tydligen så bestämde sig "spirre" som egentligen skulle gosa in sig och stanna som en del av mig i 5 år, för att ta sitt pick och pack och lämna. Han var på väg ut! Verkligen, bokstavligen på väg ut.. Konstigt det gjort ont?!
Jag fick helt enkelt ringa Karin, lämna Adam där och köra in till Gynakuten för borttagning av sprial.
Jo, igår kom jag hem med en snarkande son som tydligen inte alls är speciellt frisk efter sin förkylning. Det har nu gått mer än en vecka sedan första feberattacken. Stackars liten. Samma sak skedde idag.
Men det ännu mer tråkigare var att jag börjar fundera på min lilla "spirre" som tjoffades upp i Heliga Grottan förr-förra veckan. Det har gjort väldigt ont och känts konstigt. Vid vidare "hemmainspektion" så fastslog jag att det verkligen inte stod rätt till. Ringde Gynakuten här i Helsingborg och frågade om det verkligen skulle vara såhär?
Nej, var svaret jag fick.
Så tydligen så bestämde sig "spirre" som egentligen skulle gosa in sig och stanna som en del av mig i 5 år, för att ta sitt pick och pack och lämna. Han var på väg ut! Verkligen, bokstavligen på väg ut.. Konstigt det gjort ont?!
Jag fick helt enkelt ringa Karin, lämna Adam där och köra in till Gynakuten för borttagning av sprial.
R.I.P "Spirre"
16/2 - 27/2
16/2 - 27/2
2012-02-20 10:03:45
Sega mornar
Godmorgon!
Det blev en tidig med seg morgon för mig och junior.
Eftersom jag inte fick tag på jobbet igår. Det ska vara det positiva med ett jobb som har öppet dygnet runt, man kan ringa in och sjuka sig direkt när man blir sjuk istället för att vänta tills växeln öppnar kl. 8 på dagarna men nu blev det inte riktigt så.
Jag fick pallrade mig upp 6.30 och slänga mig på telefonen och kraxade med min morgonröst att Adam var sjuk. Jag fick svaret "är du också sjuk?". Nej, jag vara låter såhär på mornarna.
Förskolan fick också sin skärda del av min morgonstämma.
Vad har ni förresten för relation till er chef och/eller förskola? Både min chef (okej, nu är det min chefs fru jag pratade med, som också är restaurangchef i grund och botten men agerar mer som en assistent med chefsansvar). Båda samtalen slutade med kommentaren "pussa Adam från oss och krya på honom..". För mig betyder såna små saker mycket. Det känns bra i själen på något sätt. Jag tar i alla fall inte för givet att alla ska gilla min unge. Det är ju inte ens så att jag själv gillar honom varje dag.
Men eftersom vi ändå vaknade halv sju, med och utan feber så tänkte jag köra på stort.
Det fick bli plätt-frukost!
Det blev en tidig med seg morgon för mig och junior.
Eftersom jag inte fick tag på jobbet igår. Det ska vara det positiva med ett jobb som har öppet dygnet runt, man kan ringa in och sjuka sig direkt när man blir sjuk istället för att vänta tills växeln öppnar kl. 8 på dagarna men nu blev det inte riktigt så.
Jag fick pallrade mig upp 6.30 och slänga mig på telefonen och kraxade med min morgonröst att Adam var sjuk. Jag fick svaret "är du också sjuk?". Nej, jag vara låter såhär på mornarna.
Förskolan fick också sin skärda del av min morgonstämma.
Vad har ni förresten för relation till er chef och/eller förskola? Både min chef (okej, nu är det min chefs fru jag pratade med, som också är restaurangchef i grund och botten men agerar mer som en assistent med chefsansvar). Båda samtalen slutade med kommentaren "pussa Adam från oss och krya på honom..". För mig betyder såna små saker mycket. Det känns bra i själen på något sätt. Jag tar i alla fall inte för givet att alla ska gilla min unge. Det är ju inte ens så att jag själv gillar honom varje dag.
Men eftersom vi ändå vaknade halv sju, med och utan feber så tänkte jag köra på stort.
Det fick bli plätt-frukost!
I bakgrunden syns min underbart kurviga Starbucks-mugg från självaste Staterna,
en julklapp från min lillebror med tjej.
När ett recept säger "ca. 30 st" i beskrivningen kan jag ibland bli helt manisk och ska försöka slå receptboken i antal! Är det bara jag som gör så? Eller jag blir i alla fall mäktigt besviken när man får färre. Som om jag planerat att äta just 30 stycken plättar? Skulle inte tro det.
Fotnot: Det blev 35 st plättar. Jag vann!
2012-02-18 12:17:34
Smärtstillande
Hujeda mig!
Det blev ju en del tjoffande i förrgår.
Jag mötte en gammal arbetskamrat i parkeringshuset och med hennes blick som sa "hö hö, du vet inte vad du väntar dig för slags tortyr" i ryggen gick jag med raska steg mot avdelningen.
Smärtan låg väl på en 4,5a. Mer obehag och medvetenheten att man faktiskt har känsel i sin livmodertapp som på sin fingertopp som slog en med förvånan. Det tog 1-2 minuter och sedan hade jag ett ankare inuti mig. Som den pirat jag är!
Väl hemma så tipsade hon om ibumetin ett par dagar då mitt moderskepp (where all my babies comes from!) och ankaret ska bekanta sig. En hyfsat blodig strid.
Men jag hade bara panodil hemma. Vilket skämt! Det jag försökte trycka i mig så många mitt samvete förmådde mig men det kändes ingen skillnad. Mitt invärtes-inbördeskrig fortsatte i full styrka.
På jobb dagen efter bjöd chefen på Ipren mjuuukaaa kaaapslaaar men inte hjälpte dem heller. Jag gick och ojade mig hela dagen tyckte jag (och mina arbetskamrater). Så innan jag åkte hem sprang jag inom apoteket och frågade första bästa vitrock vad jag skulle ta mig till? Hon körde en förpackning i handen och sa "har du inte en känslig mage ska du definitvt testa dessa". Tack, fröken Vitrock!
Det blev ju en del tjoffande i förrgår.
Jag mötte en gammal arbetskamrat i parkeringshuset och med hennes blick som sa "hö hö, du vet inte vad du väntar dig för slags tortyr" i ryggen gick jag med raska steg mot avdelningen.
Smärtan låg väl på en 4,5a. Mer obehag och medvetenheten att man faktiskt har känsel i sin livmodertapp som på sin fingertopp som slog en med förvånan. Det tog 1-2 minuter och sedan hade jag ett ankare inuti mig. Som den pirat jag är!
Väl hemma så tipsade hon om ibumetin ett par dagar då mitt moderskepp (where all my babies comes from!) och ankaret ska bekanta sig. En hyfsat blodig strid.
Men jag hade bara panodil hemma. Vilket skämt! Det jag försökte trycka i mig så många mitt samvete förmådde mig men det kändes ingen skillnad. Mitt invärtes-inbördeskrig fortsatte i full styrka.
På jobb dagen efter bjöd chefen på Ipren mjuuukaaa kaaapslaaar men inte hjälpte dem heller. Jag gick och ojade mig hela dagen tyckte jag (och mina arbetskamrater). Så innan jag åkte hem sprang jag inom apoteket och frågade första bästa vitrock vad jag skulle ta mig till? Hon körde en förpackning i handen och sa "har du inte en känslig mage ska du definitvt testa dessa". Tack, fröken Vitrock!
Jag <3 Voltaren!
Detta är verkligen räddare in nöden! Jag känner inget när jag tagit dessa!
2012-02-16 07:56:17
Mini-monster
Godmorgon!
Herre min get, Adams lillebror visades sig vara en klickmonster! Hela 78 pers kunde inte hålla sig borta och klickade in på min blogg (förmodligen via My Blog Posts från Facebook.. Ni använder väl det!?).
Men han är gudomligt söt. Han är ju lik mig.. (eller inte).
Herre min get, Adams lillebror visades sig vara en klickmonster! Hela 78 pers kunde inte hålla sig borta och klickade in på min blogg (förmodligen via My Blog Posts från Facebook.. Ni använder väl det!?).
Men han är gudomligt söt. Han är ju lik mig.. (eller inte).
Jag, i min nya frisyr (okej, luggen ska bli längre!).
Muggen är köpt på TGR, 20 kr.
Argh , idag ska man tjofa in en kopparspiral i den heliga grottan. Jag råkade ju läsa Lady Dahmers inlägg om hennes och alla kommentarer. Mitt mod sjönk från en darrig 7a till en skräckslagen 3a! Hjälp?!
